Det andra Gudrunskvädet (Guðrúnarkviða II)

 Liksom det första kvädet om Gudrun är detta en sorgedikt där Gudrun under äktenskapet med sin andre man, Atle, ser tillbaka på sitt liv och klagar över sina många sorger. Denna gång är det fråga om en ren monolog, fast med inslag av dialog när Gudrun återger samtal hon haft med sina bröder och med Atle. Dikten betecknas i Codex Regius som ”det forna Gudrunskvadet”(se det prosaavsnitt om Sigurds död som följer efter det poetiska Sigurdsfragmentet), vilket tyder på att den uppfattats som gammal, men den tycks innehålla såväl äldre som yngre strofer och har säkert förändrats på flera ställen i den muntliga traditionen. På detta tyder också att sammanhanget här och var blivit oklart till följd av att vissa rader och ibland hela strofer gått förlorade. Dikten föregås i Codex Regius av nedanstående rubrik och prosastycke som delvis bygger på efterföljande hjältedikter och på det sagostoff som ingår i Völsungasagan och den ursprungligen tyska Sagan om Didrik af Bern. Uppgiften att Gudrun skulle ha framfört sin monolog inför kung Tjodrik, det vill säga Teoderik den store, har inget stöd i själva den poetiska texten utan bygger förmodligen på en sen tradition som utgår från Didriksagan.               

Dråpet på Niflungarna

 Gunnar och Högne tog då allt guldet, Fafnes arv. Det var då krig mellan Gjukungarna och Atle. Han anklagade Gjukungarna för att ha vållat Brynhilds död. För att han skulle försonas krävdes att han fick Gudrun till maka, och de gav henne en glömskedryck innan hon sade ja till att gifta sig med Atle. Hans söner med henne hette Erp och Eitil, men Svanhild var dotter till Sigurd och Gudrun.

Kung Atle bjöd in Gunnar och Högne, och han sände Vinge eller Knefröd som budbärare. Gudrun visste att det låg svek under, och hon skickade ett budskap i runor till dem att de inte skulle komma. Som varningstecken skickade hon till Högne ringen Andvaranaut och knöt varghår omkring den.

Gunnar hade friat till Oddrun, Atles syster, men fick henne inte. Då gifte han sig med Glaumvor, men Högne fick Kostbera; deras söner var Solar, Snävar och Gjuke. När Gjukungarna kom till Atle bad Gudrun sina söner att de skulle be för Gjukungarnas liv, men det ville de inte. Högnes hjärta skars ut ur honom, men Gunnar kastades i en ormgrop. Han slog på harpa så att ormarna somnade, men en ormhona stack honom i levern.

Kung Tjodrek var hos Atle och hade där förlorat de flesta av sina män. Tjodrek och Gudrun klagade för varandra om sina sorger. Hon sade honom då detta:

  1. Oskuld var jag förr,

fostrades av mor min

som ungmö därhemma

med älskade bröder;

Gjuke skänkte mig

smycken av guld,

smycken av guld

och gav mig till Sigurd.

  1. Så var Sigurd

bland Gjukes söner

som höga liljan

i låga gräset,

som högrest hjort

bland markens djur,

som glödande guld

bland grått silver.

 

  1. Men mina bröder

missunnade mig

att jag fått den man

som var främst av alla;

de kunde varken sova

eller sitta till doms

förr’n de sett till

att Sigurd mist livet.

  1. Grane sprang till tinget,

hans gnäggning ljöd,

men Sigurd själv

sågs inte till;

våta av svett

var sadeldjuren,

hårt drivna var de

av dråpsmännen.

  1. Gråtande gick jag

för att tala med Grane,

med våt kind ville

jag veta vad som skett;

då gnäggade Grane,

nedböjd mot gräset,

han visste redan

vad som hänt hans herre.

  1. Jag tvekade länge,

tövade långvarigt,

innan jag frågade

efter min furste.

  1. Gunnar höll tyst

men Högne sade mig

den bittra sanningen

om Sigurds död:

’På västra sidan

av vattnet ligger                          ”Vattnet” här sannolikt = floden Rhen

Guttorms bane                            Guttorms bane = Sigurd

som byte för vargar.

  1. Sigurd kan du skåda

på södervägen,

där svarta korpar

belåtet kraxar,

örnar skriar

över asfödan:

din make som vargar

nu fått till mat.’

Gudrun:

  1. ’Hur kan du göra mig

ont, Högne,

med sårande ord

när jag sörjer så?

Korpar må stycka

ditt stenhårda hjärta

och sprida dess bitar

långt bort härifrån.’

  1. Då svarade Högne

endast detta,

tyngd av svårmod

och stor sorg:

’Du lär få gråta

mera, Gudrun,

när korparna snart

sliter i mitt hjärta.’

  1. Ensam gick jag

bort från hans ord,

ville dock se

vad vargen lämnat:;

jag varken grät

eller vred mina händer,

klagade inte

som andra kvinnor

när jag sörjde

min döde Sigurd.

  1. Nedmörk tycktes mig

natten vara

när jag satt sent

vid Sigurds lik;

jag tänkte det vore

bäst om vargarna

lät också mig

förlora livet

eller bli bränd

på björkvedsbålet.

  1. Från fjället for jag

i fem dagar

och hamnade i Halfs

höga hallar.

  1. I tre och halvt år

var jag hos Tora,

Håkons dotter

i Danmarks rike;

för att glädja mig

gav hon mig guldtyg

och danskt svandun

i södersalen.

  1. Vi bragte på bildväv

krigares bragder,

på handarbeten

hövdingars dåd,

röda sköldar,

raska hunner,

fagra hjältar

i furstars följe.

  1. Sigmunds skepp

sköt ut från land,

glansfulla drakar

som sken av guld

på väven där vi

hade visat i bild

hur Sigar och Siggeir

stred på Fyn.

  1. Då hörde Grimhild,

den gotiska kvinnan,

vad jag tänkte

att ta mig till;

hon släppte sin väv

och hämtade sönerna,

frågade dem

med frän röst:

’Vem skall böta

för er systers son

och dråpet på

er döde svåger?’

  1. Gunnar var redo

att böta i guld

och likaså Högne

för liven de tagit;

sen bad hon dem ordna

allt för min färd,                          Enligt Völsungasagan går färden ut på att

sadla hästar                                finna förnäma friare till Gudrun

och spänna för vagn.

  1. Danske Valdar                      Sammanhanget i str. 19-24 är oklart, sannolikt

med Jarisleif,                              har texten delvis förvanskats i muntlig tradition

jämte Eymod

med Jariskar,

fram gick de.

klädda som furstar.

Langobarder

i röd långrock,

smidad brynja

och smyckad hjälm,

svärd vid sidan

och svallande hår.

  1. Alla ville ge mig

utsökta gåvor,

kostbara smycken

och älskvärt smicker

för att vinna

min bevågenhet,

men hur de än talade

trodde jag dem inte.

  1. Ett fullt horn gav mig

Grimhild att dricka,

en glömskedryck

för att döva smärtan;

i den blandades

galtars blod.

iskall havsvåg

och ödeskraft.

  1. Runor såg jag

i hornet ristade,

målade i rött

men obegripliga:

en lång ljungfisk                                        Ljungfisk = orm

sjökungslandets                                        Sjökungslandet = havet

oskurna ax,                                                 Havets oskurna ax = tång (?)

djurs innanmäte.

  1. Mycken ondska

fanns i ölet,

brända ollon,

allslags växter,

sot från ugnen,

blotade inälvor,

förvälld svinlever

som dämpar fiendskap.

  1. När jag drack

av detta dämpades

smärtan av Sigurds

död i mitt sinne;

Tre kungar bad

på knä om min hand

innan Grimhild

själv grep in:

  1. ’Gudrun, jag ger dig

gods och guld,

all den prakt

som far din ägde,

Lödves salar,

sängomhängen,

dyra smycken

som bot för Sigurd;

  1. hunner-tärnor

som händigt väver

vackra guldband

till glädje för dig;

ensam skall du råda

över Budles ägor,

om du väljer

att äkta Atle.’

Gudrun:

  1. ’Aldrig vill jag

en ny man äkta,

aldrig med Brynhilds

broder leva;

Budles ätt

anstår mig inte,

ej heller att leva

nöjd med livet.’

Grimhild:

  1. ’Håll upp med att hata

och tänka på hämnd

efter mordet

på din make!

Föd nya söner

så får du på nytt

samtidigt tillbaka

Sigurd och Sigmund.’

Gudrun:

  1. ’Grimhild, jag kan inte

glädjas åt livet

eller ge Atle

giftaslöften,

när jag har sett

hur Sigurds kropp

offrats till blodmat

för ulv och korp.’

Grimhild:

  1. ’Den mest förnäme

furste av alla,

den allra främste

jag funnit åt dig;

han duger som make

till dina dagars ände,

om du inte vill leva

utan man.’

Gudrun:

  1. ’Pracka inte på mig

detta pack till släkt!

Grymt kommer Atle

att skada Gunnar

och hugga hjärtat

ur Högnes kropp.

Då måste jag handla

och söka hämnd,

viga min make

åt mörkret.’

  1. Gråtande tog nu

Grimhild till orda

när hon anade

sönernas öde,

ond bråd död

för bägge två:

  1. ’Land vill jag ge dig,

legoknektar,

Vinberg, Valberg,

vad du än önskar,

må det bli ditt

och till glädje, dotter.’

Gudrun:

  1. ’Då får jag välja

denne furste

fast det mycket

bär mig emot;

inte går jag

glad till Atle,

men brödernas död

blir hans eget fördärv.’

  1. På hästar sågs då

unga svenner,

välska fruar

for i vagnar;

i sju dygn for vi

over frostiga nejder,

i sju dygn sedan

över sjöns böljor,

den tredje veckan

över torrt land.

  1. Vaktmanskapet

vid vindbryggan

öppnade porten,

in red vi på gården.

– – –                                           Här tycks något ha gått förlorat

  1. Atle väckte mig

ur en ond dröm

som bådade grymt

mina bröders död.

Atle:

  1. ’Nyss väcktes jag

av nornor som varslade

ondskap i drömmen,

den ber jag dig tyda.

Jag såg dig, Gudrun,

Gjukes dotter,

svekfullt stöta

ett svärd i min kropp.’

Gudrun:

  1. ’Drömmar om järn

varslar om eld,

om kvinnors vrede

varslar svekdrömmar;

ont som du möter

skall jag avvärja,

lindra och läka

hur led du än tycks mig.’

Atle:

  1. ’På tunet såg jag

telningar tyna

fastän jag velat

få dem att växa;

med roten revs de upp,

röda av blod

bars fram på bordet

och bjöds mig att äta.

  1. Från min hand

såg jag hökar flyga

utan byte

till ofärdshuset;

hemskt var att se

hur jag sedan tuggade

deras hjärtan

doppade i honung.

  1. Från mitt koppel

kom valparna loss,

glädjelösa var de

och gnällde ynkligt;

jag såg deras kött

göras till slaktmat

som jag med sorg

tvingades sluka.’

Gudrun:

  1. ´Här bebådas

att snart skall blotas,

offerlamms huvuden

huggas från kroppen,

dödsdömda djur

skall om få dygn

slaktas i gryningen

och slukas av hirden.’

  1. Jag lade mig sedan

men kunde ej somna,

jag minns att jag tänkte

mordiska tankar.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s