Månadsarkiv: oktober 2014

Brynhilds färd till Hel

Här ett praktfullt recitationsstycke, där vi ännu en gång får tillfälle att höra den före detta valkyrian Brynhild beklaga sig över sitt onda öde och förklara sin eviga kärlek till den döde Sigurd som hon själv hetsat sin make, Gunnar, att ta livet av. Texten återfinns inte bara i Codex Regius utan också i Norna-Gests þáttr, en berättelse om underhållning vid Olaf Tryggvasons hird, där en mystisk gammal främling som kallar sig Norna-Gestr berättar sagor och reciterar Edda-dikter, häribland denna.

Efter Brynhilds död restes två bål, det ena som brann först åt Sigurd, men på det andra brändes Brynhild, och hon låg i en vagn täckt med dyrbart tyg. Det sägs att Brynhild for med vagnen på väg till Hel över ett tun där en jättekvinna bodde. Jättekvinnan sade:

1. ”Håll dig från mina
marker borta,
ge dig iväg
från mitt viste av sten.
Bättre vore för dig
vara hemma och väva
än komma på jakt
efter andras karlar.

2. Vad har du här
i mitt hus att göra,
svekfulla stycke
från Söderns land?
Endast vargar
söker din vänskap
för att mättas
med män du dräpt.”

Brynhild:
3. ”Gasta du lagom,
grottkärring,
visst har jag slagits
bland vikingar.
Ändå skall jag
av oss två alltid
ha högsta värdet
för varje man.”

Jättekvinnan:
4. ”Född till världen
med vidrigt öde
blev du, Brynhild,
Budles dotter.
Döden bragte du
till Gjukes barn,
hårt drabbade du
deras goda hem.”

Brynhild:
5. ”Sanningen skall jag
från vagnen säga dig,
om du, vettlösa,
ändå vill veta den:
Gjukes söner
gjorde mig sådan,
sviken i kärlek
och svekfull själv.

6. Åtta systrar var vi……………….Jämför svanjungfrurna i Völundarkviða
med svanhamnar,
under ek gömda
av en ädel furste.
Tolv år var jag,
om du vill veta,
när ed jag svor
till den unge hjälten.

7. ’Hild med hjälmen’
hette jag hos alla,
medan jag levde
i Lymdalarna.

8. Hjälm-Gunnar lät jag
fara till dödslandet,
den gamle gubben
i goternas rike,
men gav till Audes………………….Audes broder = Sigurd? (oklart)
unge broder
segern som Oden
ej honom unnat.

9. Som straff Oden
stängde mig inne
bak rödvita sköldar
i Skatalunden.
Brytas kunde
min trollsömn bara
av den som ej visste
vad rädsla var.

10. Runt denna sal
som vette mot söder,
restes ett väldigt
och rytande bål.
En enda kunde ……………………….”En enda” = Sigurd
elden betvinga:
han som bjöd mig
Fafnes bädd………………………….Fafnes bädd = Rhenguldet som Fafne vilade på

11. På Grane kom han,………………..Grane = Sigurds häst
guldbrytarn, ridande,…………………Guldbrytarn = Sigurd
förde mig ut
ur mitt fosterhem.
För mig den ende,
djärvast av alla
var danavikingen,
dristig i kampen.

12. I kärlek vi sov
i sängen samman
som hade han blott
min broder varit.
Ingen av oss
rörde den andres
åtrådda kropp
under åtta nätter.

13. Anklagad blev jag
av Gudrun ändå
för att jag sovit
i Sigurds famn.
Vad jag ej ville
fick jag då veta:
hur grymt jag blev gäckad
när jag blev gift.

14. Vi föds till att leva
alltför länge,
kvinnor och män
i mycken sorg.
Men Sigurd och jag
lever tillsammans
i dödens timma.
Försvinn, ditt troll!

Annonser

En fragmentarisk hjältedikt

Sedan jag nu blivit klar med preliminära versioner av gudadikterna övergår jag till hjältedikterna och inleder med resterna av en gammal dikt om Sigurd Fafnesbane som återfinns omedelbart efter en lakun på några sidor mitt i handskriften Codex Regius.

Diktens början har gått förlorad som följd av lakunen men dess innehåll kan någorlunda rekonstrueras med hjälp av Völsungasagan. Tydligen har det från början varit en mycket lång dikt, eftersom en senare dikt i handskriften med 71 strofer kallas ”det korta Sigurdskvadet”. Den rest som numera återstår av det längre kvadet börjar högst upp på en högersida och mitt i en mening halvvägs in i en strof som ingår i ett samtal vars deltagare inte namnges i texten. Av Völsungasagan framgår dock att talarna är Gunnar och Högne, som rådslår om hur de skall förhålla sig till Sigurd. Rådslaget leder fram till det ödesdigra beslutet att mörda Sigurd, en händelse som utgör hela denna diktcykels tragiska höjdpunkt. Själva mordet skildras dock inte i den text som bevarats. Även här har kanske några strofer gått förlorade.

1. ”[—] Vad ont har Sigurd……………Första raden har gått förlorad men kan
vållat dig, broder,……………………rekonstrueras efter Völsungasagan. Den som
när du vill ta………………………..talar är Gunnars bror Högne.
den tappres liv?”

2. ”Han har svurit…………………….Gunnar svarar.
heliga eder,
givit mig löften
som alla var lögn.
Svårt har Sigurd
svikit min tillit,
han vars löften
jag litade på.”

3. ”I ond avsikt………………………Högne replikerar.
har Brynhild eggat
dig med hånord
att hämnas på Sigurd.
Hon unnar inte Gudrun
ett gott gifte,
inte heller dig
att famna henne själv.”

4. Ulvkött sveddes,
ormar skars upp
och gavs till mat
för att hetsa Guttorm,………………….Guttorm var Gunnars och Högnes yngre bror som
innan de vågade………………………..inte hade svurit trohetsed till Sigurd och därför
med vapenmakt………………………….förmåddes att inleda mordanfallet på honom.
slå till mot den vise
och tappre Sigurd.

5. Ute stod Gudrun,…………………… Mellan strof 4 och 5 tycks något ha gått förlorat.
Gjukes dotter,
allra först
tog hon så till orda:
”Var är Sigurd,
den segerrike,
när fränderna mina
nu rider främst?”

6. Endast Högne
svarade henne:
”Med svärd har vi huggit
Sigurd i stycken.
Böjd står hans häst
vid sin herres kropp.”

7. Då sade Brynhild,
Budles dotter:
”Väl har ni värjt
era länder och vapen,
Sigurd ensam
vunnit dem alla,
om han längre
behållit sitt liv.

8. Det gick inte an
att han gjorde till sitt
Gjukes arv
och Goternas skara,
sen han fem tappra
söner tyglat
och fått på sin sida
allt deras folk.”

9. Brynhild skrattade
så gården skalv
en enda gång
av hjärtans lust:
”Länge må ni njuta
av land och folk,
när nu den främste
av furstar har fallit.”

10. Då sade Gudrun,
Gjukes dotter:
”Vad du här säger
är vansinnestal,
Må onda makter
ta Sigurds mördare.
Av hat var de fyllda,
men hämnd skall nå dem.”

11. Sigurd stupade…………………..Strofen har möjligen från början föregått str. 5.
söder om Rhen,
en korp i trädet
kraxade högt:
”Ert blod skall snart
rinna när Atle
med svärd tar hämnd
för ert svek mot Sigurd.”

12. Sent om kvällen
blev karlarna druckna,
uppspelta var de
som aldrig förr,
så gick de till sängs
och somnade tungt,
men Gunnar låg
länge vaken.

13. Orörlig var han,
inte ett ord
sade den tappre
men tänkte länge:
vad hade de sagt
där de satt i trädet,
korpen och örnen,
efter kampen?

14. Brynhild vaknade,
Budles dotter,
den drottninglika,
innan det dagades:
”Hejda mig eller inte,
det onda har hänt,
dags nu att sörja
eller också dö.”

15. Alla teg
vid dessa ord,
ingen fattade
furstinnans mening
när hon nu grät
över nidingsdådet
som hon muntert
bett männen utföra.

16. ”Grymt jag drömde,…………………..Brynhilds slutmonolog.
Gunnar, i natt,
salen var sval
och sängen kall,
men du red, furste,
förstenad av sorg,
fjättrad och fängslad
i fiendens flock.
Sådant blir ödet
för Niflungars ätt,
det svek ni begick
blir er svaghet och död.

17. Glömmer du, Gunnar,
den gången ni båda
i blod förband er
att leva som bröder?
Hans löfte till dig
har du illa lönat,
fast han satte dig
främst av alla.

18. För din räkning
red den tappre
genom brinnande eld
för att be om min hand.
Han var dig trogen
och höll den ed
som förr han svurit
i fostbrödralag.

19. Svärdets klinga
lade kungen
guldprydd mellan
honom och mig.
Härdad i eld
var eggen ytterst
men svärdsbladet doppat
i dödligt gift.

Om Sigurds död

I detta kväde berättas om Sigurds död, och det tycks härav som om han blev dödad utomhus. Men några säger att de dräpte honom inomhus när han sov i sin säng. Tyska män påstår dock att de dräpte honom ute i skogen- Och i det gamla Gudrunskvadet sägs att Sigurd och Gjukes söner hade ridit till tings när han blev dödad. Men alla är överens om att de svek honom trots att de svurit honom trohet, och att de överföll honom när han låg ner och var oförberedd.