Månadsarkiv: augusti 2014

En svår men fascinerande Eddadikt

eddablog

Hyndla (Hyndluhljóð) eller korta Völuspá

 

En delvis mycket svårtolkad dialogdikt i versmåttet fornyrðislag där de två samtalande är Freja och den mångkunniga och synska jättekvinnan Hyndla, en gestalt som till sin funktion påminner om völvorna i Völuspá och Balders draumar. Ridande på en galt har gudinnan sökt upp jättekvinnan i hennes berghåla för att hon skall följa med till Valhall och hjälpa till med att reda ut Frejas skyddsling Ottars släktförhållanden. Det gäller nämligen för Ottar, som kanske är en kunglig tronpretendent, att ha exakt kunskap om sina förfäder för att få ut sitt farsarv. Misslyckas han därmed går arvet i stället till en viss Angantyr, som möjligen är hans bror.

Hyndla är till en början ovillig att hjälpa till och hånfull mot både Ottar och Freja. Hon kallar Ottar dum och beskyller Freja för att dels vara Ottars sängkamrat, dels ha förvandlat sin…

View original post 1 855 fler ord

En svår men fascinerande Eddadikt

Hyndla (Hyndluhljóð) eller korta Völuspá

 

En delvis mycket svårtolkad dialogdikt i versmåttet fornyrðislag där de två samtalande är Freja och den mångkunniga och synska jättekvinnan Hyndla, en gestalt som till sin funktion påminner om völvorna i Völuspá och Balders draumar. Ridande på en galt har gudinnan sökt upp jättekvinnan i hennes berghåla för att hon skall följa med till Valhall och hjälpa till med att reda ut Frejas skyddsling Ottars släktförhållanden. Det gäller nämligen för Ottar, som kanske är en kunglig tronpretendent, att ha exakt kunskap om sina förfäder för att få ut sitt farsarv. Misslyckas han därmed går arvet i stället till en viss Angantyr, som möjligen är hans bror.

Hyndla är till en början ovillig att hjälpa till och hånfull mot både Ottar och Freja. Hon kallar Ottar dum och beskyller Freja för att dels vara Ottars sängkamrat, dels ha förvandlat sin älskare till den galt hon rider på. Inte desto mindre utreder Hyndla omständligt Ottars invecklade släktförhållanden för honom i ett långt tal och delger honom också annan värdefull kunskap om forna tider och världens framtid. Till sist vänder hon sig likväl i raseri mot Freja och hennes till galt förvandlade Ottar. Det slutar ändå med att Freja får sista ordet och att Ottar tycks klara sig helskinnad undan, fast hans framtid fortfarande ter sig något oviss.

Texten har i sin helhet bevarats endast i handskriften Flateyjarbók från slutet av 1300-talet, där den kallas Hyndluhljóð (Hyndla-sången), men strof 33 finns återgiven också i Snorres Edda och påstås där stamma från Völuspá hin skamma (den korta Völuspá), en för övrigt okänd dikt. Enligt vissa forskare har dikten satts ihop av två olika dikter, varav den ena (str. 29–44), är en allmän visdomsdikt i stil med Völuspá medan den andra (str. 1–28, 45–50) handlar om Ottars släktarv. Andra menar att det i grunden är en enda dikt som handlar om de kunskapskrav man kan ställa på arvtagaren till ett kungarike. Säkert är att texten bär spår av att vara dåligt bevarad och innehålla spår av flera olika, delvis okända, myter och sagor.

 

  1. ”Vakna, du ungmö,                   Freja talar till Hyndla

vakna väninna,

Hyndla, min syster,

som i hålan bor.

Nu råder mörkret,

nu skall vi rida

på våra hästar

till det heliga Valhall.

 

  1. Härfadern ber vi                         Härfadern = Oden

vara oss hulda,

männen ger han ju

gyllene gåvor,

Hermod gav han                          Hermod är Odens son

hjälm på huvudet,

Sigurd fick sig                                Sigurd Fafnesbane

ett svärd att svinga.

 

  1. Seger ger han några

men åt somliga guld,

manvett åt många

och mål i mun,

medvind åt vikingar,

verskonst åt skalder,

karlakrafter

åt krigarföljet.

 

  1. Jag blotar till Tor

och ber honom vara

alltid givmild

och öppen mot dig,

fast han ej gillar

jättekvinnor.

 

  1. Skynda, tag ut

din ulv ur stallet,

låt gråben gånga

bredvid min galt!”

 

”Trögt går din gris                     Hyndla svarar Freja

på gudavägen,

min utmärkta varg

vill jag ej trötta.

 

  1. Falsk är du, Freja,

som frestar mig

och riktar ditt öga

rätt mot oss.

På dödsväg har du

ridit din horkarl,

Ottar den unge,

Innsteins son.”

 

  1. ”Du drömmer, Hyndla,                       Freja svarar

och pratar dumheter.

Här rids inte

alls någon horkarl

utan den glänsande

galten Guldborsten,                     Denna galt är Frejs egendom enligt Snorres Edda

Hildesvinet,

som två händiga

dvärgar har smitt,

Dain och Nabbe.

 

  1. Låt oss nu sitta

i sadeln och språka,

utreda furstarnas

ättlängder noga

åt stora män

som stammar från gudar.

 

  1. Ett vad har ingåtts

om välska malmen                       Välsk malm = kenning för guld

mellan Ottar

och Angantyr.

Den unge hjälten                         Hjälten = Ottar

måste vi hjälpa

få ut sitt farsarv

när fränderna dör.

 

10. En ståtlig blotplats

han byggt mig av stenar

som förvandlats till glas

och färgats röd

av blod från utvald

offerboskap.

Ottar har alltid

dyrkat asynjor.

 

11. Låt nu de forna

fränderna nämnas,

räkna upp alla

hans ättartal.

Vilka Sköldungar,                        Kända kungaätter enligt sagorna

vilka Skilfingar,

vilka Ödlingar,

vilka Ylfingar

finns i hans härkomst,

storbönder, hövdingar,

märkliga män

som i Midgård bott?”

 

12.”Du är, Ottar,                         Hyndla talar nu fram till str. 45

Innsteins ättling,

men Innstein var son

till Alf den gamle,

Alf son till Ulf

och Ulf till Säfare,

som själv var son

till Sven den röde.

 

13. Din fars mor

hade fagra halsringar,

Hledis hette hon visst,

helgedomsväkterskan,

dotter till Frode

och Friot, hans fru.

Av hövdingasläkt

var hela familjen.

 

14. Bland deras män

var Åle mäktigast,

men Halvdan förr

högst av Sköldungar.

Kända blev alla

de strider han kämpade,

över hela världen

hyllade som segrar.

 

15. Han stärktes av Eymunds

ädla vänskap,

men Sigtrygg slog han

med sval svärdsegg,

äktade Almveig,

ypperst bland kvinnor;

de avlade tillsammans

arton söner.

 

16. Från dem kom Sköldungar,

från dem kom Skilfingar,

från dem Ödlingar,

från dem Ynglingar,

storbönder, hövdingar

finns i din härkomst,

märkliga män

som i Midgård bott.

Du är släkt med alla,                    Ett återkommande ”stäv” eller omkväde

Ottar din dumbom.

 

17. Mor hennes hette

Hildegunn,

dotter till Svava

och därtill en sjökung.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

Sånt bör du veta,

vill du höra mer?

 

18. Dag fick Tora,

mor till tappra män.

I deras ätt föddes

ädla kämpar:

Fradmar och Gyrd

och båda Frekarna,

Åm och Jösurmar,

Alf den gamle.

Sånt bör du veta,

vill du höra mer?

 

19. Deras vän var Kettil,

som var son till Klypp

och själv morfar

till din egen mor.

Där kom Frode

före Kåre

men ännu äldre

var dock Alf.

 

20. Härnäst kommer Nanna,

Nökkves dotter,

hennes son

var din fars svåger,

en bortglömd släktskap

som bara jag känner,

men jag kände både

Brodd och Hörve,                        Samma rader återkommer i str. 25, sannolikt

alla du är släkt med,                   på grund av minnesfel i den muntliga traditionen

Ottar din dumbom.

 

21. Isolf och Åsolf,

Ölmods söner

med Skurhild som var

Skekkils dotter.

Här får du räkna

till flera furstar.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

22. Gunnar Balk,             Str. 22-24 anses ha förvanskats kraftigt i traditionen

Grim ardskave,                            ”ardskave” är ett obegripligt binamn

Tore järnsköld,

Ulf gapande.

 

23. Bue och Brame,

Barre och Reifne,

Tind och Tyrfing

och två Haddingjar.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

24. Ane och Ome

föddes efteråt,

Arngrims söner                           Arngrims och Eyforas bärsärkasöner

och Eyforas.                               omtalas bl.a. i Hervararsagan. Där har

Larm från vettlösa                       de dock andra namn än här

bärsärkars våldsverk

for över landet

som flygande lågor.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

25. Jag kände både                               Jämför str.20!

Brodd och Hörve,

grånade kämpar

i Rolf gamles hird,

hjältar som stammade

från Jörmunrek,

Sigurds svärson –                       Sigurd Fafnesbane, jfr str.2

hör min saga! –

folkbetvingaren

som dödade Fafne.

 

26. Sigurd var ädling

av Volsungs ätt

men Hjördis                                Hjördis var Sigurds mor enligt Volsungasagan

av jätten Hraudungs,

Eylimi var                                   Eylimi var Hjördis far enligt samma saga

av Ödlingasläkten.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

27. Gunnar och Högne,

Gjukes söner,

samt Gudrun

deras syster,

fast inte Guttorm

var av Gjukes ätt;

dock var han bror                       styvbror enligt Snorres Edda

till båda de andra.

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

28. Harald hildetand

var son till Hrörek

ringslösaren,                               ringslösare = givmild furste

son till Aud,

Aud den djuptänkta,

Ivars dotter,

men Rådbard var

Randves far.

Alla var de

vigda åt gudarna.                    ”vigda” = ”invigda till tjänst”? Oklar innebörd

Alla är du släkt med,

Ottar din dumbom.

 

29. Elva var kvar                         Enligt några forskare börjar med denna strof

i asarnas flock                            ”korta Völuspá”, jfr str.33

sen Balder fallit                           .

vid banetuvan.

Det tyckte Vale

var hämnd värt:

han dräpte sin brors

baneman själv.

 

30. Balders far                        Oden = Balders far och Burs son

var Burs arvinge.

Frej fick Gerd                             Se härom Skírnismál!

som var Gymes dotter

av jättars ätt

och Aurbodas;

släkt med dem

var den slemme Tjatse,                I Snorres Edda berättas hur jätten Tjatse rövade

fruntimmersrövarn,                      bort Idun och straffades för detta av gudarna

far till Skade.

 

31. Vi säger dig mycket             Här ett nytt ”stäv” eller omkväde

och mer finns att berätta.

Här får du veta,

vill du höra mer?

 

32. Hake var Hvednas

högst ärade son

men Hjörvard var

visst far till Hvedna,

Heid och Hästtjuv

var av Hrimnes ätt.                      Hrimne är ett jättenamn

 

33. Alla völvor                             Detta är den strof som citeras i Snorres Edda

stammar från Vidolf,                   och där påstås komma från ”korta Völuspá”

alla trollkonor

är av Vilmeids ätt,

sejdmän kommer

från Svarthövde,

men alla jättar

är Ymers ättlingar.

 

34. Vi säger dig mycket

och mer finns att berätta.

Här får du veta,

vill du höra mer?

 

35. Arla i forntid                           Strofen handlar om guden Heimdal, som också

föddes en mäktig                         i andra källor påstås vara son till nio mödrar

och urstark man

av asarnas ätt,

en man med spjut,

född av nio mödrar,

nio jättekvinnor

vid jordens ände.

 

36. Vi säger dig mycket

och mer finns att berätta.

Här får du veta,

vill du höra mer?

 

37. Han föddes av Gjalp,     Här uppräknas namnen på de nio jättekvinnorna

han föddes av Greip,

han föddes av Eistla

och av Eyrgjafa,

han föddes av Ulfrun

och av Angeyja,

Imd och Atla

och Järnsaxa även.

 

38. Han blev given

jordens krafter

med havets svalka

och blod från svin.

 

39. Vi säger dig mycket

och mer finns att berätta.

Här får du veta,

vill du höra mer?

 

40. Loke avlade Ulven                           Ulven = Fenrisulven

med Angerboda

men födde Sleipner,

Svadelfares son.

Av alla barn

till Byleists broder                        Loke var Byleists bror

var dock en häxa                         Häxan är sannolikt Hel

allra hemskast.

 

41. Loke åt ett hjärta                   Myten i str. 41 är för övrigt okänd

bränt av lindved,

halvsvedd fann han

en kvinnas hugsten,                     hugsten = hjärta (som ansågs rymma hugen/själen)

blev därav havande

genom häxeri,

och så kom en hop

av häxor till jorden.

 

42. I stormbyar havet

reser sig mot himlen,

översvämmar landet

och luften ger efter;

då kommer snöstorm

och snabba vindkast

som varslar om

att världen går under.                   Ragnarök förebådas här liksom i Völuspá

 

43. Én vart född                              Sannolikt Heimdal igen, jfr str.35-38

mäktigare än andra,

han som blev given

jordens krafter

och sades vara

av alla den störste,

släkt med varje

varelse på jorden.                      Jfr Rigs vandring och Völuspá str. 1

 

44. Då kommer en annan

ännu mäktigare,

men hans namn

törs jag inte nämna;

få kan nu skåda

längre fram

än dagen då Oden

skall möta Ulven.”                  Här avslutas Hyndlas profetia (= korta Völuspá?)

 

45. ”Min galt skall nu                          Freja talar igen. Galten = Ottar

få minnesöl

så han kan utsäga

alla de ord

som fanns i ditt tal

om tre dagar,

då han med Angantyr

tävlar i ättkunskap.”

 

46. ”Se till att försvinna,             Hyndlas slutreplik str. 44-49

för nu vill jag sova,

av mig får du inga fler

fagra gåvor;

du löper, Ods kvinna,                  Ännu ett omkväde (Od är känd som Frejs make)

ute på nätterna

som geten Heidrun

efter horbockar.                          Geten Heidrun, jfr Grímnismál str. 25

 

47. Efter Od rände du

alltid suktande

men under ditt förklä

kom fler män in;

du löper, Ods kvinna,

ute på nätterna

som geten Heidrun

efter horbockar.

 

48. Jag tuttar eld

runt om dig, ditt troll,

så kan du inte

komma ut härifrån;

du löper, Ods kvinna,

ute på nätterna

som geten Heidrun

efter horbockar.

 

49. Lågor ser jag lysa

och landet brinner,

de flesta vill säkert

friköpa livet;

bjud du din Ottar

hans öl men blandat

med etter och gift

till egen olycka!

Du löper, Ods kvinna,

ute på nätterna

som geten Heidrun

efter horbockar.”

 

50. ”Din onda önskan                            Frejas slutreplik

blir inte uppfylld,

hur du än jämrar dig,

jättekärring.

Han skall dricka

dyrt minnesöl;

alla gudar ber jag

att hjälpa Ottar.”