Livet utan papperstidningar

Sedan jag sade upp mina prenumerationer på papperstidningar – eftersom jag inte längre ville stödja deras tilltagande kvalitetsförsämring – har jag lidit av vissa abstinensbesvär. Det har helt enkelt varit svårt att vänja sig av med att bläddra i en tidning till morgonkaffet. Till att börja med trodde jag att lösningen bestod i att läsa nyheter och kulturartiklar på nätet med hjälp av dator, i-pad eller läsplatta. Så jag gjorde upp ett ambitiöst program som gick ut på att jag varje morgon skulle skanna av internet-sajter som The Guardian, New York Times med flera. Det fungerade dock inte riktigt som jag hoppades. Lyckan infann sig inte. Vad var det egentligen jag saknade?

Inte var det nyheterna – dem kunde jag ju lätt få via radio eller tv. Knappast heller kulturartiklarna – sådana kunde jag ju också lätt få genom någon av de förträffliga tidskrifter som jag prenumererar på. Nej, det var tydligen själva prasslandet av tidningspapper i förening med lagom kultiverad och konversant text. En gammal kvarglömd kulturbilaga från Financial Times 2011 visade sig kunna göra utmärkt tjänst med hjälp av en lång kåserande text om bakgrunden till de populära Prom-konserterna i Albert Hall.  Gamla nummer av The New York Times Book Review gick också bra, eftersom denna förträffliga tidskrift är tryckt i dagstidningsformat på vanligt tidningspapper.

Försök att läsa Joyce eller Proust till kaffet gick däremot inte alls. Det blev för komplicerat och formatet var inte det rätta. Hur skall man kunna följa med i Stephen Dedalus’ abstrakta tankegångar medan man balanserar en kilo-tung Ulysses i knät, sörplar sitt kaffe och samtidigt tuggar på en ostsmörgås? Min simultankapacitet räcker inte till.

Jag har därför nu tvingats inse att själva prasslandet har ett egenvärde. Gunnar Ekelöf har rätt när han i Absentia Animi skriver: ”den som partout skall söka alltings mening har för längesedan insett/ att meningen med prasslandet är prasslandet”    Som ersättning för ett långt och i längden trist äktenskap med en allt tråkigare morgontidning gäller det alltså att hitta nya och stimulerande (vänster)prassel. Hur det skall gå till vet jag ännu inte riktigt, men jag ger inte upp. Fortsättning följer!

 

Annonser

One thought on “Livet utan papperstidningar

  1. Ping: Edda, vore jag där | SLASKEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s