Det var Viktor Rydberg som på 1800-talet förvandlade myten om Grottekvarnen, som mal mjöl åt kung Frode, till en allegori om den moderna kapitalismen. Det gjorde han i sin dikt Den nya Grottesången, som spelat en viktig roll i den svenska arbetarrörelsens historia, inte minst i samband med demonstrationer på 1 maj. Den ursprungliga Grottesången, som är förbunden med gamla forndanska kungasagor, hade naturligtvis inga socialistiska avsikter utan är närmast avsedd som en allmän varning mot att låta sig förblindas av girighet. Därför är ”Frodes mjöl” i skaldedikter en känd metafor för guld, och detta är i sin tur skälet till att dikten har inkluderats i Snorre Sturlusons poetologiska handbok Prosaiska Eddan från 1200-talet. Dikten återges här tillsammans med Snorres prosainledning, som är tillkommen betydligt senare än själva dikten och därför inte nödvändigtvis tolkar dess ursprungliga mening helt riktigt. Men oavsett hur dikten från början var tänkt kan den i dag mycket väl läsas som en proletär protestdikt.
Grottesången (Grottasöngur)*
Varför kallas guldet Frodes mjöl?
Härom berättas att Odens son Sköld, som Sköldungarna** härstammar från, hade sin bostad och sitt herravälde i det land som nu heter Danmark men då kallades Gotland. Sköld hade en son som hette Fridleif och tog makt efter honom. Fridleifs son hette Frode. Han ärvde kungadömet efter sin far på den tiden då kejsar Augustus införde fred i hela världen. Då föddes Kristus. Men eftersom Frode var den mäktigaste kungen i Norden uppkallades freden efter honom där man talade nordiskt språk, så att den fick heta ”Frodefreden”. Ingen gjorde någon annan ont, inte ens om han träffade på sin fars eller brors baneman, lös eller bunden. Då fanns inte heller någon tjuv eller rånare, så en guldring kunde länge ligga orörd på Jalangersheden.
Kung Frode for på besök i Sverige till en kung som hette Fjölner. Där köpte han två trälkvinnor som hette Fenja och Menja. De var storväxta och starka. På den tiden fanns i Danmark två kvarnstenar som var så väldiga att ingen var stark nog att dra dem runt. Men kvarnen hade den egenskapen att den malde fram vadhelst mjölnaren bestämde. Kvarnen heter Grotte, men den som gav den till kung Frode kallades Hängkäft.
Kung Frode lät leda trälkvinnorna till kvarnen och befallde dem att mala guld, och det gjorde de. I början malde de guld och fred och lycka åt Frode. Då lät han dem inte få längre rast eller vila än den tid det tog för göken att tiga eller en sång att framföras. Det sägs då att de framförde den sång som kallas Grottesången. Och innan de slutat sjunga malde de fram en här mot Frode, så att den natten kom en här dit, ledd av en sjökonung som hette Mysing. Han dräpte Frode och tog ett stort krigsbyte. Därmed var det slut på Frodefreden.
Mysing tog med sig trälkvinnorna och Grottekvarnen och befallde dem att mala salt. Vid midnatt frågade de Mysing om han inte blivit trött på salt. Han befallde dem att fortsätta mala. De malde en liten stund tills skeppet sjönk, och det blev en malström i havet där sjön faller genom kvarnögat. Det var då havet blev salt.
1. Komna är nu
till konungens hus
två framsynta,
Fenja och Menja,
trälar hos Frode,
Fridleifs son.
kraftfulla kvinnor
i konungens tjänst.
2. Kvinnorna leddes
till kvarnstocken
och sattes att dra
stenkvarnen runt.
De fick varken rast
eller ro av kungen
innan han hörde
dem sjunga sin sång:
3. ”Låt oss dra stocken
så stenarna rullar!”
Ständigt måste de
mala mera.
4. De sjöng och släpade
stenarna runt
tills de flesta
av Frodes folk sov.
Då kvad Menja
som kommit att mala:
5. ”Guld skall här malas
till gagn för Frode,
furstlig lycka
på fröjdekvarnen.
Må han trona på silver
och sova på dun.
Glad må han vakna,
då har vi malt väl.
6. Här skall ingen
skada en annan,
lägga försåt
eller främja dråp.
Ingen skall svinga
sitt svärd mot någon,
ens om han bunden finner
sin brors baneman.”
7. Det första som hördes
från Frode var detta:
”Rast får ni bara
när inte göken ropar
eller den korta stund
när jag kväder en sång. ”
8. ”Visdom, Frode,
fattades dig,
du betrodde man,
i köpet av trälar.
Du valde efter storlek
och kroppens styrka
men frågade aldrig
av vad ätt vi kommit.
9. Hård var Hrungne
och hans fader,
ännu starkare
den store Tjasse.
Från bergjättars ätt
stammar vi båda,
Ide och Örne
var våra fäder.
10. Ur gråberget hade
ej Grotte kommit,
aldrig den hårda
hällen ur jorden
om inte bergjättar
brutit den loss
med trollkraft som vi
trälinnor har fått.
11. I nio vintrar
lekte vi där nere,
urstarka barn
i underjorden,
utförde kraftprov
som ingen annan,
bröt upp fjällen
och flyttade berg.
12. Sten välte vi runt
i resarnas boning
så jorden skakade
och bergen skalv.
Vi slungade klippor
och slängde dem långt
i tunga block
till mänskors bygder.
13. Sedan kom vi
till svearnas land,
två kvinnotroll
i krigartjänst,
betvingade björnar,
bröt sönder sköldar,
gick rätt igenom
en här av järnbrynjor.
14. Vi har störtat en kung
och stött en annan,
gett den gode
Guttorm hjälp.
Fred blev det inte
förrn Knue fallit. Guttorm och Knue är okända.
15. Hela den tiden
hölls vi med att slåss
tills vi blev kända
som hårda kämpar.
Vi stötte och skar
med skarpa spjut,
blodet rann
rött från svärden.
16. Nu har vi kommit
till kungens gård
men frid fick vi inte,
fängslade som trälar.
Grus biter i foten
och frost i huvet
när vi släpar vår kvarn
och sliter för Frode.
17. Låt händerna vila
och hällarna stanna!
Tillräckligt malt
har jag för mej,
men ingen rast
eller ro får kroppen
förr’n Frode får för sig
att vi har malt färdigt.
18. Må händerna gripa
hårdare skaft,
blodiga vapen,
vakna nu, Frode!
Vakna nu, Frode,
om du vill lyssna
till våra sånger
och sagor från förr.
19. Eld ser jag brinna
öster om borgen,
en vårdkase är det
som varslar om strid.
Nu kommer en här
hit inom kort
och bränner snart ner
hela borgen för kungen.
20. Förlora ska du
Leires kungaborg, Leire var de danska kungarnas legendariska fäste, känt bland
dina ringar av guld annat från Rolf krakes saga.
och Grottekvarnen.
Låt oss dra kvarnen
med mera kraft!
Fryser gör vi inte
i de fallnas blod.
21. Med än mer kraft
mal min fars dotter
när hon förutser
många mäns fall.
Från stocken lossnar
stora stenstycken
med järnbeslag
men vi mal på.
22. Vi mal på,
medan Yrsas pojke, Yrsa fick sin son Rolf krake med sin egen far, Helge.
Halvdans frände, Halvdan är Helges far som dödades av sin bror,
tar hämnd på Frode. Frode. Detta enligt Rolf Krakes saga. Möjligen skall
Man säjer han är man förstå sammanhanget så, att det är Rolf krake
både son och bror (snarare än den i förordet nämnde sjökungen Mysing)
till mor sin, det vet som angriper Leire för att hämnas sin förfader, Halvdan.
både Fenja och Menja.” Men det finns också andra tolkningar.
23. Kvinnorna malde
med måttlös kraft,
rusiga av jättars
rasande vrede.
Trästocken bävade,
kvarnen bröt samman,
den tunga kvarnstenen
remnade itu.
24. Kvinnojättarna
kvad så till sist:
”Malt har vi, Frode,
färdigt till slut,
länge nog slet vi,
men nu är det slut.”
* ur Snorres Edda, huvudsakligen enligt Codex Trajectinus
** Sköldungarna är Danmarks äldsta kungaätt enligt sagorna.
eddablog 