Månadsarkiv: maj 2014

Grottesången – en proletär protestdikt på 1 maj?

Det var Viktor Rydberg som på 1800-talet förvandlade myten om Grottekvarnen, som mal mjöl åt kung Frode, till en allegori om den moderna kapitalismen. Det gjorde han i sin dikt Den nya Grottesången, som spelat en viktig roll i den svenska arbetarrörelsens historia, inte minst i samband med demonstrationer på 1 maj. Den ursprungliga Grottesången, som är förbunden med gamla forndanska kungasagor, hade naturligtvis inga socialistiska avsikter utan är närmast avsedd som en allmän varning mot att låta sig förblindas av girighet. Därför är ”Frodes mjöl” i skaldedikter en känd metafor för guld, och detta är i sin tur skälet till att dikten har inkluderats i Snorre Sturlusons poetologiska handbok Prosaiska Eddan från 1200-talet. Dikten återges här tillsammans med Snorres prosainledning, som är tillkommen betydligt senare än själva dikten och därför inte nödvändigtvis tolkar dess ursprungliga mening helt riktigt. Men oavsett hur dikten från början var tänkt kan den i dag mycket väl läsas som en proletär protestdikt.

Grottesången (Grottasöngur)*

         Varför kallas guldet Frodes mjöl?

                Härom berättas att Odens son Sköld, som Sköldungarna** härstammar från, hade sin bostad och sitt herravälde i det land som nu heter Danmark men då kallades Gotland. Sköld hade en son som hette Fridleif och tog makt efter honom. Fridleifs son hette Frode. Han ärvde kungadömet efter sin far på den tiden då kejsar Augustus införde fred i hela världen. Då föddes Kristus. Men eftersom Frode var den mäktigaste kungen i Norden uppkallades freden efter honom där man talade nordiskt språk, så att den fick heta ”Frodefreden”. Ingen gjorde någon annan ont, inte ens om han träffade på sin fars eller brors baneman, lös eller bunden. Då fanns inte heller någon tjuv eller rånare, så en guldring kunde länge ligga orörd på Jalangersheden.

                Kung Frode for på besök i Sverige till en kung som hette Fjölner. Där köpte han två trälkvinnor som hette Fenja och Menja. De var storväxta och starka. På den tiden fanns i Danmark två kvarnstenar som var så väldiga att ingen var stark nog att dra dem runt. Men kvarnen hade den egenskapen att den malde fram vadhelst mjölnaren bestämde. Kvarnen heter Grotte, men den som gav den till kung Frode kallades Hängkäft.

                Kung Frode lät leda trälkvinnorna till kvarnen och befallde dem att mala guld, och det gjorde de. I början malde de guld och fred och lycka åt Frode. Då lät han dem inte få längre rast eller vila än den tid det tog för göken att tiga eller en sång att framföras. Det sägs då att de framförde den sång som kallas Grottesången. Och innan de slutat sjunga malde de fram en här mot Frode, så att den natten kom en här dit, ledd av en sjökonung som hette Mysing. Han dräpte Frode och tog ett stort krigsbyte. Därmed var det slut på Frodefreden.

                Mysing tog med sig trälkvinnorna och Grottekvarnen och befallde dem att mala salt. Vid midnatt frågade de Mysing om han inte blivit trött på salt. Han befallde dem att fortsätta mala. De malde en liten stund tills skeppet sjönk, och det blev en malström i havet där sjön faller genom kvarnögat. Det var då havet blev salt.

 

1. Komna är nu

till konungens hus

två framsynta,

Fenja och Menja,

trälar hos Frode,

Fridleifs son.

kraftfulla kvinnor

i konungens tjänst.

 

2. Kvinnorna leddes

till kvarnstocken

och sattes att dra

stenkvarnen runt.

De fick varken rast

eller ro av kungen

innan han hörde

dem sjunga sin sång:

 

3. ”Låt oss dra stocken

så stenarna rullar!”

Ständigt måste de

mala mera.

 

4. De sjöng och släpade

stenarna runt

tills de flesta

av Frodes folk sov.

Då kvad Menja

som kommit att mala:

 

5. ”Guld skall här malas

till gagn för Frode,

furstlig lycka

på fröjdekvarnen.

Må han trona på silver

och sova på dun.

Glad må han vakna,

då har vi malt väl.

 

6. Här skall ingen

skada en annan,

lägga försåt

eller främja dråp.

Ingen skall svinga

sitt svärd mot någon,

ens om han bunden finner

sin brors baneman.”

 

7. Det första som hördes

från Frode var detta:

”Rast får ni bara

när inte göken ropar

eller den korta stund

när jag kväder en sång. ”

 

8. ”Visdom, Frode,

fattades dig,

du betrodde man,

i köpet av trälar.

Du valde efter storlek

och kroppens styrka

men frågade aldrig

av vad ätt vi kommit.

 

9. Hård var Hrungne

och hans fader,

ännu starkare

den store Tjasse.

Från bergjättars ätt

stammar vi båda,

Ide och Örne

var våra fäder.

 

10. Ur gråberget hade

ej Grotte kommit,

aldrig den hårda

hällen ur jorden

om inte bergjättar

brutit den loss

med trollkraft som vi

trälinnor har fått.

 

11. I nio vintrar

lekte vi där nere,

urstarka barn

i underjorden,

utförde kraftprov

som ingen annan,

bröt upp fjällen

och flyttade berg.

 

12. Sten välte vi runt

i resarnas boning

så jorden skakade

och bergen skalv.

Vi slungade klippor

och slängde dem långt

i tunga block

till mänskors bygder.

 

13. Sedan kom vi

till svearnas land,

två kvinnotroll

i krigartjänst,

betvingade björnar,

bröt sönder sköldar,

gick rätt igenom

en här av järnbrynjor.

 

14. Vi har störtat en kung

och stött en annan,

gett den gode

Guttorm hjälp.                           

Fred blev det inte

förrn Knue fallit.                         Guttorm och Knue är okända.

 

15. Hela den tiden

hölls vi med att slåss

tills vi blev kända

som hårda kämpar.

Vi stötte och skar

med skarpa spjut,

blodet rann

rött från svärden.

 

16. Nu har vi kommit

till kungens gård

men frid fick vi inte,

fängslade som trälar.

Grus biter i foten

och frost i huvet

när vi släpar vår kvarn

och sliter för Frode.

 

17. Låt händerna vila

och hällarna stanna!

Tillräckligt malt

har jag för mej,

men ingen rast

eller ro får kroppen

förr’n Frode får för sig

att vi har malt färdigt.

 

18. Må händerna gripa

hårdare skaft,

blodiga vapen,

vakna nu, Frode!

Vakna nu, Frode,

om du vill lyssna

till våra sånger

och sagor från förr.

 

19. Eld ser jag brinna

öster om borgen,

en vårdkase är det

som varslar om strid.

Nu kommer en här

hit inom kort

och bränner snart ner

hela borgen för kungen.

 

20. Förlora ska du

Leires kungaborg,              Leire var de danska kungarnas legendariska fäste, känt bland

dina ringar av guld             annat från Rolf krakes saga.

och Grottekvarnen.

Låt oss dra kvarnen

med mera kraft!

Fryser gör vi inte

i de fallnas blod.

 

21. Med än mer kraft

mal min fars dotter

när hon förutser

många mäns fall.

Från stocken lossnar

stora stenstycken

med järnbeslag

men vi mal på.

 

22. Vi mal på,

medan Yrsas pojke,                     Yrsa fick sin son Rolf krake med sin egen far, Helge.

Halvdans frände,                         Halvdan är Helges far som dödades av sin bror,

tar hämnd på Frode.                    Frode. Detta enligt Rolf Krakes saga. Möjligen skall

Man säjer han är                         man förstå sammanhanget så, att det är Rolf krake

både son och bror                       (snarare än den i förordet nämnde sjökungen Mysing)

till mor sin, det vet                      som angriper Leire för att hämnas sin förfader, Halvdan.

både Fenja och Menja.”                Men det finns också andra tolkningar.

 

23. Kvinnorna malde

med måttlös kraft,

rusiga av jättars

rasande vrede.

Trästocken bävade,

kvarnen bröt samman,

den tunga kvarnstenen

remnade itu.

 

24. Kvinnojättarna

kvad så till sist:

”Malt har vi, Frode,

färdigt till slut,

länge nog slet vi,

men nu är det slut.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

* ur Snorres Edda, huvudsakligen enligt Codex Trajectinus

** Sköldungarna är Danmarks äldsta kungaätt enligt sagorna.