Månadsarkiv: juni 2015

Det tredje kvädet om Gudrun (Guðrúnarkviða III)

Detta korta kväde om Gudrun liknar en medeltidsballad och är sannolikt av sent ursprung. Härpå tyder bland annat det i riddarromaner och helgonlegender förekommande motivet med en gudsdom, här i form av en kokande kittel där den anklagade måste stoppa sin hand för att bevisa sin oskuld. Några av de namn som förekommer i dikten såsom Tjodrek (= Didrek, Teoderik), Herkja och Saxe är också uppenbart hämtade från den tyska medeltidstradition som också givit upphov till Nibelungenlied och Sagan om Didrek av Bern.

Herkja hette Atles trälkvinna, som hade varit hans frilla. Hon berättade för Atle att hon hade sett Tjodrek och Gudrun tillsammans. Atle blev härav svårt olycklig. Gudrun sade då:

  1. ”Vad bryr dig, Atle,

Budles son?

Varför så sorgsen?

Skrattar du aldrig?

Gläd dig i stället

med dina stallbröder,

tala med folk

och tänk på mig!”

  1. ”Jag sörjer, Gudrun,

Gjukes dotter,

för här i hallen

har Herkja sagt mig

att du och Tjodrek

sover i kärlek

under samma tak

och samma täcke.”

  1. ”Här vill jag svära

vid allt som är heligt,

här vid den vita

heliga stenen,

att kysk har jag varit

med kung Tjodrek,

aldrig gjort

något otillbörligt,

  1. utom en gång

då jag grät och föll

i den ädle furstens

tröstande famn,

när vi förtroligt

talade samman

om de svåra

sorger vi lidit.                             Se prosainledningen till Guðrúnarkviða II

  1. Tjodrek hade mist

sina trettio män,

inte en enda

levde ännu;

själv jag mist bröder,

brynjeklädda män,

min egen släkt,

som du hade slaktat.

  1. Kalla på Saxe,

sydfolkets herre,

låt kungen helga

en kokande kittel!”

  1. In i hallen

kom sjuhundra man

förr’n Atles hustru

stack handen i kitteln.

  1. ”Borta är Gunnar,

borta är Högne,

jag ser aldrig mer

mina starka bröder;

med svärd skulle Högne

hämnats min sorg,

nu måste jag ensam

bevisa min oskuld.”

  1. Hennes fina hand

for ned till botten

och hämtade upp

ädelstenar.

”Här kan ni se:

jag är utan skuld,

med heligt prov

har min heder räddats.”

  1. Atles hjärta

log i bröstet

när han såg hennes

oskadda hand:

”Nu skall Herkja

hit till kitteln,

hon som önskade

Gudrun ont!”

  1. Ynkligare syn

man aldrig skådat

än synen av Herkjas

skållade hand;

sen dränktes den mön

i en stinkande myr,

och Gudrun fick hämnd

för sin fläckade heder.