Kvädet om Völund (Völundarkviða)

Den här Eddadikten har visat sig bjuda på långt större svårigheter än jag hade väntat mig. Problemen är i det här fallet inte av religiös eller filosofisk art (som ofta i Völuspá eller Hávamál) utan består i att själva berättelsen om Völund tycks ofullständigt bevarad och därför svår att följa. Dessutom är kvädet om honom gammalt och diktat i ett ålderdomligt poetiskt språk. Centralgestalten, Völund själv, har tydligen varit känd över hela det germanska språkområdet som den store mästersmeden, upphovsman till kostbara smycken och berömda vapen. Men är han en mänsklig hjälte, en trollkarl eller en alv med övernaturliga krafter?

   I Codex Regius har kvädet om honom inte placerats bland hjältedikterna utan mot slutet av gudadikterna, vilket tyder på att han i varje fall inte har uppfattats som någon vanlig människa. Själva den poetiska texten består av två delar, vilkas inbördes sammanhang är dunkelt men fantasieggande. I första delen – en variant av den romantiska, allmänt spridda svanjungfrusagan – berättas om hur tre svanjungfrur, tydligen ett slags valkyrior, kommer flygande genom luften, oklart varifrån, och i kärlek förenar sina öden med Völund och hans båda bröder, Egil och Slagfinn. Efter några år bryter svanjungfrurna upp från sina män och flyger bort igen. Egil och Slagfinn ger sig ut för att leta rätt på sina respektive kärestor, men Völund stannar hemma och sysselsätter sig med att smida dyrbara ringar i hopp om att hans älskade en dag skall återvända.

   I andra delen får den girige kung Nidud höra talas om Völunds smideskonst och beslutar sig för att beröva honom hans rikedomar. Völund fängslas, får sina senor avskurna och hålls fången på en ö där han tvingas arbeta med att framställa kostbarheter för kungens räkning. För detta tar Völund en gruvlig hämnd genom att göra kungens dotter med barn, avrätta hennes båda bröder samt skicka deras kroppsdelar, höljda i ädelmetall och juveler, till Nidud och hans drottning. Till slut flyr han från ön (liksom Daidalos i den grekiska myten) med hjälp av vingar som han tydligen själv tillverkat. Nidud står kvar förkrossad, men vart Völund tar vägen får vi inte veta, ej heller om han återfinner sin svanjungfru.

   Nedan följer ett första försök från min sida att komma till rätta med det inledande, ytterligt svårgenomskådliga svanjungfrupartiet:

 

1. Från söder flög jungfrur

Mörkskogen igenom,

allvisa unga

för att öden skipa.

På stranden av en sjö

de satte sig att vila,

de sydländska diserna,

dyrt lin spann de.

 

2. En av dessa

blev Egils maka,

den fagra ungmön

fick han att famna.

Den andra var Svanevit

som svanfjädrar bar,

men den tredje

av systrarna tog

i famnen den vite

alven Völund.

 

3. Sju vintrar stannade

jungfrurna sedan,

men den åttonde

blev dem alltför lång,

den nionde flög de

bort i fjärran.

Mot Mörkskogen drogs

nu disernas håg

att öden skipa.

de allvisa unga.

 

4. Från jakten i skogen

kom skarpögd skytt,

Slagfinn och Egil

fann salen öde.

Inne och ute

såg de sig om.

Åt öster for Egil

efter Ölrun,

åt söder Slagfinn

efter Svanevit.

 

5. Men Völund ensam

satt kvar i Ulvdala,

rött guld smidde han

till stenprydda ringar,

trädde dem sedan

på tråd av bast

i väntan på

att hans ljusa viv,

den väna kvinnan,

skulle komma tillbaka.

 

Den här gången har jag använt ett något mer arkaiserande språk än i tolkningarna av Hávamál och Skírnismál, men det menar jag är rimligt med hänsyn till originalets språkbruk.  Nog för i dag!  Fortsättning följer efterhand. Som vanligt är jag tacksam för tips, kritik och synpunkter.

 

Lars Lönnroth

 

 

Annonser

6 thoughts on “Kvädet om Völund (Völundarkviða)

  1. Per amverntsson

    Hej Lars!

    Jag är Asatroende/Fornsedare och medlem i Samfundet Fornsed Sverige.

    Min ftåga till dig är, när kommrr din Edda ut i handeln?

    P

    Svara
    1. larschristoffer Inläggets författare

      När min översättning av Eddan kommer ut i tryck är för närvarande inte möjligt att säga. Jag har bara börjat arbetet, och något förlagskontrakt är ännu inte skrivet, men jag gissar det tar åtminstone ett par år.
      Lars Lönnroth

      Svara
      1. Per amverntsson

        Okej då vet jag det, men du ska ha ett stort tack ändå Lars, jag gillar din översätning av den äldre Eddan.

        Per Amberntsson.

  2. Per Amberntsson

    Hej Lars!

    Hur går det med arbetet med din Edda, är så nyfiken att få läsa den ska du veta.

    Mvh. Per Amberntsson

    Svara
    1. larschristoffer Inläggets författare

      Det går framåt men ganska långsamt. Gudadikterna är dock nu i stort sett avklarade. Enligt överenskommelse med förlaget behöver jag inte lämna in manus förrän hösten 2015 och jag tänker inte jäkta.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s