I denna dikt, Lokasenna eller ”Loketrätan”, hånar Loke de andra gudarna och blir själv hånad tillbaka i ett grovt språk som starkt skiljer sig från språket i exempelvis Völuspá eller Hávamál. Jag har därför inte tvekat att använda ett motsvarande grovt språk i min svenska översättning. Några har menat att dikten måste vara tillkommen i kristen tid, eftersom det i hednisk tid skulle ha varit blasfemiskt att framställa gudarna på detta grova sätt, men i själva verket förekommer det i många av världens religioner att gudar utsätts för liknande smädelser. Ursprunget kan därför mycket väl vara förkristet, men det är inte bara möjligt utan högst sannolikt att nya fräckheter har lagts till och språkformerna ändrats i den muntliga traditionen ända fram till nedskrivningen på 1200-talet. Språket förefaller inte särskilt arkaiskt utan har säkert upplevts som samtida av den medeltida publiken.
Här kommer nu min preliminära översättning, avslutad ett par dagar innan jag beger mig till Freiburg för att föreläsa om Rökstenen:
Loketrätan (Lokasenna)
Om Ägir och gudarna
Ägir, som också hette Gyme, hade bjudit asarna till ölgille sedan han fått den stora kitteln som tidigare omtalats [dvs i föregående dikt, Hymiskviða]. Till denna fest kom Oden och Frigg, hans hustru. Tor kom inte, för han var borta i österled, men hans hustru Siv var där, liksom Brage och dennes hustru Idun. Tyr var där; han var enhänt, eftersom Fenrisulven bet handen av honom då den blev bunden. Där var också Njord och hans hustru Skade, Frej och Freja, Odens son Vidar. Loke var där och Frejs tjänstehjon, Byggve och Beyla. Mängder av asar och alver hade kommit.
Ägir hade två tjänare, Fimafeng och Elde. Där användes glimmande guld som lyse i stället för eld. Ölet bar sig självt omkring. Stället var strängt fridlyst. Folk talade mycket om Ägirs goda tjänare och lovordade dem mycket. Loke stod inte ut med att höra detta, så han dräpte Fimafeng. Då skakade asarna sina sköldar, skrek åt honom och jagade honom till skogs. Sedan satte de sig att dricka.
Loke kom tillbaka och träffade Elde utanför, hälsade honom och sade:
1. ”Säg mig nu, Elde,
innan du sätter
fram din fot längre:
vad talar de om
här inne i ölsalen,
segergudarnas söner?”
Elde sade:
2. ”De talar om vapen
och väldiga strider,
segergudarnas söner.
Av asar och alver
som sitter här inne
vill ingen vara din vän.”
Loke sade:
3. ”In går jag nu
i Ägirs hall
för att få se denna fest.
Ofärd och split
bringar jag asarna,
malört blandar jag i mjödet.”
Elde sade:
4. ”Minns om du går in
i Ägirs hall
för att få se denna fest,
att allt det hån
du häller över gudar
torkar de av på dig själv.”
Loke sade:
5.”Minns då Elde
att du aldrig kan
segra i smädelsestrid.
Mördande svar
har jag i mängd
på alla okvädinsord.”
Sedan gick Loke in i hallen. Men när de som satt där såg vem som kommit in tystnade de alla.
Loke sade:
6. ”Törstig jag kommer
till denna hall,
långt har Loke färdats.
Nu ber jag er asar:
unna mig nu
en dryck av ert dyra mjöd.
7. Varför så tysta,
ni trumpna gudar,
saknar ni mål i mun?
Ge mig en plats
i ert gästabud
eller visa mig vägen ut!”
Brage sade:
8. ”Ge dig en plats
i sitt gästabud,
det vill asarna aldrig.
För asarna vet
vad slags folk de vill se
som gäster i festligt gille.”
Loke sade:
9. ”Minns du, Oden,
hur vi som unga
blandade blod samman?
Då svor du att öl
ville du aldrig dricka,
om det inte bjöds till oss båda.”
Oden sade:
10. ”Res dig du, Vidar,
och låt vargens fader
sitta som gillets gäst!
Då slipper vi kanske
höra Loke smäda
här i Ägirs hall.”
Då reste sig Vidar och skänkte i åt Loke, men innan han drack hälsade han asarna så här:
11. ”Jag hälsar er, asar,
jag hälsar er, asynjor,
höga och heliga alla
utom den as
som innerst sitter
på bänken, och det är Brage.”
Brage sade:
12. ”En häst och ett svärd
ska du ha av mitt gods
och en kostbar ring på köpet,
om vi slipper höra
ditt ondsinta hån.
Gör inte gudarna gramse!”
Loke sade:
13. ”Hästar och smycken
blir det nog smått om,
för Brage har brist på sånt.
Bland asar och alver
som finns här inne
är du minst modig
och mest skrämd av skott.”
Brage sade:
14. ”Om jag var utomhus
och inte inomhus
här i Ägirs hall,
skulle jag hugga
av huvudet på dig
som lön för dina lögner.”
Loke sade:
15. ”Tala går an,
men du törs inte handla,
Brage, du bänkens prydnad!
Om du är vred,
så tag ditt vapen,
modig man ängslas inte.”
Idun sade:
16. ”Jag ber dig, Brage,
för barnens skull
och allt du skyller släkten:
låt bli att reta
Loke emot dig
här i Ägirs hall!”
Loke sade:
17. ”Tig du, Idun!
Jag vet ingen kvinna
mera kåt och karltokig.
I vältvättad famn
tog du villigt emot
din broders baneman.”
Idun sade:
18. ”Inte har jag lust
att käbbla med Loke
här i Ägirs hall,
vill bara lugna
den ölstinne Brage,
så att vi slipper slagsmål.”
Gefjon sade:
19. ”Varför ska ni två
asar nu träta
här med hårda ord?
Han är lite lustig,
vet du nog, Loke,
och älskad av alla här.”
Loke sade:
20. ”Tig du, Gefjon,
tror du jag glömmer
hur lätt du blev lockad?
Den bleke gossen
gav dig ett smycke,
då lade du låren om honom.”
Oden sade:
21. ”Vettlös är du, Loke,
och vansinnig,
när du gör Gefjon gramse.
Alla människors
öden känner hon
så säkert som jag själv.”
Loke sade:
22. ”Tig du, Oden,
aldrig förstod du
att fördela stridslyckan rätt.
Sällan gav du
segern till den
som främst förtjänade få den.”
Oden sade:
23. ”Må vara att jag stundom
gav segern till män
som inte förtjänade få den,
men själv har du varit
åtta vintrar under jord
och mjölkat kor som en kvinna.
Fött barn har du också förr
på uselt och omanligt vis.”
Loke sade:
24. ”Det sägs att på Samsö
du sejdade som völvor
och själv slog takten på trumman.
I trollkärrings hamn
flög du över himlen
på uselt och omanligt vis.”
Frigg sade:
25. ”Bäst är det
om era bravader
aldrig blir nämnda för någon.
Vad ni två asar
gjorde i urtiden
kan vi gott glömma.”
Loke sade:
26. ”Tig du, Frigg,
du är Fjörgyns dotter
och kastar dig över var karl.
Valfaderns bröder
Vile och Ve
fick båda dela din bädd.”
Frigg sade:
27. ”Hade jag här
i Ägirs hall
en sådan son som Balder,
skulle du aldrig
slippa ut härifrån
förrn du fallit ner död.”
Loke sade:
28. ”Önskar du, Frigg,
att jag avslöjar för dig
sorgen som snart väntar?
Jag ställer till
så att du aldrig
ser din son i salen.”
Freja sade:
29. ”Vettlös är du, Loke,
som villigt skryter
om dina onda avsikter.
Framtidens öden
tror jag Frigg känner
fast hon ingenting avslöjar själv.”
Loke sade:
30. ”Tig du, Freja,
dina fel känner vi,
alla som finns här inne.
Bland asar och alver
finns inte en enda
som du inte varit i säng med.”
Freja sade:
31. ”Falsk är din tunga
men tro mig, den vållar
snart din egen olycka.
Asarna vredgas
och alla asynjorna,
med sorg far du hem härifrån.”
Loke sade:
32. ”Tig du, Freja,
en trollkona är du
och full av allt som är ont.
Asarna såg dig bola
med din egen bror,
då släppte du, Freja, en fjärt.”
Njord sade:
33. ”Om kvinnor bolar
med egen eller annans karl
är väl inte så rasande viktigt.
Märkligt är dock
att en man släpps här in
som är bög och har framfött barn.”
Loke sade:
34. ”Tig du, Njord,
dig tog man och sände
till Jättelandet som gisslan.
Där blev du potta
åt jättarnas döttrar
som pissade mitt i din mun.”
Njord sade:
35. ”Gott var det ändå
att gudarna sände mig
till Jättelandet som gisslan.
En son jag där avlade
som älskas av alla
och värnar om gudarnas värld.”
Loke sade:
36. ”Håll nu upp, Njord,
och hejda din tunga,
för nu ska sanningen sägas:
den sonen fick du
med din egen syster,
det var inte värre än väntat.”
Tyr sade:
37. ”Raskast är Frej
bland alla ryttare
här i asarnas gårdar.
Han kränker ej mö
eller mans kvinna
och sätter den fångne fri.”
Loke sade:
38. ”Tig du, Tyr,
du törs nog aldrig
medla i tvister mer,
sen häromsistens
din högra hand
försvann i Fenris käft.”
Tyr sade:
39. ”Jag miste min hand
men du din son,
för båda är saknaden stor.
Din kära Fenrisulv
får allt sitta fjättrad
och vänta på Ragnarök.”
Loke sade:
40. ”Tig du, Tyr,
din hustru tog jag,
sen födde hon mig en son.
För vanäran fick du
inte ett vitten,
en sådan ynkedom är du!”
Frej sade:
41. ”Ulven ser jag ligga
vid älvens mynning
tills Ragnarök randas.
Snart binds du själv
i bojor, om inte
du tiger, ditt tarvliga kräk.”
Loke sade:
42. ”Med guld köpte du
Gymes dotter
och gav bort ditt goda svärd. Se Skirnes resa, stroferna 8-9
Men när Muspels söner
rider genom Mörkskogen Se Völvans spådom, stroferna 49, 52
saknar du svärdet, stackare!”
Byggve sade:
43. ”Om jag var ättstor
som Ingunnar-Frej
och ägde en lika god gård,
då skulle jag allt
klå upp den olyckskråkan
och slå honom sönder och samman.”
Loke sade:
44. ”Vad är det för kryp
som kravlar där
och sniket snålar med maten?
Du tasslar alltid Byggves namn kommer av bygg (=korn)
i Frejs öron Han ären skördegud, som förbinds med Frej
och kvider under kvarnhjulet.” och med ölbryggning.
Byggve sade:
45. ”Byggve heter jag
och gillas både
av gudar och goda män.
För mig är det en ära
när Odens söner
samlas att smaka mitt öl.”
Loke sade:
46. ”Tig du, Byggve,
som aldrig vid bordet lärt
att rätt fördela förningen.
I halmen under bänken
håller du dig gömd
så snart det stundar till strid.”
Heimdal sade:
47. ”Ölet, Loke,
gör dig yr i huvet.
Lugna dig nu lite!
Fyllbultars tunga
går inte att tygla
när de får för sig att festa.”
Loke sade:
48. ”Tig du, Heimdal,
tröstlös är sysslan
som du har fått att förvalta.
Du måste stå rak
i ryggen var dag
och vakta vid väktargrinden.”
Skade sade:
49. ”Lätt tar du det, Loke,
men länge blir det inte
som du kan vifta på svansen.
Med tarmarna från
din frostkalle son
kommer din kropp att bindas.”
Loke sade:
50. ”Om med tarmarna från
min frostkalle son
min kropp kommer att bindas,
så minns att jag var främst
när vi fångade Tjasse Skade är jätten Tjasses dotter. Dråpet på honom
och sen slog den jätten ihjäl.” omtalas i Skáldskaparmál, kap. 3
Skade sade:
51. ”Om du var främst
när ni fångade Tjasse
och sen slog den jätten ihjäl,
så vet att från mina
marker och gårdar
kommer kalla råd att nå dig.”
Loke sade:
52. ”Lättsammare var du
den gången när Loke
bjöds att dela din bädd.
Det bör väl nämnas
om vi noga ska
minnas våra fel och misstag.”
Då gick Siv fram och skänkte mjöd åt Loke i en kristallbägare och sade:
53. ”Var hälsad, Loke,
här får du rimkalken
full med gott gammalt mjöd.
Kan du låta en enda
i asarnas skara
slippa ditt smädliga tal?”
Loke sade:
54. ”Du vore den enda,
om det så vore
att du inte lät dig lockas.
Men jag vet en,
och det vet jag visst,
som horat med Tors hustru,
och det var den lömske Loke.”
Beyla sade:
55. ”Fjällen darrar
för Dunderguden
som nu nalkas i fjärran.
Snart kommer Tor
att tysta den som smädar
alla asar och alver.”
Loke sade:
56. ”Tig du, Beyla,
du är Byggves fru
och full är du av fulhet.
Ett värre arsle
kom aldrig till asarna
än du, din skitiga deja.”
Då kom Tor in och sade:
57. ”Håll tyst, fega fjolla,
din fräcka mun ska snart
mosas med hammaren Mjölner.
Din huvudknopp
knäcker jag vid halsen,
så blir det slut med dig.”
Loke sade:
58. ”Jordens avkomma
har visst kommit in här.
Rysligt vad Tor rasar!
Men det vågar du nog inte
när du ska möta vargen
som slukar Valfadern hel.”
Tor sade:
59. ”Håll tyst, fega fjolla,
din fräcka mun ska snart
mosas med hammaren Mjölner.
Jag kastar dig upp
och i österled
så att ingen ser dig mera.”
Loke sade:
60. ”Österledsfärder
ska du nog akta dig för
att skryta och skrävla om,
sedan du hukade Om mötet med jätten Skryme berättas i myten om
i Skrymes handsktumme. Tors färd till Utgårda-Loke i Snorres Edda.
Där kom allt Tor till korta!”
Tor sade:
61. ”Håll tyst, fega fjolla,
din fräcka mun ska snart
mosas med hammaren Mjölner.
Med högra handen
som krossade Hrungne
bräcker jag benen på dig.”
Loke sade:
62. ”Jag tänker leva
länge ännu,
fast du hotar med hammarn, Tor.
Bundit hade Skryme Syftar återigen på Tors färd till Utgårda-Loke
Ryggsäckens band,
så du gick miste om maten.”
Tor sade:
63. ”Håll tyst, fega fjolla,
din fräcka mun ska snart
mosas med hammaren Mjölner.
Hrungnes bane
skickar snart bort dig
nedanför Hels grindar.”
Loke sade:
64. ”Till gudar har jag talat
och till gudasöner
så som lusten ledde mig.
Men bara för dig
går jag bort härifrån,
för om dig vet jag att du dödar.
65. Öl bryggde du, Ägir,
men aldrig mera
ger du ett sådant gästabud.
Allt vad du äger
skall härjas av eld
och lågor bränna dig i baken.”
Om Loke
Efter detta gömde sig Loke i Frånangersforsen i en lax skepnad. Där fångade asarna honom. Han blev bunden med sin son Nares tarmar, men Narve, en annan son, förvandlades till en varg. Skade tog en giftorm och fäste ovanför Lokes ansikte, och ur den dröp etter. Sigyn, Lokes hustru, satt bredvid och höll ett handfat under ettret, men när handfatet blev fullt bar hon ut ettret. Under tiden dröp ettret på Loke. Då ryckte han till så häftigt att hela jorden skakade. Det kallas nu jordskalv.
AVSLUTNINGSVIS SKALL MEDDELAS ATT DET NUMMER AV TIDSKRIFTEN AXESS SOM UTKOMMER TILL BOKMÄSSAN OM NÅGRA DAGAR INNEHÅLLER EN ARTIKEL AV MIG OM ATT ”ÖVERSÄTTA EDDAN I MELLANMJÖLKENS LAND”.
eddablog 