Darradssången – långfredagen 1014

I dag, långfredag, är det exakt tusen år sedan Slaget vid Clontarf stod utanför Dublin mellan irernas kung Brian och nordiska vikingar under ledning av SIgurd jarl från Orkney. Brian segrade men stupade själv under striden liksom Sigurd jarl. Slaget finns utförligt skildrat i Njals saga, där det också berättas om valkyriorna som styrde slaget och samtidigt sjöng nedanstående Edda-sång.  Den återges här i såväl isländskt original som min egen översättning, som utkommer om några veckor i den stora nya Reykjavik-utgåvan med svenska översättningar av samtliga islänningasagor.

 

På långfredagens morgon hände det på Caithness att en man vid namn

Dörruð gick ut och fick se tolv ryttare närma sig en vävstuga och försvinna

in i den. Han gick fram till vävstugan, kikade in genom en glugg och såg

att det var några kvinnor där inne som hade satt upp en väv. Manshuvuden

använde de som vävlod, tarmar som varp och väft, ett svärd som vävsked och

en pil som skyttel. Kvinnorna sjöng dessa strofer:

 

1. Uppspänd är väven                                                 Vítt er orpið

till varsel om manfall,                                                  fyrir valfalli

från vävbommens moln                                              rifs reiðiský,

regnar det blod.                                                          rignir blóði.

Nu över spjuten                                                          Nú er fyrir geirum

spännes den gråa                                                       grár upp kominn

livstrådens varp                                                           vefr verþjóðar

som väverskor fyller                                                    er þær vinur fylla

med Valhallgudens                                                      rauðum vefti

rödaste väft.                                                                Randvés bana.

 

2. Tät är varpen                                                           Sjá er orpinn vefr

av mäns tarmar,                                                           ýta þörmum

hårt är den tyngd                                                         og harðkléaðr

av mäns huvuden,                                                       höfðum manna.

spänd är den                                                               Eru dreyr rekin

av järnskodda spjut.                                                    dörr að sköftum

Med våra vapen                                                           járnvarðr yllir

väver vi död.                                                                en örum hrælaðr.

Med svärd slår vi                                                         Skulum slá sverðum

segerväven.                                                                 sigrvef þenna.

 

3. Hild går att väva                                                      Gengr Hildr vefa

och Hjörþrimul,                                                            og Hjörþrimul,

Sanngríð, Svipul                                                           Sanngríðr, Svipul

med svärden dragna.                                                   sverðum tognum.

Spjut må skaka,                                                           Skaft mun gnesta,

sköldar braka,                                                              skjöldr mun bresta,

kampens bestar                                                           mun hjálmgagar

i brynjor bita.                                                                í hlíf koma.

 

4. Vi vindar och vindar                                                Vindum, vindum

vapenväven                                                                 vef darraðar,

som unge kungen                                                        þann er ungr konungr

fordom ägde.                                                               átti fyrri.

Framåt går vi,                                                               Fram skulum ganga

vadar i fylking,                                                             og í fólk vaða

till våra vänners                                                           þar er vinir vorir

vapenskifte.                                                                 vopnum skipta.

 

5. Vi vindar och vindar                                                Vindum, vindum

vapenväven,                                                                vef darraðar

följer i striden                                                              og siklingi

en segerrik furste.                                                       síðan fylgjum.

Gunn och Göndul                                                       Þar sjá bragna

går i hans fotspår,                                                       blóðgar randir

och skyler kroppen                                                      Gunnr og Göndul

med skölden blodig.                                                    er grami hlífðu.

 

6. Vi vindar och vindar                                                Vindum, vindum

vapenväven                                                                vef darraðar

där stridens fanor                                                       þar er vé vaða

fladdrar i stormen.                                                      vígra manna.

Vem vill här låta                                                           Látum eigi

hans liv gå till spillo?                                                   líf hans farast,

Vi är valkyrior,                                                              eiga valkyrjur

valet är vårt.                                                                 vals um kosti.

 

7. Väldiga riken                                                            Þeir munu lýðir

skall nu vinnas                                                             löndum ráða

av folk som bodde                                                       er útskaga

utskärs fordom.                                                           áðr um byggðu.

Mäktiga fursten                                                           Kveð eg ríkum gram

faller i striden,                                                              ráðinn dauða.

jarlen segnar                                                                Nú er fyrir oddum

död till jorden.                                                              jarlmaðr hniginn.

 

8. Irer skall drabbas                                                    Og munu Írar

av ofärdsdagar                                                            angr um bíða,

som aldrig förgår                                                         það er aldrei mun

ur mänskors minne.                                                    ýtum fyrnast.

Vävd är nu väven,                                                       Nú er vefr ofinn,

vallen blodad,                                                              en völlr roðinn,

dödsbud må löpa                                                        munu um lönd fara

kring land och rike.                                                      læspjöll gota.

 

9. Inpyrt av skräck                                                       Nú er ógurlegt

är allt man skådar,                                                       um að litast

en drypande blodsky                                                  er dreyrug ský

drar över himlen,                                                         dregr með himni.

de fallnas dödssår                                                       Mun loft litað

färgar luften,                                                                lýða blóði

när segerns jungfrur                                                   er sóknvarðar

sjunger sin sång.                                                        syngja kunnu.

 

10. Väl vi kvad                                                             Vel kváðum vér

om kungen unge                                                         um konung ungan

stridens starka                                                             sigrhljóða fjöld

segersång.                                                                   syngjum heilar.

Lär den, alla                                                                 En hinn nemi,

som lyssnar till den!                                                     er heyrir á

Sprid över världen                                                       geirfljóða hljóð,

spjutvävens toner!                                                       og gumum segi.

 

11. Hårt skall vi rida                                                    Ríðum hestum

på våra hästar,                                                            hart út berum

bort nu drar vi                                                             brugðnum sverðum

med dragna svärd.                                                      á braut heðan.

 

Därpå rev de ner väven och slet den i stycken, så att var och en av dem behöll

ett tygstycke. Dörruð gick bort från gluggen och hem, men kvinnorna steg

upp på sina hästar och red bort, sex åt söder och sex åt norr.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s