Månadsarkiv: november 2013

En asatroende kritiker

Jag har på sista tiden fått en kolossal massa ursinnig kritik för mina Edda-översättningar från en asatroende herre som kallar sig ”tannhauser3” och driver en egen fornnordisk blogg under rubriken ”Hedniska tankar”. Kritiken går framför allt ut på att jag profanerar dessa för honom närmast heliga texter genom att använda ett vulgärt språk och ”fula ord” i burleska dikter som Lokasenna och þrymskviða. En del av kritiken är så kraftigt förolämpande och samtidigt osaklig att det knappast lönar sig att besvara den, medan annat är mera rimligt och möjligen förtjänar ett bemötande. Men jag har redan meddelat att jag inte tänker kommentera dessa inlägg i fortsättningen, såvida inte ”tannhauser3” avslöjar sin verkliga identitet. Det verkar han dock inte vilja göra – av skäl som jag bara dunkelt anar –  så därmed lär det inte bli någon vidare diskussion oss emellan. Men han har åtminstone fått mig att inse att asatron ännu på 2000-talet har sina fundamentalister i Sverige. Bäst att vara försiktig således…

Trymskvadet (þrymskviða)

Detta kväde om hur Tor klär ut sig till kvinna för att få tillbaka sin stulna hammare Mjölner från jättarnas värld har alltid hört till de mest populära eddadikterna och har bland annat omformats till en medeltida ballad som sjungits i Norden långt in i modern tid. Hammaren har ofta tolkats som en symbol för maskulin potens och är under alla förhållanden en garanti för gudavärldens fortbestånd, eftersom den är det enda vapen som i längden biter på jättarna. Här utformas berättelsen om dess återförande till gudavärlden som en munter ”drag show”, där såväl gudar som jättar förlöjligas. Dikten är sannolikt rätt sen, möjligen tillkommen på 1200-talet.

 

 1. Vred vart Ving-Tor  

 

när han vaknade

 

och hammarn sin        Tors hammare Mjölner användes som vapen mot jättarna

 

han saknade.                 men också för att skapa åskväder och rituellt för att viga

 

Skägget skalv,               (helga) bruden vid ett bröllop (se str. 31)

 

håret skakade.

 

Jordens son

 

trevade och sökte.

 

 

 

2. Allra först

 

tog han så till orda:

 

”Hör nu, Loke,

 

vad jag har att säga

 

som ingen vet,

 

varken på jorden

 

eller i himlen:

 

hammarn är stulen!”

 

 

 

3. De gick till den fagra

 

Frejas gårdar

 

och allra först

 

tog Tor till orda:

 

”Låna mig, Freja,

 

din fjäderhamn,

 

så jag kan hämta

 

tillbaka hammarn!”

 

 

 

Freja sade:

 

 

 

4. ”Om den så var av guld

 

så gav jag den gärna.

 

Om den så var av silver

 

så fick du den säkert.”

 

 

 

5. Då flög Loke

 

så fjäderhamnen ven

 

tills han kom utanför

 

asarnas rike

 

hela vägen in

 

i jättarnas värld.

 

6. Trym satt på högen,

 

tursarnas herre,

 

snodde halsband av guld

 

åt sina hyndor,

 

trimmade manen

 

på sina märrar.

 

 

 

Trym sade:

 

 

 

7. ”Hur är det med asarna,

 

hur är det med alverna?

 

Vad gör du här ensam

 

i jättarnas värld?”

 

 

 

Loke sade:

 

 

 

8. ”Det går dåligt för asarna,

 

dåligt för alverna.

 

Håller du Hlorrides                          Hlorride = Tor

 

hammare gömd?”

 

 

 

Trym sade:

 

 

 

9. ”Jag håller Hlorrides

 

hammare gömd

 

åtta raster                                            en rast = väglängd motsvarande avståndet mellan

 

under jorden.                                     två rastställen

 

Ingen kan hämta

 

hammarn tillbaka

 

förrän jag får

 

Freja till brud.”

 

 

 

10.  Då flög Loke

 

så fjäderhamnen ven

 

hela vägen ut

 

ur jättarnas värld

 

tills han kom in

 

i asarnas rike.

 

Mitt på gården

 

mötte han Tor,

 

som allra först

 

tog så till orda:

 

 

 

11. ”Fick du månne

 

lön för mödan?

 

Säg mig från luften

 

sanningen om resan.

 

Har man väl satt sig

 

börjar minnet svika,

 

och den som lagt sig

 

berättar mest lögner.”

 

 

 

Loke sade:

 

 

 

12. ”Lön för mödan

 

fick jag mer än nog.

 

Tursarnas herre

 

Trym har hammarn,

 

Han låter ingen

 

hämta den åter

 

om han inte får

 

Freja till brud.”

 

 

 

13. De gick till den fagra

 

Frejas boning

 

och allra först

 

tog Loke till orda:

 

”Bind om ditt huvud

 

brudslöjan, Freja.

 

Vi två skall resa

 

till tursarnas land.”

 

 

 

14. Vred vart Freja,

 

hon fnös av ilska.

 

Salen skakade

 

och skalv under dem

 

så att Brisingasmycket                   Berömt smycke, ofta omtalat i myterna

 

brast i sönder:

 

”Hur kunde du tro

 

att jag är så karltokig!

 

Skulle jag som brud

 

resa till Jättelandet?”

 

 

 

15. Samlade var alla

 

asar till tinget,

 

och asynjorna

 

alla i samråd.

 

Mäktiga gudar

 

grubblade över

 

hur man skulle hämta

 

hammaren åter.

 

 

 

16.  Heimdal tog ordet,                   Heimdal är Asgårds väktare och räknas vanligen

 

vitast av asar,                                     till asarna, inte till vanerna

 

framsynt var han

 

som de flesta vaner:

 

”Bind om Hlorride

 

brudens slöja,

 

fäst på hans bringa

 

Brisingasmycket!

 

 

 

17. Ner från hans bälte

 

låt nycklarna dingla,                        nycklarna är en husmors attribut

 

svep om hans knän

 

en kvinnas kjolar,

 

sätt två bulliga

 

stenar på bröstet

 

och på hans huvud

 

en toppig hätta!”

 

 

 

18. Då sade Ving-Tor,

 

dunderguden:

 

”Som en ynklig bög

 

blir jag då betraktad,

 

om jag låter er binda

 

brudslöja kring huvet.”

 

 

 

19. Då sade Loke,

 

Laufeys son:

 

”Tig nu, Tor,

 

med sådant tal!

 

Asgård blir snart

 

erövrad av jättar,

 

om du inte hämtar

 

din hammare åter.”

 

 

 

20. Brudslöjan blev då

 

bunden kring Tor,

 

på bringan fästes

 

Brisingasmycket,

 

vid hans bälte

 

bands husmorsnycklar,

 

runt knäna sveptes

 

kvinnokjolar,

 

två bulliga stenar

 

fick han till bröst

 

och en toppig hätta

 

fäst på sitt huvud.

 

 

 

21. Då sade Loke,

 

Laufeys son:

 

”Jag blir din piga

 

som passar upp dig,

 

när vi nu ger oss av

 

till jättarnas land.”

 

 

 

22. Snart blev båda

 

bockarna hämtade,

 

spända mellan skaklar

 

för att springa raskt.

 

Det brakade i bergen

 

och jorden brann

 

när Odens son

 

for fram i sitt åkdon.

 

 

 

23. Då sade Trym,

 

tursarnas herre:

 

”Bred ut halmen

 

på bänkarna, jättar!

 

Nu får jag äga

 

Freja som brud,

 

dottern till Njord

 

från Noatun.

 

 

 

24. Kor med guldhorn

 

finns på min gård,

 

kolsvarta oxar

 

att glädja sig åt,

 

gods har jag nog av

 

och massor med guld.

 

Det enda som fattas mig

 

nu är Freja!”

 

 

 

25. Kvällen hade nu

 

kommit tidigt

 

och för jättarna

 

bars det fram öl.

 

Bruden åt ensam

 

en hel oxe,

 

åtta laxar,

 

läcker kvinnoföda.

 

Sivs man tömde

 

tre tunnor mjöd.

 

 

 

26. Då sade Trym,

 

tursarnas herre:

 

”Var såg man en brud

 

bita vassare?

 

Var sågs en brud

 

bita bredare

 

eller en mö

 

dricka mera mjöd?”

 

 

 

27. Listig och pigg

 

var brudens piga,

 

fann ett svar på

 

jättens frågor:

 

”Freja åt inte

 

på åtta dygn,

 

så längtade hon

 

till Jättelandet.”

 

 

 

28. Han lyfte på slöjan

 

lysten på kyssar

 

men backade genast

 

tillbaka, jätten:

 

”Varför har Freja

 

så fasliga ögon?

 

Som eld bränner

 

deras grymma blick.”

 

 

 

29. Listig och pigg

 

var brudens piga,

 

fann ett svar på

 

jättens frågor:

 

”Freja sov inte

 

på åtta dygn,

 

så längtade hon

 

till Jättelandet.”

 

 

 

30. In kom den stackars

 

jättesystern,

 

vågade be

 

om en brudgåva:                               brudgåva = gåva som bruden ger till brudgummens

 

”Låt mig få röda                                 släktingar

 

ringar av dig

 

om du vill ha

 

hela min kärlek

 

och vänskap därtill!”

 

 

 

31. Då sade Trym,

 

tursarnas herre:

 

”Bär in hammarn,

 

bruden skall vigas!                           Se ovan strof 1

 

Lägg nu Mjölner

 

i möns sköte,

 

låt Vårs händer                                  Vår = edernas och äktenskapets gudinna

 

viga oss samman.”

 

 

 

32. Hlorrides hjärta

 

log i bröstet

 

när den hårdföre

 

såg sin hammare.

 

Först dräpte han Trym,

 

tursarnas herre,

 

sen slog han ihjäl

 

hela jättens släkt.

 

 

 

33. Jättens syster

 

slogs också ihjäl,

 

hon som vågat be

 

om en brudgåva.

 

I stället för smycken

 

fick hon smäll så hon dog.

 

Ringar fick hon inte

 

men blev rammad av Mjölner.

 

Så hämtade Tor

 

sin hammare åter.

 

                     

 

 

 

.