Detta kväde om hur Tor klär ut sig till kvinna för att få tillbaka sin stulna hammare Mjölner från jättarnas värld har alltid hört till de mest populära eddadikterna och har bland annat omformats till en medeltida ballad som sjungits i Norden långt in i modern tid. Hammaren har ofta tolkats som en symbol för maskulin potens och är under alla förhållanden en garanti för gudavärldens fortbestånd, eftersom den är det enda vapen som i längden biter på jättarna. Här utformas berättelsen om dess återförande till gudavärlden som en munter ”drag show”, där såväl gudar som jättar förlöjligas. Dikten är sannolikt rätt sen, möjligen tillkommen på 1200-talet.
1. Vred vart Ving-Tor
när han vaknade
och hammarn sin Tors hammare Mjölner användes som vapen mot jättarna
han saknade. men också för att skapa åskväder och rituellt för att viga
Skägget skalv, (helga) bruden vid ett bröllop (se str. 31)
håret skakade.
Jordens son
trevade och sökte.
2. Allra först
tog han så till orda:
”Hör nu, Loke,
vad jag har att säga
som ingen vet,
varken på jorden
eller i himlen:
hammarn är stulen!”
3. De gick till den fagra
Frejas gårdar
och allra först
tog Tor till orda:
”Låna mig, Freja,
din fjäderhamn,
så jag kan hämta
tillbaka hammarn!”
Freja sade:
4. ”Om den så var av guld
så gav jag den gärna.
Om den så var av silver
så fick du den säkert.”
5. Då flög Loke
så fjäderhamnen ven
tills han kom utanför
asarnas rike
hela vägen in
i jättarnas värld.
6. Trym satt på högen,
tursarnas herre,
snodde halsband av guld
åt sina hyndor,
trimmade manen
på sina märrar.
Trym sade:
7. ”Hur är det med asarna,
hur är det med alverna?
Vad gör du här ensam
i jättarnas värld?”
Loke sade:
8. ”Det går dåligt för asarna,
dåligt för alverna.
Håller du Hlorrides Hlorride = Tor
hammare gömd?”
Trym sade:
9. ”Jag håller Hlorrides
hammare gömd
åtta raster en rast = väglängd motsvarande avståndet mellan
under jorden. två rastställen
Ingen kan hämta
hammarn tillbaka
förrän jag får
Freja till brud.”
10. Då flög Loke
så fjäderhamnen ven
hela vägen ut
ur jättarnas värld
tills han kom in
i asarnas rike.
Mitt på gården
mötte han Tor,
som allra först
tog så till orda:
11. ”Fick du månne
lön för mödan?
Säg mig från luften
sanningen om resan.
Har man väl satt sig
börjar minnet svika,
och den som lagt sig
berättar mest lögner.”
Loke sade:
12. ”Lön för mödan
fick jag mer än nog.
Tursarnas herre
Trym har hammarn,
Han låter ingen
hämta den åter
om han inte får
Freja till brud.”
13. De gick till den fagra
Frejas boning
och allra först
tog Loke till orda:
”Bind om ditt huvud
brudslöjan, Freja.
Vi två skall resa
till tursarnas land.”
14. Vred vart Freja,
hon fnös av ilska.
Salen skakade
och skalv under dem
så att Brisingasmycket Berömt smycke, ofta omtalat i myterna
brast i sönder:
”Hur kunde du tro
att jag är så karltokig!
Skulle jag som brud
resa till Jättelandet?”
15. Samlade var alla
asar till tinget,
och asynjorna
alla i samråd.
Mäktiga gudar
grubblade över
hur man skulle hämta
hammaren åter.
16. Heimdal tog ordet, Heimdal är Asgårds väktare och räknas vanligen
vitast av asar, till asarna, inte till vanerna
framsynt var han
som de flesta vaner:
”Bind om Hlorride
brudens slöja,
fäst på hans bringa
Brisingasmycket!
17. Ner från hans bälte
låt nycklarna dingla, nycklarna är en husmors attribut
svep om hans knän
en kvinnas kjolar,
sätt två bulliga
stenar på bröstet
och på hans huvud
en toppig hätta!”
18. Då sade Ving-Tor,
dunderguden:
”Som en ynklig bög
blir jag då betraktad,
om jag låter er binda
brudslöja kring huvet.”
19. Då sade Loke,
Laufeys son:
”Tig nu, Tor,
med sådant tal!
Asgård blir snart
erövrad av jättar,
om du inte hämtar
din hammare åter.”
20. Brudslöjan blev då
bunden kring Tor,
på bringan fästes
Brisingasmycket,
vid hans bälte
bands husmorsnycklar,
runt knäna sveptes
kvinnokjolar,
två bulliga stenar
fick han till bröst
och en toppig hätta
fäst på sitt huvud.
21. Då sade Loke,
Laufeys son:
”Jag blir din piga
som passar upp dig,
när vi nu ger oss av
till jättarnas land.”
22. Snart blev båda
bockarna hämtade,
spända mellan skaklar
för att springa raskt.
Det brakade i bergen
och jorden brann
när Odens son
for fram i sitt åkdon.
23. Då sade Trym,
tursarnas herre:
”Bred ut halmen
på bänkarna, jättar!
Nu får jag äga
Freja som brud,
dottern till Njord
från Noatun.
24. Kor med guldhorn
finns på min gård,
kolsvarta oxar
att glädja sig åt,
gods har jag nog av
och massor med guld.
Det enda som fattas mig
nu är Freja!”
25. Kvällen hade nu
kommit tidigt
och för jättarna
bars det fram öl.
Bruden åt ensam
en hel oxe,
åtta laxar,
läcker kvinnoföda.
Sivs man tömde
tre tunnor mjöd.
26. Då sade Trym,
tursarnas herre:
”Var såg man en brud
bita vassare?
Var sågs en brud
bita bredare
eller en mö
dricka mera mjöd?”
27. Listig och pigg
var brudens piga,
fann ett svar på
jättens frågor:
”Freja åt inte
på åtta dygn,
så längtade hon
till Jättelandet.”
28. Han lyfte på slöjan
lysten på kyssar
men backade genast
tillbaka, jätten:
”Varför har Freja
så fasliga ögon?
Som eld bränner
deras grymma blick.”
29. Listig och pigg
var brudens piga,
fann ett svar på
jättens frågor:
”Freja sov inte
på åtta dygn,
så längtade hon
till Jättelandet.”
30. In kom den stackars
jättesystern,
vågade be
om en brudgåva: brudgåva = gåva som bruden ger till brudgummens
”Låt mig få röda släktingar
ringar av dig
om du vill ha
hela min kärlek
och vänskap därtill!”
31. Då sade Trym,
tursarnas herre:
”Bär in hammarn,
bruden skall vigas! Se ovan strof 1
Lägg nu Mjölner
i möns sköte,
låt Vårs händer Vår = edernas och äktenskapets gudinna
viga oss samman.”
32. Hlorrides hjärta
log i bröstet
när den hårdföre
såg sin hammare.
Först dräpte han Trym,
tursarnas herre,
sen slog han ihjäl
hela jättens släkt.
33. Jättens syster
slogs också ihjäl,
hon som vågat be
om en brudgåva.
I stället för smycken
fick hon smäll så hon dog.
Ringar fick hon inte
men blev rammad av Mjölner.
Så hämtade Tor
sin hammare åter.
.
eddablog 