Fafnesbanens fostran

SIGURDS FOSTRAN
I. Reginsmål (Reginsmál)

De dikter som följer omedelbart efter Grípisspá i Codex Regius brukar kallas Reginsmál, Fafnismál och Sigrdrífumál, men i handskriften förekommer inte dessa titlar, och dikterna är inte heller klart åtskilda från varandra. De utgör snarare delar av ett längre sammanhängande parti som i omväxlande vers och prosa skildrar Sigurd Fafnesbanes ungdom och tidiga fostran. Stilen är enhetlig, likaså framställningssättet, som kan beskrivas som prosimetrum med berättande partier på prosa och dialog på vers, fast versmåttet växlar mellan ljóðaháttr och fornyrðislag. Dialogerna går hela tiden ut på att den unge Sigurd skall fostras till en stor hjälte, mäktig att hämnas sin fars död, besegra draken Fafne och vinna Rhenguldet, vilket innebär att verserna ofta är av samma allmänt undervisande slag som verserna i Hávamál. Hela detta avsnitt om Sigurds fostran och första stordåd har uppenbarligen rötter i gammal tradition – och paralleller i Volsungasagan, forntyska dikter och svenska runinskrifter – men har sannolikt redigerats kraftigt strax före nedskrivningen i Codex Regius

***

Sigurd gick till Hjalpreks stall och valde ut en häst som sedan kallades Grane. Till Hjalpreks hus hade då kommit Regin, Reidmars son. Han var händigare än andra och dvärg till växten, slug, grym och trollkunnig. Regin tog sig an Sigurd som sin fosterson och lärjunge och älskade honom mycket. Han berättade för Sigurd om hans förfäder och om hur Oden, Höne och Loke en gång kom till Andvaraforsen. I den forsen var fullt med fisk, och där bodde sedan länge en dvärg som hette Andvare i en gäddas skepnad och skaffade sig mat där.
”Utter hette vår bror”, sa Regin. ”Han dök ofta ner i forsen i en utters skepnad. En gång hade han tagit en lax och satt på strandkanten och åt med slutna ögon. Då kastade Loke en sten på honom så att han dog. Asarna tyckte detta var mycket lyckosamt och flådde skinnet av uttern. Samma kväll bad de att få övernatta hos Reidmar och visade upp sitt byte. Då tog vi dem till fånga och krävde att de skulle lösa sina liv genom att fylla utterskinnet med guld och även täcka det utvändigt med rödaste guld. Då skickade de ut Loke att skaffa guldet. Han kom till Ran och fick hennes nät som han tog med till Andvaraforsen, kastade där nätet framför gäddan, så att hon fastnade i nätet. Då sade Loke:

1. ”Vad är det för fisk
som simmar i floden
och inte kan skydda sig själv?
Huvudet ditt
får du lösa ur Hel:
finn mig flodens låga!”…………….”Flodens låga” = kenning för guld

Andvare:
2. ”Andvare heter jag,
Oen var min far,
ofta har jag i forsen färdats.
usel var nornan
som i urtid bestämde
att jag skulle vada i vattnet.”

Loke:
3. ”Säg mig, Andvare”
– sade Loke –
”om du vill äga
liv i de levandes salar:
vilken bot måste gäldas
av människobarn
som hugger med hätska ord?”

Andvare:
4. ”Väldig bot
måste människobarn
som vadar i Vadgelme gälda;…………Mytisk flod med strida strömmar
osanna ord
som pådyvlas andra
leder till långt lidande.”

Loke såg allt guldet som Andvare ägde. Men när denne hade lämnat ut sitt guld hade han ännu kvar en ring, som Loke tog ifrån honom. Dvärgen gick då in i stenen och sade:

5. ”Detta guldet
som Gust ägde……………..Gust är antingen en förfader eller annat namn på Andvare själv
skall två bröders………….Två bröder = Regin och Fafne
bane bliva
och leda till krig
mellan åtta kungar.
Av min skatt
skall ingen få glädje.

Asarna visade skatten för Reidmar, fyllde utterskinnet med guld, ställde upp det på fötterna och lade mer guld runt omkring för att dölja det. När det var gjort gick Reidar fram, såg ett morrhår skymta och bad dem dölja också detta. Oden tog då fram Andvares ring och täckte därmed morrhåret.

6. ”Guld har du nu fått”
– sade Loke –
”och goda böter fick du,
en hög bot för mitt huvud.
Men det leder inte
till lycka för din son
utan till bane för er båda.”

Reidmar svarade:

7. ”Gåvor har du gett
men inga goda gåvor
utan med ond avsikt.
Livet hade ni
säkert förlorat
om jag fattat detta i förväg.”

Loke:
8. ”Än värre saker
tror jag mig veta:
en frändefejd skall följa;
furstar som ännu
inte har fötts
vänder sig med hat mot varandra.”

9. ”Mitt röda guld”
– sade Reidmar –
råder jag dock över
så länge jag ännu lever.
Inte är jag rädd
för dina onda hot,
packa dig nu hem härifrån!”

Fafne och Regin krävde Reidmar på sin andel av böterna efter deras bror Utter, men Reidmar vägrade ge dem något. Fafne stötte då svärdet genom sin far medan han sov. Reidmar ropade då på sina döttrar:

10. ”Lynghed och Lofnhed,
mitt liv är till ända,
till handling måste ni hasta!”

Lynghed svarade:

11. ”Få systrar
som mist sin far
hämnas sin harm på brodern.”

12. ”Får du ingen son”
– sade Reidmar –
”så fostra en dotter
med vargsinne
och vilda seder,
gift så henne
med en stark hövding
och låt hennes son
hämnas din sorg.”………………Möjligen antyds här att Sigurd blir Lyngheds ättling

Sedan dog Reidmar, men Fafne tog allt guldet. Regin bad då att få ut sitt fadersarv, men Fafne vägrade. Då bad Regin sin syster Lynghed om råd hur han skulle få ut fadersarvet. Hon svarade:

13. ”Med blitt sinne
bör du be din bror
om arv och ändrat sinnelag.
Det duger inte
att med draget svärd
fordra guldet av Fafne.”

Allt detta berättade Regin för Sigurd. En dag när han kom till Regins hus blev han ståtligt välkomnad. Regin sade:

14. ”Hit är nu kommen
Sigmunds kungason,
snarrådig yngling
till våra salar.
Mod har han mer
än en gammal man.
Jag anar byte
för hungrig ulv.

15. ”Fostra skall jag
stridsglade fursten,
Yngves ättling
till oss kommen.
Djärvast skall han bli
av hjältar under solen,
hans lov sjungas
i alla länder.”

Sigurd var då för jämnan tillsammans med Regin, som berättade för honom att Fafne låg på Gnitaheden i en orms skepnad. Han låg där med skräckhjälm och alla verelser fruktade honom.
Regin gjorde åt Sigurd ett svärd som kallades Gram. Det var så skarpeggat, att han bara behövde doppa det i Rhen och låta en ulltott driva med strömmen mot klingan för att ulltotten skulle klyvas liksom vattnet. Med det svärdet klöv Sigurd också i tu Regins städ.
Därefter eggade Regin Sigurd att dräpa Fafne. Han sade:

16. ”Högt må skratta
Hundings söner,
de som ändade
Eylimes liv,
om blott, Sigurd,
dig lyster att söka
gullringar hellre
än hämnd för fadern.”

Kung Hjalprek skaffade Sigurd skeppsfolk när han skulle hämnas fadern. De råkade ut för en svår storm och kryssade nedanför en utskjutande klippa. Där stod en man på berget och ropade:

17. ”Vem är det som rider
Rävils hästar…………………. .Sjökungen Rävils hästar = skepp
på höga vågor
i brusande hav?
Stänkta av skum
är era segel,
blåsten jagar
böljornas fåle.”………………..Böljornas fåle = skeppet

Regin svarade:

18. ”Här kommer Sigurd
och jag seglande,
drivna av medvind
mot dödens valplats.
Vågorna stänker
högt över stäven,
sjöhästen tumlar……………….Sjöhästen = skeppet
Vem är du själv?”

Mannen svarade:

19. ”Jag kallades Nikar…………Nikar är ett av Odens namn
då korpen höll fest
på döda som Volsungen…………..Volsungen = Sigmund (av Volsungs ätt)
dräpt runt världen.
Nu kan du kalla
karlen på berget
Feng eller Fjölne………………Feng och Fjölne är andra namn på Oden
Får jag följa med?”

De vek in mot land, och mannen gick ombord. Då lade sig ovädret.

Sigurd:
20. ”Berätta för mig, Nikar,
du som både känner
gudars och mänskors öde,
vad är det bästa
varslet om seger
när svärden svingas till kamp.”

Nikar sade:……………………..Här börjar Hnikarsmál, en kort visdomsdikt liknande Hávamál.

21. ”Gott är att veta
om bästa varslen
när svärden svingas till kamp:
om krigaren följs
av mörka korpen
är hans seger säkrad.

22. Ett annat förebud
som bådar framgång
på din väg till valplatsen
är om du träffar
på gångstigen två
karska och krigiska män.

23. Ett tredje är
om du hör tjuta
ulv under askens grenar.
Segern är dig given
om du först får se
den andra sidans stridsmän.

24. Vettlöst är att slåss
med blicken vänd
mot månens syster……………..Månens syster = solen
när hon lyser sent.
Seger får den
som i stridslik skådar
fienden klart
och fylkar med sköld.

25. Ditt fall förestår
om foten snavar
på din väg till valplatsen.
Du omgärdas då
av svekfulla diser……………diser = kvinnliga väsen som styr mäns öden
som vill se dig sårad.

26. Kammad och tvättad
skall krigaren vara
och mätt sedan morgonen,
ty ovisst är att veta
vad aftonen bringar,
ingen undgår sitt öde.”

Sigurd utkämpade ett stort slag med Lyngve Hundingsson och dennes bröder. Där föll Lyngve och båda hans bröder. Efter slaget sade Regin:

27. ”Nu är blodörn…………. ”Rista blodörn” var ett särskilt grymt sätt att döda fienden.
med bitande svärd
ristad på Sigmunds
banemans rygg.
Den främste av alla………….”Den främste” = Sigurd
furstens söner
har blodat marken
och mättat korpen.”

Sigurd for så hem till Hjalprek. Därpå eggade honom Regin att dräpa Fafne.

Annonser

One thought on “Fafnesbanens fostran

  1. Richard Tjäder

    Det är fascinerande när man läser dikten, särskilt kondenserad runt femte och sjätte strofen, vilken otrolig kraft som den här ringen med sin förbannelse har haft som symbol. Fint översatt!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s