Hyndla (Hyndluhljóð) eller korta Völuspá
En delvis mycket svårtolkad dialogdikt i versmåttet fornyrðislag där de två samtalande är Freja och den mångkunniga och synska jättekvinnan Hyndla, en gestalt som till sin funktion påminner om völvorna i Völuspá och Balders draumar. Ridande på en galt har gudinnan sökt upp jättekvinnan i hennes berghåla för att hon skall följa med till Valhall och hjälpa till med att reda ut Frejas skyddsling Ottars släktförhållanden. Det gäller nämligen för Ottar, som kanske är en kunglig tronpretendent, att ha exakt kunskap om sina förfäder för att få ut sitt farsarv. Misslyckas han därmed går arvet i stället till en viss Angantyr, som möjligen är hans bror.
Hyndla är till en början ovillig att hjälpa till och hånfull mot både Ottar och Freja. Hon kallar Ottar dum och beskyller Freja för att dels vara Ottars sängkamrat, dels ha förvandlat sin älskare till den galt hon rider på. Inte desto mindre utreder Hyndla omständligt Ottars invecklade släktförhållanden för honom i ett långt tal och delger honom också annan värdefull kunskap om forna tider och världens framtid. Till sist vänder hon sig likväl i raseri mot Freja och hennes till galt förvandlade Ottar. Det slutar ändå med att Freja får sista ordet och att Ottar tycks klara sig helskinnad undan, fast hans framtid fortfarande ter sig något oviss.
Texten har i sin helhet bevarats endast i handskriften Flateyjarbók från slutet av 1300-talet, där den kallas Hyndluhljóð (Hyndla-sången), men strof 33 finns återgiven också i Snorres Edda och påstås där stamma från Völuspá hin skamma (den korta Völuspá), en för övrigt okänd dikt. Enligt vissa forskare har dikten satts ihop av två olika dikter, varav den ena (str. 29–44), är en allmän visdomsdikt i stil med Völuspá medan den andra (str. 1–28, 45–50) handlar om Ottars släktarv. Andra menar att det i grunden är en enda dikt som handlar om de kunskapskrav man kan ställa på arvtagaren till ett kungarike. Säkert är att texten bär spår av att vara dåligt bevarad och innehålla spår av flera olika, delvis okända, myter och sagor.
- ”Vakna, du ungmö, Freja talar till Hyndla
vakna väninna,
Hyndla, min syster,
som i hålan bor.
Nu råder mörkret,
nu skall vi rida
på våra hästar
till det heliga Valhall.
- Härfadern ber vi Härfadern = Oden
vara oss hulda,
männen ger han ju
gyllene gåvor,
Hermod gav han Hermod är Odens son
hjälm på huvudet,
Sigurd fick sig Sigurd Fafnesbane
ett svärd att svinga.
- Seger ger han några
men åt somliga guld,
manvett åt många
och mål i mun,
medvind åt vikingar,
verskonst åt skalder,
karlakrafter
åt krigarföljet.
- Jag blotar till Tor
och ber honom vara
alltid givmild
och öppen mot dig,
fast han ej gillar
jättekvinnor.
- Skynda, tag ut
din ulv ur stallet,
låt gråben gånga
bredvid min galt!”
”Trögt går din gris Hyndla svarar Freja
på gudavägen,
min utmärkta varg
vill jag ej trötta.
- Falsk är du, Freja,
som frestar mig
och riktar ditt öga
rätt mot oss.
På dödsväg har du
ridit din horkarl,
Ottar den unge,
Innsteins son.”
- ”Du drömmer, Hyndla, Freja svarar
och pratar dumheter.
Här rids inte
alls någon horkarl
utan den glänsande
galten Guldborsten, Denna galt är Frejs egendom enligt Snorres Edda
Hildesvinet,
som två händiga
dvärgar har smitt,
Dain och Nabbe.
- Låt oss nu sitta
i sadeln och språka,
utreda furstarnas
ättlängder noga
åt stora män
som stammar från gudar.
- Ett vad har ingåtts
om välska malmen Välsk malm = kenning för guld
mellan Ottar
och Angantyr.
Den unge hjälten Hjälten = Ottar
måste vi hjälpa
få ut sitt farsarv
när fränderna dör.
10. En ståtlig blotplats
han byggt mig av stenar
som förvandlats till glas
och färgats röd
av blod från utvald
offerboskap.
Ottar har alltid
dyrkat asynjor.
11. Låt nu de forna
fränderna nämnas,
räkna upp alla
hans ättartal.
Vilka Sköldungar, Kända kungaätter enligt sagorna
vilka Skilfingar,
vilka Ödlingar,
vilka Ylfingar
finns i hans härkomst,
storbönder, hövdingar,
märkliga män
som i Midgård bott?”
12.”Du är, Ottar, Hyndla talar nu fram till str. 45
Innsteins ättling,
men Innstein var son
till Alf den gamle,
Alf son till Ulf
och Ulf till Säfare,
som själv var son
till Sven den röde.
13. Din fars mor
hade fagra halsringar,
Hledis hette hon visst,
helgedomsväkterskan,
dotter till Frode
och Friot, hans fru.
Av hövdingasläkt
var hela familjen.
14. Bland deras män
var Åle mäktigast,
men Halvdan förr
högst av Sköldungar.
Kända blev alla
de strider han kämpade,
över hela världen
hyllade som segrar.
15. Han stärktes av Eymunds
ädla vänskap,
men Sigtrygg slog han
med sval svärdsegg,
äktade Almveig,
ypperst bland kvinnor;
de avlade tillsammans
arton söner.
16. Från dem kom Sköldungar,
från dem kom Skilfingar,
från dem Ödlingar,
från dem Ynglingar,
storbönder, hövdingar
finns i din härkomst,
märkliga män
som i Midgård bott.
Du är släkt med alla, Ett återkommande ”stäv” eller omkväde
Ottar din dumbom.
17. Mor hennes hette
Hildegunn,
dotter till Svava
och därtill en sjökung.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
Sånt bör du veta,
vill du höra mer?
18. Dag fick Tora,
mor till tappra män.
I deras ätt föddes
ädla kämpar:
Fradmar och Gyrd
och båda Frekarna,
Åm och Jösurmar,
Alf den gamle.
Sånt bör du veta,
vill du höra mer?
19. Deras vän var Kettil,
som var son till Klypp
och själv morfar
till din egen mor.
Där kom Frode
före Kåre
men ännu äldre
var dock Alf.
20. Härnäst kommer Nanna,
Nökkves dotter,
hennes son
var din fars svåger,
en bortglömd släktskap
som bara jag känner,
men jag kände både
Brodd och Hörve, Samma rader återkommer i str. 25, sannolikt
alla du är släkt med, på grund av minnesfel i den muntliga traditionen
Ottar din dumbom.
21. Isolf och Åsolf,
Ölmods söner
med Skurhild som var
Skekkils dotter.
Här får du räkna
till flera furstar.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
22. Gunnar Balk, Str. 22-24 anses ha förvanskats kraftigt i traditionen
Grim ardskave, ”ardskave” är ett obegripligt binamn
Tore järnsköld,
Ulf gapande.
23. Bue och Brame,
Barre och Reifne,
Tind och Tyrfing
och två Haddingjar.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
24. Ane och Ome
föddes efteråt,
Arngrims söner Arngrims och Eyforas bärsärkasöner
och Eyforas. omtalas bl.a. i Hervararsagan. Där har
Larm från vettlösa de dock andra namn än här
bärsärkars våldsverk
for över landet
som flygande lågor.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
25. Jag kände både Jämför str.20!
Brodd och Hörve,
grånade kämpar
i Rolf gamles hird,
hjältar som stammade
från Jörmunrek,
Sigurds svärson – Sigurd Fafnesbane, jfr str.2
hör min saga! –
folkbetvingaren
som dödade Fafne.
26. Sigurd var ädling
av Volsungs ätt
men Hjördis Hjördis var Sigurds mor enligt Volsungasagan
av jätten Hraudungs,
Eylimi var Eylimi var Hjördis far enligt samma saga
av Ödlingasläkten.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
27. Gunnar och Högne,
Gjukes söner,
samt Gudrun
deras syster,
fast inte Guttorm
var av Gjukes ätt;
dock var han bror styvbror enligt Snorres Edda
till båda de andra.
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
28. Harald hildetand
var son till Hrörek
ringslösaren, ringslösare = givmild furste
son till Aud,
Aud den djuptänkta,
Ivars dotter,
men Rådbard var
Randves far.
Alla var de
vigda åt gudarna. ”vigda” = ”invigda till tjänst”? Oklar innebörd
Alla är du släkt med,
Ottar din dumbom.
29. Elva var kvar Enligt några forskare börjar med denna strof
i asarnas flock ”korta Völuspá”, jfr str.33
sen Balder fallit .
vid banetuvan.
Det tyckte Vale
var hämnd värt:
han dräpte sin brors
baneman själv.
30. Balders far Oden = Balders far och Burs son
var Burs arvinge.
Frej fick Gerd Se härom Skírnismál!
som var Gymes dotter
av jättars ätt
och Aurbodas;
släkt med dem
var den slemme Tjatse, I Snorres Edda berättas hur jätten Tjatse rövade
fruntimmersrövarn, bort Idun och straffades för detta av gudarna
far till Skade.
31. Vi säger dig mycket Här ett nytt ”stäv” eller omkväde
och mer finns att berätta.
Här får du veta,
vill du höra mer?
32. Hake var Hvednas
högst ärade son
men Hjörvard var
visst far till Hvedna,
Heid och Hästtjuv
var av Hrimnes ätt. Hrimne är ett jättenamn
33. Alla völvor Detta är den strof som citeras i Snorres Edda
stammar från Vidolf, och där påstås komma från ”korta Völuspá”
alla trollkonor
är av Vilmeids ätt,
sejdmän kommer
från Svarthövde,
men alla jättar
är Ymers ättlingar.
34. Vi säger dig mycket
och mer finns att berätta.
Här får du veta,
vill du höra mer?
35. Arla i forntid Strofen handlar om guden Heimdal, som också
föddes en mäktig i andra källor påstås vara son till nio mödrar
och urstark man
av asarnas ätt,
en man med spjut,
född av nio mödrar,
nio jättekvinnor
vid jordens ände.
36. Vi säger dig mycket
och mer finns att berätta.
Här får du veta,
vill du höra mer?
37. Han föddes av Gjalp, Här uppräknas namnen på de nio jättekvinnorna
han föddes av Greip,
han föddes av Eistla
och av Eyrgjafa,
han föddes av Ulfrun
och av Angeyja,
Imd och Atla
och Järnsaxa även.
38. Han blev given
jordens krafter
med havets svalka
och blod från svin.
39. Vi säger dig mycket
och mer finns att berätta.
Här får du veta,
vill du höra mer?
40. Loke avlade Ulven Ulven = Fenrisulven
med Angerboda
men födde Sleipner,
Svadelfares son.
Av alla barn
till Byleists broder Loke var Byleists bror
var dock en häxa Häxan är sannolikt Hel
allra hemskast.
41. Loke åt ett hjärta Myten i str. 41 är för övrigt okänd
bränt av lindved,
halvsvedd fann han
en kvinnas hugsten, hugsten = hjärta (som ansågs rymma hugen/själen)
blev därav havande
genom häxeri,
och så kom en hop
av häxor till jorden.
42. I stormbyar havet
reser sig mot himlen,
översvämmar landet
och luften ger efter;
då kommer snöstorm
och snabba vindkast
som varslar om
att världen går under. Ragnarök förebådas här liksom i Völuspá
43. Én vart född Sannolikt Heimdal igen, jfr str.35-38
mäktigare än andra,
han som blev given
jordens krafter
och sades vara
av alla den störste,
släkt med varje
varelse på jorden. Jfr Rigs vandring och Völuspá str. 1
44. Då kommer en annan
ännu mäktigare,
men hans namn
törs jag inte nämna;
få kan nu skåda
längre fram
än dagen då Oden
skall möta Ulven.” Här avslutas Hyndlas profetia (= korta Völuspá?)
45. ”Min galt skall nu Freja talar igen. Galten = Ottar
få minnesöl
så han kan utsäga
alla de ord
som fanns i ditt tal
om tre dagar,
då han med Angantyr
tävlar i ättkunskap.”
46. ”Se till att försvinna, Hyndlas slutreplik str. 44-49
för nu vill jag sova,
av mig får du inga fler
fagra gåvor;
du löper, Ods kvinna, Ännu ett omkväde (Od är känd som Frejs make)
ute på nätterna
som geten Heidrun
efter horbockar. Geten Heidrun, jfr Grímnismál str. 25
47. Efter Od rände du
alltid suktande
men under ditt förklä
kom fler män in;
du löper, Ods kvinna,
ute på nätterna
som geten Heidrun
efter horbockar.
48. Jag tuttar eld
runt om dig, ditt troll,
så kan du inte
komma ut härifrån;
du löper, Ods kvinna,
ute på nätterna
som geten Heidrun
efter horbockar.
49. Lågor ser jag lysa
och landet brinner,
de flesta vill säkert
friköpa livet;
bjud du din Ottar
hans öl men blandat
med etter och gift
till egen olycka!
Du löper, Ods kvinna,
ute på nätterna
som geten Heidrun
efter horbockar.”
50. ”Din onda önskan Frejas slutreplik
blir inte uppfylld,
hur du än jämrar dig,
jättekärring.
Han skall dricka
dyrt minnesöl;
alla gudar ber jag
att hjälpa Ottar.”
eddablog 