Völvans spådom

  Här kommer en första version av min Völuspá-översättning. Den skall förhoppningsvis förbättras efterhand. Observera att denna översättning enbart bygger på Codex Regius, inte på andra handskrifter, vilket exempelvis innebär att völvan i strof ett inte tilltalar ”heliga” släkten utan enbart ”släkten”. Och texten är också på andra ställen annorlunda än ni kanske är vana vid.        

1. Lyssna nu alla                                                    

levande släkten,                                                    

större och mindre                                                                                            

Heimdalssöner.

Berätta skall jag,

om du ber mig, Valfader,

forna sagor

jag minns från förr. 

 

2. Jättar minns jag

från världens barndom,

dem som i forntiden

fostrade mig.

Jag minns nio världar,

nio jättekvinnor,

innan världsträdet

började växa.

 

3. För länge sedan

då Ymer levde

fanns ej sand eller sjö

eller svala vågor.

Jorden fanns inte,

ej himlen där ovan,

gapande svalg fanns

men ingenstans gräs.

 

 

4. Tills Burs söner

skapade världen,

lyfte det mäktiga

Midgård ur djupet.

Från söder sken solen

på salens stenar.

Då grodde ur marken

grönskande växter.

 

5. Månens syster

Sol slog från söder

höger hand

över himlafästet.

Ej visste hon, Sol,

var hon hade sitt hus,

ej visste de stjärnor

var de hade sin gång,

och ej visste Månen

vad makt som var hans.

 

6. Då gick de myndiga

makter till doms,

heliga gudar

höll rådslag därom.

Namn gav de åt natten,

åt nedan och ny,

åt morgon och afton,

åt middag och kväll,

så att åren fick

sin fasta ban.

 

7. Asarna möttes

på Idavallen,

timrade i höjden

tempel och blothus,

byggde smedjor

och smidade guld,

hamrade redskap

och verktyg för handen.

 

8. Lyckliga spelte de

tavle på tunet,

ej led de brist

på gods eller guld,

innan tre

trollkvinnor kom

med vrånghet och split

från jättarnas värld.

 

9. Då gick de myndiga

makter till doms,

heliga gudar

höll rådslag därom:

vem skulle dvärgarnas

släkte skapa

av Brimes blod

och blåa ben.

 

10. Där var Motsogne

mäktigast vorden

av alla dvärgar

och därnäst Durin,

många som liknade

mänskor gjordes,

dvärgar ur jorden,

som Durin sade.

 

                      *

                                                                 [Dvärgkatalogen]

[11. Nye och Nide

Nordre och Sudre,

Östre och Västre,

Alltjuv, Dvalen,

Bivör, Bavör,

Bömbur, Nore,

An och Anar,

Ae, Mjödvitne.]

 

[12. Veig och Gandalf,

Vindalf, Tråen.

Tekk och Torin,

Tro, Vit och Lit,

Nar och Nyråd,

nu har jag dvärgarna,

Regin och Rådsvid,

rätt uppräknat.]

 

[13. File, Kile,

Fundin, Nale,

Hefte, Vile,

Hannar, Sviur,

Frå, Hornbore,

Fräg och Lone,

Aurvang, Jare,

Eikinskjalde.]

 

[14. För mänskosläktet

skall dvärgar nu nämnas

som stammar från Lofur

 i Dvalens flock,

dessa som sökt sig

från salens sten

i Aurvanga-hemmet

till Jöruvalla.]

 

[15. Där var Draupne

och Dolgtrase,

Hög och Högspore,

Hlevang, Gloe,

Skirfe, Virfe,

Skafid, Ae.]

 

[Alf och Yngve

Eikinskjalde,

Fjalar och Froste,

Finn och Ginnar.

Så länge världen

ännu varar

skall ättlängden så

till Lofar föras. ]         [slut på dvärgkatalogen]

 

                                           *

17. Sedan kom tre

utav den flocken,

mäktiga och milda

asar till gårds.

På stranden  fann de

två livlösa,

Ask och Embla,

utan öde.

 

18. De hade ej ande,

de ägde ej kraft,

ej blod eller röst

eller rosig hy.

Ande gav Oden,

kraft gav Höner,

blod gav Lodur

och blomstrande hy.

 

19. En ask vet jag stånda,

Yggdrasil heter den,

stänkt med vitlera

är dess höga stam.

Från den kommer dagg

som i dalarna faller.

Grön står den asken

vid Urds källa.

 

20. Därifrån kommer

mångkunniga kvinnor,

tre från den brunnen

som finns under trädet.

Urd heter den ena,

Verdandi den andra,

Skuld är den tredje.

I trä skar de,

stiftade lagar,

valde liv

och mätte ut öden

åt människors barn.

 

21. Hon minns den första

folkstriden i världen

då man spetsade

Gullveig med spjut

och brände henne

i den Höges hall.

Tre gånger brändes

den tre gånger födda,

ofta, inte sällan,

men lever ännu.

 

 

22. Heid kallades hon

när i husen hon kom,

den synska völvan

som sände fördärv.

Sejda hon kunde,

sejda hon ville,

var alltid till fröjd

för ondsint folk.

 

23. Då gick de myndiga

makter till doms,

heliga gudar

höll rådslag därom:

borde asarna själva

tåla det onda

eller gudarna samfällt

enas om böter?

 

24. Mot fienden slungade

Oden sitt spjut.

Det var den första

folkstriden i världen.

Brädväggen bröts

kring asarnas borg,

vaner trängde fram

med trolldomskonst.

 

25. Då gick de myndiga

makter till doms,

heliga gudar

höll rådslag därom:

vem hade med lömskhet

luften blandat

och Ods mö givit

till jättarnas ätt?

 

26. Ursinnig blev då

Tor allena.

Han sitter ej stilla

då sådant han hör.

Då sveks eder

och avtal bröts,

allt som de lovat

att hålla inbördes.

 

27. Hon vet var Heimdals

hörsel är gömd

under det heliga

högresta trädet.

En flod ser hon välla

från Valfaderns pant,

en ström av vitlera.

Vet ni nu nog eller vad?

 

28. Ensam satt hon ute

när den åldrige kom,

asarnas herre

och såg henne i ögat.

”Varför frågar du mig?

Varför frestar du mig?

Jag vet allt Oden

var du gömde ditt öga

djupt ner i Mimers

mäktiga källa.

Mjöd dricker Mimer

varje morgon

ur Valfaderns pant.

Vet ni nu nog eller vad?”

 

29. Härfadern gav henne

ringar och halsband,

säker kunskap

och spådomskonst.

Vida hon skådade

över alla världar.

 

30. Valkyrior såg hon

som färdats vida,

redo att rida

till gudavärlden.

Skuld bar sköld,

Skögul var den andra,

Gunn, Hild, Göndul

och Geirskögul.

Här är nu nämnda

Herjans sköldmör.

Valkyrior redo

att rida över jorden.

 

31. Jag såg att för Balder,

den blodige guden,

Odens son,

var ödet bestämt.

Upp där nu växte

högt över vallen

den mycket vackra

misteltenen.

 

32. Av misteln som tycktes

så mjuk och tunn

blev ett harmskott

som Höder sköt.

Snart fick Balder

en hämnande bror:

én natt gammal

blev Odens son dråpare.

 

33. Hans hår blev ej tvättat,

ej håret kammat

förrn han på bålet lade

Balders baneman.

Men Frigg hon grät

i Fensalarna

över Valhalls nöd.

Vet ni nu nog eller vad?

 

34. Bunden såg hon ligga

vid källan i lunden

en skepnad som liknar

den lede Loke.

Där sitter Sigyn

med sorg i sinnet

och vakar över mannen.

Vet ni nu nog eller vad?

 

35. Från öster går en älv

genom Etterdalar

med svärd och knivar,

Slid heter den.

 

36. Norrut stod

på Nidavallen

en sal av guld

för Sindres ätt.

En annan stod

söderut i Okolne,

en ölhall gjord

för jätten Brime.

 

37. En sal såg hon stå

fjärran från solen

på Nåstranden                                  

med dörren åt norr.

Etterdroppar föll

in genom rökfånget.

Huset var flätat

av huggormsryggar.

 

38. Där såg hon i strida

strömmar vada

menedare

och mordvargar,

och män som andras

kvinnor lockat.

Där sög Nidhugg

dödingars  lik,

vargar slet män.

Vet ni nu nog eller vad?

 

39. Den åldriga satt

österut i Järnskogen

och födde där

Fenris ungar.

Bland dem alla

blir det snart en

som i trollhamn slukar

solen på himlen.

 

40. Livskraft dricker han

ur dödsdömda män,

gudarnas boning

blodar han ner.

och sommaren efter

blir solskenet svart

och vädret vanställt.

Vet ni nu nog eller vad?

 

41. På högen satt han

och slog sin harpa,

trollkvinnans herde,

den glade Eggter.

Över honom gol

i galgträdet,

fagerröd, en hane

som Fjalar heter.

 

42. Hos asarna gol

Gullkamstuppen,

han som väcker

Härfaderns mannar.

En annan gal

under jorden,

en sotröd hane

i Hels salar.

 

43. Högt gnyr Garm

vid Gnipahålan,

fjättrarna bryts

och Fenrir är lös.

Mycket jag vet

och vida jag skådar,

ser Ragnarök komma,

kampgudars öde.

44. Broder nu blir

sin broders bane,

systrars barn

i blodskam lever,

hårt är i världen,

mycken hordom,

yxtid, knivtid,

sköldar som klyvs,

vindtid, vargtid,

förr’n världen stupar,

ingen skonar

den andres liv.

 

45. Mims söner leker,

makternas öde

väcks av det gälla

Gjallarhornet,

högt blåser Heimdal,

hornet är i luften,

Oden håller råd

med Mims huvud.

 

46. Fornträdet jämrar sig,

jätten kommer lös,

nu skälver Yggdrasils

ask där den står.

 

47. Högt gnyr Garm

vid Gnipahålan,

fjättrarna bryts

och Fenrir är lös.

Mycket jag vet

och vida jag skådar,

ser Ragnarök komma,

kampgudars öde.

 

48. Hrym far från öster

rustad med sköld.

Midgårdsormen vrider sig

i våldsam vrede,

slår upp böljor.

Mens örnen skrikande

sliter i lik

kommer Naglfar lös.

 

49. Från öster seglar

en farkost på havet

med Muspels landsmän

och Loke vid rodret.

Med jättarna färdas

Fenrisulven

i följe med Byleifs

hämndlystne broder.

 

50. Vad sker med asarna?

Vad sker med alverna?

Det gnyr i jättevärlden,

gudarna är på tinget,

dvärgarna stönar

bakom stendörrar,

bergens vismän.

Vet ni nu nog eller vad?

 

51. Surt far från söder

med svedande eld,

kampgudars sol

från svärdet flammar,

högfjäll rasar,

häxor störtar.

folk drar åt Hel

och himlen rämnar.

 

52. Nu drabbas Frigg

på nytt av sorg

när Oden går

till kamp mot Ulven

och Frej den ljuse

går fram mot Surt.

Här möter Friggs

make sitt öde.

 

53. Då stiger Valfaderns

väldige son,

Vidar fram

mot Fenrisulven.

Svärdet ränner han

rakt in i Lokesonens

hårda hjärta:

så är fadern hämnad.

 

54. Nu kommer den starke

Jordens son,

Odens ättling,

till kamp mot Ormen.

Midgårds väktare

dräper i vrede.

Män i hela världen

måste lämna sina hem.

Nio steg tar han,

jordsonen Tor,

innan han dödsmärkt

dråsar omkull.

 

55. Solen blir svart,

jorden sjunker i sjö,

från himlen störtar

strålande stjärnor,

röken bolmar

från väldiga bål,

högt stiger elden

mot himlavalvet.

 

56. Högt gnyr Garm

vid Gnipahålan,

fjättrarna bryts

och Fenrir är lös.

Mycket jag vet

och vida jag skådar,

ser Ragnarök komma,

kampgudars öde.

 

 

57. Upp ser hon komma

för andra gången

jorden ur havet

ljuvligt grön.

Forsar faller,

och där flyger örnen,

den som från fjället

fiskar fångar.

 

58. Asarna möts

på Idavallen,

språkar om mäktiga

Midgårdsormen,

minner varandra

om märkligt som hänt

och om Fimbultyrs

forna runor.

 

59. Där skall åter

de underbara

guldtavlorna

i gräset hittas,

dem som var deras

i forna dagar.

 

60. Osådda skall nu

åkrarna växa,

det onda bättras

och Balder komma.

På Härfaderns kampplats

skall Höder och Balder

leva väl samman.

Vet ni nu nog eller vad?

 

61. Höne skall välja

verktyg att spå med,

och brödernas söner

skall bygga och bo

i vindarnas vida värld.

Vet ni nu nog eller vad?

 

62. En sal ser hon stå

fager som solen

och täckt med guld

på Gimle.

Skuldlösa mänskor

skall där bo

och leva samman

i evig lycka.

 

63. Där kommer den dunkle

draken flygande,

dödsormen, ned

från Nidafjället.

Med lik i fjädrarna

flyger nu Nidhugg

hän över slätten.

Nu sjunker hon åter.

 

Annonser

16 thoughts on “Völvans spådom

  1. Peter A. Sjögren

    Lars, jag är helt tagen av denna läsning! Två randanmärkningar: strof 22: här använder du för en enda gångs skull ogrammatisk (poetisk) ordföljd, som det tycks mig helt i onödan: ”Sejda hon kunde / sejda hon ville”. Det går väl lika bra med normal ordföljd: ”Sejda kunde hon …” Eller har jag missat någon versteknisk finess? Strof 48: här har du använt talspråksformen ”mens” för ”medan”. Betingat av rytmen antar jag, men det är inte vackert.

    Svara
  2. larschristoffer Inläggets författare

    Du har nog rätt, Peter, nu liksom tidigare. Att jag vände på ordföljden berodde förmodligen på att jag gillade rytmen och tyckte det lät mer som en trollramsa på det viset, men det var säkert feltänkt, så jag ändrar.

    Svara
  3. kerstin svea

    Så vackert skrivet! Jag måste passa på att fråga dig om vad det var de spelade där o gräset och med vad? Jag minns nät jag jobbade på NFA, att vi skulle ge ut en skrift om folkbildning. Den fick efter mycket huvudbry heta Guldtavlorna i gräset. Jag läste i böcker på de olika nordiska språken. Det var något dr kastade? Varpa?

    Svara
      1. larschristoffer Inläggets författare

        Ja, jag tror Pia har helt rätt i att det är fråga om ett brädspel. Om det sedan är Hnefatafl som vi nu känner det kan diskuteras. Rent poetiskt spelar det inte så stor roll vilket spel det är fråga om, men helst skall det nog vara ett strategiskt spel som gudarna spelar om världens öden. Samtidigt skall själva spelandet ge intryck av ett lyckligt oskuldstillstånd i världens barndom.

  4. Peter A. Sjögren

    Hej Lars,
    har läst en gång till och är lika imponerad. Men jag upptäckte ett formfel i strof 59, rad 5. Står dem; skall stå: de. Ordet syftar på guldtavlorna, som är subjekt i en passivsats.

    Svara
  5. spådom

    Hej Lars,
    Första gången jag hittade förbi här, väldigt imponerad!
    PS, Jag tror också att Pia är på rätt spår i frågan om det är ett brädspel!

    Tack igen Lars!

    Svara
  6. paulrune2013

    Tack för nöjsamma timmar tillsammans med Eddabloggen. En enkel fundering har dröjt sig kvar. Man kan undra över ”sagor” i första strofen av Völvans spådom, ordet taget i sin moderna, svenska betydelse. Man får väl ändå förmoda, att völvan (om hon är en autentisk hednisk mystiker eller bara
    påhittad gör knappast skillnad) menar vad hon säger. Hon minns sina syner. Även om vi inte tror på dem, har nog hon och hennes publik tagit dem på allvar. Jag tycker att ”sagor” förminskar völvan. Nu har ju ordet den förtjänsten att någorlunda återge ”spioll” (vars grundbetydelse väl är att något har sagts?) men kanske kunde man översätta lite fritt? ”Berätta skall jag om du ber mig Valfader vad som timade innan tiden fanns”.

    Kanske kan völvan tro att hon redan har gudomlig sanktion för vad hon vill ha sagt, utan att behöva be om saken (exakt vad betyder ”vildo”?) Om så är kunde man kanske byta de båda första raderna mot ”Med din vilja, Valfader, skall jag noga nämna vad främst jag minns av fornt och fjärran”.

    Och kanske en fundering till. Att gudarna ligger i gräset i vackert väder med ett brädspel mellan sig, är en tilltalande anblick, men bräde är ju närmast ett inomhusspel. Skulle ”tefla” kunna ha en allmännare betydelse av ”tävla” eller ”leka”? Dagens islänningar verkar kunna använda ordet så. ”tävlade på tunet i lyckliga lekar” eller något åt det hållet kunde ju förmedla en känsla av ett nordiskt paradis – om nu ett sådant skulle vara avsett.

    Vad förloras. Konkretionen i ”tavle” och en väl knappast avsedd men kanske intuitivt undfången symbolik, liknande Ingmar Bergmans schackparti med döden.

    Svara
    1. larschristoffer Inläggets författare

      Tack för dina synpunkter! Vad gäller ”sagor” så hade jag tänkt mig att man kunde uppfatta detta på samma vis som i ”isländska sagor” eller ”norska kungasagor”, dvs som berättelser med anspråk på sanning. Men kanske du har rätt i att detta blir svårt att förstå för svenska läsare som är vana att förstå ”sagor” som folksagor, dvs lögn och förbannad dikt. Så jag kanske borde ändra min översättning i den riktning du föreslår. Vad gäller ”vildo” så betyder det helt enkelt ”vill du” eller ”du vill”. Jag har uppfattat det som en fråga, men kanske bör det i stället uppfattas som ett påstående, vilket ju i så fall möjligen skulle kunna tolkas som att Oden i förväg godkänner hennes berättelse. Men längre fram i dikten framgår det att Oden är okunnig om vad völvan skall säga, så jag tror inte riktigt på den tolkningen. Slutligen verbet ”tefla”: det kommer av ”tafl” (brädspel) och kan därför på fornisländska inte betyda tävla i största allmänhet utan enbart tävla i brädspel.

      Svara
  7. Hans Nilsson

    Jag har nyligen upptäckt den poetiska Eddan, och blivit helt fascinerad av Völuspa, och läser nu allt jag hittar om detta mästerverk. Därför så roligt att även få läsa din översättning, Lars.
    Den mest omfattande kommentaren jag hittat är Elenore Pritchards avhandling ”The Voluspa: A Commentary” från 1972, som analyserar nästan varje ord, och är mer omfattande än både Sigurdur Nordal och Ursula Dronke, men den innehåller naturligtvis inte någon litterärt framstående översättning i stil med Collinder eller Lönnroth. Avhandlingen går att beställa från ProQuest i USA via nedanstående länk, och kom i brevlådan på 14 dagar.
    http://search.proquest.com/docview/302599220

    Svara
    1. larschristoffer Inläggets författare

      Stort tack för detta tips! Jag kände faktiskt inte till Pritchards avhandling, men skall nu skaffa den. Själv har jag framför allt använt mig av den tyska Edda-kommentar som utges i flera band i Frankfurt av Klaus von See, Beatrice La Farge med flera. Nyligen har jag också fått tillgång till den utförliga kommentar på nyisländska som ingår i den nya vetenskapliga utgåva av Eddan som om cirka en månad utges i serien Islenzk Fornrit i Reykjavik av Jónas Kristjánsson, Vésteinn Ólason med flera.

      Svara
      1. Hans Nilsson

        Jag hittade referensen till Pritchards avhandling i Paul Schach’s essä ”Some thoughts on Völuspa” i ”Edda: A collection of essays (The University of Manitoba Icelandic studies) 1983)”. Essän står precis efter en essä av en viss P-r H-g… :-). Boken finns att låna på Stockholms Universitetsbibliotek.
        Hör av dig på fb om du inte får tag på Pritchards avhandling, så kan du få låna mitt ex.

      2. larschristoffer Inläggets författare

        Stor tack för detta! Jag försöker i första hand låna avhandlingen från Stockholms universitetsbibliotek, men om inte det går hör jag av mig till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s