Billings mö – hyndan som lurade Oden

Visdomsdikten Hávamál innehåller ett längre avsnitt där Oden varnar män för att låta sig luras av kvinnors lömska bedrägerier: deras hjärtan har skapats på hjul som rullar och falskhet bor under de liljekullar (för att citera Esaias Tegnérs fria parafras på en av stroferna). Valhalls härskare erkänner visserligen beredvilligt att det också händer att män lurar kvinnor och ger exempel på hur han själv burit sig åt som framgångsrik förförare.

 

Men framför allt är det alltså kvinnorna som inte är att lita på, framhåller Oden med skärpa, och som exempel på deras rysligheter berättar han hur han själv en gång blev lurad och skamligt gjord till åtlöje av en kvinna som han kallar ”Billings mö”. Vem denna kvinna är har Edda-forskarna tvistat om.  Är hon människa, dvärg eller något annat? Och är Billing hennes make, far eller älskare?  Den amerikanske mytforskaren John Lindow, som skrivit en uppsats om henne för min festskrift Gudar på jorden (2000), visade dock övertygande att hon måste vara dotter till en jätte, och att själva historien om hennes lömska attentat mot Allfader Oden har paralleller i såväl Saxos Gesta Danorum som  isländska folksagor.

 

Här följer nu mitt eget under dagen hopknåpade försök att återge denna sedelärande Hávamál-episod på svenska:

 

94. Klandra inte

en karl som älskar,

den åkomman drabbar de flesta.

Begärets makt

gör den vise blind

och för mäktiga män i fördärvet.

 

95. Endast tanken vet

vad hjärtat döljer,

ensam är älskogens längtan.

Värsta sjukan

för visa män

är att aldrig få glädjas.

 

96.  Det lärde jag mig

när jag lurade i vassen

på den älskades ankomst.

Liv och hjärta

var den ljuva för mig

men ändå fick jag henne inte.

 

97. Billings mö

fann jag på bädden

solfager sova.

De mäktigas gunst

var för mig som intet

mot att äga och älska henne.

 

98.  ”Framåt aftonen

skall du komma, Oden,

om du vill famna din flicka.

Allt kan gå fel

om fler än vi två

vet vilka fröjder som väntar.”

 

99.  Jag drog mig tillbaka

och trodde mig säker

på att få famna den fagra.

Nu, tänkte jag,

nalkas den stund

då hon helt och hållet är min.

 

100. Men när jag kom

på kvällen igen

var alla vakter vakna.

Brinnande facklor

bar de emot mig,

fram kom jag inte till flickan.

 

101. Tidigt i ottan

kom jag sen åter

när vakten i salen somnat.

På bädden fann jag

en hynda bunden

där den fagra förr hade legat.

 

102. När man en kvinna

lär närmare känna

sviker hon ofta svårt.

Det lärde jag mig

när jag ville locka

den listiga mön att leka.

Hånskratt fick jag

från alla höra

men henne fick jag aldrig äga.

 

Ja, så illa gick det alltså, att Oden fick en hynda i stället för den solfagra Billings mö. I dag skulle kanske en amerikan säga att damen själv var en riktig hynda (eller bitch). Vilket väcker frågan om hur länge kvinnor har utmålats som ”hyndor” av besvikna män. I Norden kan detta okvädinsord i varje fall spåras tillbaka till 1100-talets berättelse om Islands kristnande, då en nyss omvänd kristen hövding, Hjalte Skeggjason, skall ha dömts på Alltinget för hån mot gudarna, sedan han diktat följande rader om självaste kärleksgudinnan:

          En hynda tyckes mig Freja,

          det skäms jag inte att säja.

          Oden, hyndornas herre

          tyckes mig trefalt värre.

 

Något borde han kanske ändå ha skämts.

1 tanke på “Billings mö – hyndan som lurade Oden

  1. Philippe

    Hej!

    Tack för ditt arbete! Just detta stycke i Havamal har jag länge funderat på och sökt någon att fråga om:

    Frågor: Vad är bakgrunden till användandet av ordet hynda i din översättning i Billings mö?

    Är det en medveten dubbeltydighet kring ordet hynda(som inte är vardagligt språk idag) av både hund av honkön och ett nedsättande ord på kvinna?

    Var hunden i så fall bunden i möns ställe eller var båda där?

    En översättning är alltid en tolkning och jag undrar hur tänkt när du gjort ditt val och jag söker förstå vad dikten vill säga.

    Jag ser att flera svenska översättare skriver hynda, i snarlika versioner, men har du kontrollerat det mot ursprunget eller finns det en risk för flockeffekt bland översättare? Illustrationen från 1895 skapar en tydlig bild just för att den är illustrerad. https://en.wikipedia.org/wiki/H%C3%A1vam%C3%A1l#/media/File:Billingr's_girl,_bitch,_and_Odin_by_Fr%C3%B8lich.jpg

    Hur tänker du?

    /Philippe

    PS. Från läsning av olika versioner på

    https://heimskringla.no/wiki/H%C3%A1vam%C3%A1l

    Utifrån bild på källan:http://www.germanicmythology.com/works/CodRegIMAGES/CR10.jpg
    finns det en lydelse på norrönt översatt av GUÐNI JÓNSSON och den går:

    grey eitt ek þá fann
    innar góðu konu
    bundit beðjum á.

    Här motsvaras ordet hynda in din översättning av grey eitt om jag gissar rätt. Hur översätts det till dagens svenska, dels ordagrannt och dels kontextuellt? Betyder grey eitt – en grå? Detta ligger nära de svenska noaorden för varg: tex. Gråben, Gråfot, Den grå eller Fadan grå enligt https://sv.wikipedia.org/wiki/Noaord#cite_ref-Gillis_2-2.

    I de svenska översättningarna på heimskringla lyder samma ställe:

    En hynda jag då fann
    på det hulda vivets
    bädd bunden ligga.
    översättning Erik Brate

    men en hund jag fann
    å den frida kvinnans
    bädd vara bunden.
    översättning Nils Fredrik Sander

    då fann jag hunden
    i den fagras ställe
    å hennes bädd bunden.
    översättning Peter August Gödecke

    en hund då fann jag,
    den goda flickans.
    å bädden bunden.
    Arvid August Afzelius

    I Björn Collinders översättning från 1964 läser jag:
    då fann jag endast den ädlas hynda
    liggande bunden på sängen

    I norska översättningar används:
    leie
    bikkje

    I danska översättningar används bland annat:
    Hund
    Tævehund
    Køter
    hendes Hund

    Min fråga är i vilken mån du anser att det finns tillräckligt fog för att anta att den mö han väntade möta var utbytt mot en kopplad hund av honkön och om du ser andra lika rimliga möjliga översättningar givet antagande om kontext och synande av ursprunglig källa?

    Alternativa idéer:
    A. Billingsmö bands då informationen om deras möte läckt ut och hamnskiftade till en hund.
    B. Billingsmö straffades för sitt planerade möte med misshandel, våldtäkt och hittades bunden och i sitt tillstånd benämdes av Oden som bitch/slampa(hynda med dagens tabloid/social-mediaspråk).
    C. Billingsmö kopplade en varg som ett spratt.

    För mig är det ologiskt att både det är full vaktstyrka och att på morgonen är där en hund ligger i sängen. Jag när ett antagande att män vid sagans uppkomst hade beslutsföreträde över döttrar/kvinnors reproduktiva relationer med män varför jag tänker att det planerade mötet behövde ske i löndom. Sagan förtäljer ju intet om Billingsmös situation eller vad hennes avsikt var, om det var att gyckla eller om även hon sörjde det inställda mötet.

    Det som framgår unisont i de översättningar jag sett är varningen förstås, att en mö ändras när denne blir känd, vilket jag tänker just kan hänga ihop med att innan en är känd så är en maktlös:

    mången god mö
    när väl hon känd är,
    blir emot männer svekfull.

    DS.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s