Fjölsvinnsmål (Fjǫlsvinnsmál)

I den andra och avslutande dikten om Svipdags friarfärd (se inledningen till Grógaldr ovan) får han äntligen sin Menglad efter att ha klarat av sin ordstrid med jätten Fjölsvinn, som vaktar hennes borg. Det gäller för honom att lista ut hur han skall komma förbi diverse hinder som spärrar vägen för honom, samtidigt som han löser olika dunkelt formulerade gåtor. Fast texten handlar om det lyckliga slutet på en kärlekssaga påminner den, både till form och innehåll, om mytologiska visdomsdikter som Vafþrúðnismál. Hela denna friarfärd, som går ut på att hjälten skall undvika faror och klara olika prövningar för att nå sitt mål, kan påminna en smula om ett dataspel.

1. Upp såg han komma                                        Han = Svipdag

innanför stängslet

borgen där jättarna bor.

”Ge dig bort härifrån                                    Jättarnas vakt talar

tillbaka i blötan,

vänd på din våta väg!

2. Vad är det för otyg

som står där ute

vid elden som omger vår borg?

Vad snokar du efter?

Vad är det du vill?

Vad vill du, vänlöse, veta?”

Svipdag:

3. ”Vad är det för otyg

som står vid ingången

och vägrar välkomna en gäst?

Utan ära och folkvett

har du fått leva, ditt fån;

får jag nu be att du flyttar dig.”

Vakten:

4. ”Fjölsvinn heter jag,                               ”Fjölsvinn” betyder mångkunnig

mig fattas ej klokhet,

fast jag sällan ger mat till gäster.

Innanför stängslet

kommer du aldrig,

fredlöse, far åt skogen!”

Svipdag:

5. ”Allt vackert man skådar

vill man se mer av,

ögonfröjd väcker åtrå.

Av guld tycks borgens

salar glittra,

här får jag lust att leva.”

Fjölsvinn:

6. ”Säg mig, främling,

vem är din far,

och vad är ditt eget namn?”

Svipdag:

”Vindkall heter jag,

Varkall hette far min,

Fjölkall var far till honom.

7. Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vem är det som här

råder och härskar

i de gyllne gemaken?”

Fjölsvinn:

8. ”Menglad heter hon,

mor hennes fick henne

med Svavertorins son.

Hon är det som här

råder och härskar

i de gyllne gemaken.”

Svipdag:

9. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter denna grind;

knappt ens gudarna har

ett lika hotfullt hinder?”

Fjölsvinn:

10. ”Trymgjöll heter den                Trymgjöll betyder ”den högt larmande”

och gjordes av tre

söner till Solblinde.                        Solblinde är sannolikt ett dvärgnamn

Fjättrar fäster sig

på den som färdas fram

när han griper tag i grinden.”

Svipdag:

11. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter gårdstängslet;

knappt ens gudar har

ett lika hotfullt hinder?”

Fjölsvinn:

12. ”Gastropne heter gärsgårn,

och jag har gjort den

utav Leirbrimes lemmar.                           Leirbrime = okänd jätte

Så har jag stadgat den

att den alltid må stånda

så länge liv levs på jorden.”

Svipdag:

13. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter dessa hundar,

de hungrigaste bestar

jag sett leva i landet?”

Fjölsvinn:

14. ”Gif heter den ena

och Geri den andra,

om du vill verkligen veta;

Elva är de brudar

som bestarna vaktar

tills jorden rämnar i Ragnarök.”

Svipdag:

15. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

kan någon karl

komma förbi

när dessa vilddjur vilar?”

Fjölsvinn:

16. ”Olika sovtider

satte man för djurens

vila efter vakten:

den ena sover nattetid,

den andra på dagen,

fram och förbi slipper ingen.”

Svipdag:

17. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

finns det nån mat

som mänskor kan ge dem

och så ta sig in när de äter?”

Fjölsvinn:

18.”Två vingstekar ligger

i Vidofnes bo,                                        Vidofne – se strof 24.

om du vill verkligen veta;

det är enda maten

som mänskor kan ge dem

och så ta sig in när de äter.”

Svipdag:

19. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter barrträdet

som brer sina grenar

långt över alla länder?”

Fjölsvinn:

20. ”Mimameid kallas det,                             Mimameid = Yggdrasil (?)

men få kan säga

var rötterna rinner upp;

från trät faller något                                            Jämför Vǫluspá 19!

som få kan fatta;

trät fälls ej av järn eller flamma.”

Svipdag:

21. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad blir det för frukt

av det frejdade trädet,

som ej fälls av järn eller flamma?”

Fjölsvinn:

22. ”Dess frukt kan brännas

på bål och beredas

till bot för kvedsjuka kvinnor;

då vänder den ut

vad som först vändes in

och ändrar så deras öde.”

Svipdag:

23. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter tuppen

i det höga trädet,

han som glänser av guld?”

Fjölsvinn:

24. ”Vidofne heter han

som glänser i vinden,

tuppen på Mimameids topp;

med sorg han förtrycker

Surts trollkvinna,                                   Surt, jämför Vǫluspá 51

hon som heter Sinmara.”                      Strofens andra halva är nästan otydbar.

 

Svipdag:

25. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad är det för vapen

som kan knäcka Vidofne

så att han hamnar hos Hel?”

Fjölsvinn:

26. ”Lävaten heter vapnet

som Lopt gjorde                                     Lopt = Loke

och ristade med runor.

Vid likgrinden i järnskrin

ligger det hos Sinmara

stängt med nio starklås.”                     Strofen är svårtydd

Svipdag:

27. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

kommer man från likgrinden

levande tillbaka

om man vill ta den tenen?”

Fjölsvinn:

28. ”Från likgrinden kommer

levande tillbaka

den som vill ta den tenen,

om han för med sig

det som få äger:

skatten som Sinmara önskar.”

Svipdag:

29. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

finns hos mänskor

den märkliga skatt

som trollkvinnan trår efter?”

Fjölsvinn:

30. ”Från Vidofnes bo

måste du bära

en fjäder formad som en lie;

lämna den till Sinmara

så låter hon dig låna

vapnet som dödar Vidofne.”

Svipdag:

31. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter den sal

som sägs vara omgärdad

av oöverstiglig eld?”

Fjölsvinn:

32. ”Hyr heter den

och här står den länge

fast föga stadigt på stolpar.

Om detta rika hus

har man fått höra mycket

men få har fått färdas hit.”

Svipdag:

33. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vem gjorde allt detta

som jag har sett

här inom gudarnas gård?”

Fjölsvinn:

34. ”Une och Ire,                 Namnen är dvärgnamn, mestadels okända.

Bare och Ore,

Var och Vegdrasil,

Dore och Ore,

och där var Delling,

Lidske, Alf och Loke.”

Svipdag:

35. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter berget

där jag nu ser en brud

högt i härlighet trona?”

Fjölsvinn:

36. ”Läkedomsberget

har det länge hetat,

ett skönt berg för de sjuka.

Återställd blir

om än i åratal sjuk

var kvinna som klättrar dit upp.”

Svipdag:

37. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

vad heter de kvinnor

som vid Menglads knän

sjunger ljuvt tillsammans?”

Fjölsvinn:

38. ”Liv heter en,

en annan Livtrasa                                Jämför Vafþrúðnismál 45

en tredje Tjodvarta,

Bjärt och Blid,

Blid och Frid,

Eir och Aurboda.”

Svipdag:

39. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

brukar de hjälpa

folk som blotar till dem,

när hjälp behöver ges?”

Fjölsvinn:

40. ”Hjälp brukar de ge

till folk som blotar

på ställen där en helgedom står.

Det finns ingen fara

så fruktansvärd

att de inte kan avvärja den.”

Svipdag:

41. ”Svara mig, Fjölsvinn,

frankt på min fråga

om det jag nu vill veta:

finns någon man

som Menglad älskar

och får vila i hennes famn?”

Fjölsvinn:

42. ”Det finns ingen man

som Menglad älskar

och får vila i hennes famn

förutom Svipdag,

den fagra jungfrun

är menad att bli hans maka.”

Svipdag:

43. ”Öppna då grinden!

Upp med dörrarna!

Här kan du Svipdag se!

Men fråga först

om nu med fröjd

Menglad vill möta mig.”

Fjölsvinn:

44. ”Hör du, Menglad,

här har kommit en man,

ge nu akt på den gästen!

Han hälsas av hundarna

och huset har öppnats,

se om det inte är Svipdag!”

Menglad:

45. ”Kloka korpar

må klösa dina ögon,

må du hängas på hög galge,

om du inte talar sant

att Svipdag har kommit,

vännen jag väntat så länge.

46. Varifrån for du?

Vart är du på färde?

Vad namn fick du vid födseln?

Av namnet och ätten

skall det avslöjas

om du är menad att bli min man.”

Svipdag:

47. ”Svipdag heter jag,

Solbjart hette far min,

kallt drev mig vinden på vägen.

Ödets domar

kan ingen undgå

hur än hårda de synes.”

Menglad:

48. ”Välkommen, Svipdag,

du må tro jag har väntat,

kärlig är kyssen jag ger dig.

Underbart är att se

den älskade komma

till den som har längtat så länge.

49. Länge satt jag

på Läkedomsberget,

dag och natt väntade jag dig.

Nu hände till slut

vad jag hoppades på:

att jag ser dig här i min sal.

50. Längtans tider är över,

med lust är du min

och du har fått känna min kärlek.

Nu är det sant:

tillsammans skall vi

leva till livets slut.”

 

Annons

Groas trollsång (Grógaldr)

De två avslutande dikterna i denna Eddasamling, Grógaldr och Fjǫlsvinnsmál, har endast bevarats i sena pappershandskrifter från 1600-talet men brukar ändå anses medeltida (1200-talet eller tidigare). De hör tydligen ihop och har från början ingått i samma berättelse om den unge hjälten Svipdag som ger sig ut i världen för att söka upp en ung kvinna, Menglad, som han aldrig sett men som ödet förutbestämt att bli hans käraste. I Grógaldr väcker han upp sin döda mor i graven för att be om hennes råd och magiska beskydd inför sin resa. I Fjǫlsvinnsmál har han kommit fram till målet och prövas av en vaktande jätte, Fjölsvinn, innan han får möta Menglad och förenas med henne i kärlek. En sådan berättelse, som omfattar hela friarfärden, finns bevarad i en dansk medeltidsballad, Ungen Svejdal eller Svendal, som också existerar i svensk version och uppenbarligen är nära besläktad med Grógaldr och Fjǫlsvinnsmál, vare sig det nu beror på direkt inflytande eller på någon gemensam men numera försvunnen källa. Forskarna har framfört flera teorier om de båda eddadikternas ålder och ursprung samt förhållande till medeltidsballaden, men någon enighet i detta ämne är inte i sikte.  

 

Sonen:

1. ”Vakna nu, Groa!

Vakna, du goda !

Jag väcker dig vid dödens dörr.

Kanske du minns

att du manat din son

komma till kumlet vid graven.”

Modern:

2.   ”Vad önskar nu säga

min ende son,

vad ont är du ute efter,

när du kallar din mor

som sover i mullen

och har lämnat de levandes land?”

Sonen:

3.    ”För elakt spel

har jag utsatts av den onda

kvinnan som famnade far min.

Hon gav mig ett uppdrag

som ingen kan klara:

att finna och möta Menglad.”            Menglad = ”hon som gläds över smycken”

Modern:

4.     ”Lång är färden,

långt får du fara,

lång är människans längtan.

Om vägen du finner

och får som du vill

kan endast ödet avgöra.”

Sonen:

5.    ”Sjung för mig trollsånger

till skydd för min resa,

hjälp mig från faror på färden,

ty överallt, mor,

väntar olyckstillfällen

som jag är för ung att undgå.”

Modern:

6.     ”Då sjunger jag först

den främsta galdern,                                Galder = trollsång

som Rane sjöng för Rind:                         Rane = Oden, Rind = jättekvinna

att du skjuter ifrån dig

själv det onda du möter,

ty du är själv bästa dräng.

7.     Jag sjunger dig en andra:

om du färdas ute

och har vandrat vilse,

då värnar dig nornan

överallt på vägen

säkert från alla sidor.

8.     Jag sjunger dig en tredje:

om sjudande floder

drar ner dig och vill dränka dig,

då störtar Horn och Rud                          Horn och Rud är flodnamn

allt annat ner i Hel,

men mattas när de möter dig.

9.     Jag sjunger dig en fjärde:

om du grips av fiender

färdiga att föra dig till galgen,

då ändras deras sinnen

snart till försoning

och vänds till vänskap med dig.

10.     Jag sjunger dig en femte:

om tunga fjättrar

binder dina armar och ben,

då lossar sången banden,

befriar dina lemmar

och fjättrarna faller från foten.

11.     Jag sjunger dig en sjätte:

om du hamnar i sjönöd

värre än någon vet,

då stillar sig vinden

över segel och stag

och fridsam blir så din färd.

12.     Jag sjunger dig en sjunde:

om du skälver av kyla

och bits av frost på fjället.

då värms dina leder

så att kylan lämnar dig

och likblekheten tillika.

13.     Jag sjunger dig en åttonde:

om på skymningsvägar

du nås av nattens fasor,

då hejdar den trolltyg

och hämnd som hotar

från en död kristen kvinna.

14.     Jag sjunger dig en nionde:

om du skiftar ord

med en vaksam jättelik vakt,

då ger den dig mannavett

och mål i munnen

så att du säger det rätta.

15.     Färdas aldrig

där faror väntar

men ingen känner kärlek.

På en jordfast sten

stod jag bak dörren

och talade fram min trollsång.

16.     Minns, min son,

din moders ord

och bär dem alltid i bröstet.

Lyckosam kommer

din levnad att bli

om du följer de råd du fått.”