Månadsarkiv: juni 2014

Allvismål (Alvíssmál)

Texten, som i likhet med Vaftrudnesmål skildrar en vishetstävlan i dialogform och versmåttet ljóðaháttr, har i sin helhet endast bevarats i Codex Regius, men två strofer (20 och 30) citeras i Snorres Edda. Det hela går ut på att den vise och språkkunnige dvärgen Allvis skall besvara Tors frågor för att få gifta sig med dennes vackra dotter. Frågorna handlar om vad saker och ting kallas på mänskors, asars, vaners, jättars, dvärgars och andra varelsers språk. Allvis kan hela tiden svara på frågorna, men Tor lurar honom att stanna kvar i gudens boning tills solen går upp, vilket gör att den förhoppningsfulle brudgummen mister sitt liv liksom trollen i många folksagor.

Den egentliga poängen med dikten är dock knappast att skildra hur Tor övervinner Allvis, som uppenbarligen är en oönskad friare, utan att demonstrera ett stort antal omskrivningar för kända företeelser och samtidigt relatera dem till de olika ”världarna” i asalärans mytiska kosmos. Alltihop kan ses som en virtuos uppvisning i fornnordiska skalders poetiska vokabulär, sannolikt av ganska sent ursprung.

I Codex Regius framgår inte vem som säger vad i dikten men dessa uppgifter ges här i klarhetens intresse.

 

Allvis:

1. ”Halm breds på bänkarna,         Tecken på att fest förbereds

dags nu att bruden

hämtas hem till mitt hus.

Folk tycker brudköpet

gått alltför fort

men vi får ej tid att vila.”

 

Tor:

2. ”Vad är du för en gök,

blek som en vålnad om nosen?

Låg du bland lik i natt?

Mest som ett troll

tycks du mig vara.

Bra blir du inte som brudgum.”

 

Allvis:

3. ”Allvis heter jag,

hör hemma under jord,

min stuga är täckt av stenar.

Hit kom jag för att träffa

vagnens herre,                            Vagnens herre = Tor

brudköp kan inte brytas.”

 

Tor:

4. ”Bryta det kan jag,

för jag är brudens far

med rätt att råda över henne.

Jag var bortrest

när brudköpet gjordes.

Giftoman är jag bland gudar.”       Giftoman = man ansvarig för brudköp

 

Allvis:

5. ”Vad är du för karlslok

som kräver att bestämma

över så fager flicka?

Som landsvägsluffare

lär du vara känd.

Med vad rätt vill du råda här?”

 

Tor:

6. ”Vingtor heter jag

och har färdats vida,

son är jag till Sidgrane.                         Sidgrane = Oden (”Långskägget”)

Utan mitt samtycke

får du aldrig se

den mön som din maka.”

 

Allvis:

7. ”Så vill jag söka

ditt samtycke, Tor,

och få ditt ja till giftet,

för jag vill aldrig

leva förutan

denna mjällvita mö.”

 

Tor:

8. ”Flickans kärlek

skall du få känna,

vise gäst, mer än gärna,

om du kan svara

på frågor jag ställer

om allt jag vill veta i världen.

 

9. Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad månne vår jord

där mänskorna bor

kallas i varje värld?”

 

Allvis:

10. ”Den kallas jord bland mänskor

men bland asar mark,

vägar bland vaner,

allgrön bland jättar,

grodd bland alver,

grus bland högsta gudarna.”

 

Tor:

11. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad månne himlen

högt där ovan

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

12. ”Den heter himmel bland mänskor,

månvalv bland gudar,

vindvävare bland vaner,

upphem bland jättar,

fagertak bland alver

men droppsal bland dvärgar.”

 

Tor:

13. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad månen däruppe

som mänskor ser

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

14. ”Måne kallas den bland mänskor,

mildljus bland gudar,

vridhjul heter den i Hel,

skylykta bland jättar,

sken bland dvärgar,

men alverna kallar den årtäljare.”

 

Tor:

15. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad den heta solen

som syns på himlen

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

16. ”Sol kallas den bland mänskor,

söderljus bland gudar,

men Dvalins boll bland dvärgar,

evighetsglöd bland jättar,

fagerhjul bland alver,

men allgnista bland asarna.”

 

Tor:

17. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad himlens skyar

som skickar ner regn

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

18. ”Skyar kallas de bland mänskor,

sköljskurmoln bland gudar

men vindflottar bland vanerna,

vattnare bland jättar,

väderkrafter bland alver

men höljen för störtregn i Hel.”

 

Tor:

19. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad vinden kallas

som vida färdas

runt om i varje värld.”

 

Allvis:

20. Vind kallas den bland mänskor,

vittfarne bland gudar,

medvind bland heliga makter,

ylarn bland jättar,

vinarn bland alver

men härjarn heter den i Hel.”

 

Tor:

21. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad kallas det lugn

som lägger sig stilla

runt om i varje värld.”

 

Allvis:

22.”Det kallas lugn bland mänskor

hos gudar,

vindstilla bland vaner,

dagsvila bland alver,

fridsamhet bland dvärgar

men jämmerlig stiltje bland jättar.”

 

Tor:

23. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad det mäktiga hav

där mänskorna seglar

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

24. Det kallas sjö bland mänskor,

marvatten bland gudar,

vågornas välde bland vaner

ålhem bland jättar,

bölja bland alver,

men dvärgar döpte det till djupet.

 

Tor:

25. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad den heta elden

som bränner alla

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

26. ”Eld heter den bland mänskor,

flamma bland asar,

värmekälla bland vaner,

slukarn bland jättar.

skadegörarn bland dvärgar

men helveteslåga i Hel.”

 

Tor:

27. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad skogen kallas

som växer hos mänskor

här och i varje värld.”

 

Allvis:

28. ”Vedskog bland mänskor,

vilsengång bland gudar,

hopplöshetssnår i Hel,

eldmat bland jättar,

fagerlund bland alver

men väldig växthär bland vaner.”

 

Tor:

29. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad mörka Natten,

som är Nors dotter,                     Se Vaftrudnesmål 25

kallas i varje värld.”

 

Allvis:

 

30. ”Natt kallas hon bland mänskor,

Nermörk bland vaner

men Hemskan bland heliga asar,

Oljus bland jättar,

Sömnglädje bland alver

men Drömjungfrun bland dvärgar.”

 

Tor:

31. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad den säd kallas

som mänskorna sår

här och i varje värld.”

 

Allvis:

32. ”Bjugg kallas den bland mänskor,

barr bland gudar,

växt hos vaner

äte bland jättar,

korn bland alver

men hälsodryck i Hel.”

 

Tor:

33. ”Säg mig då, Allvis –

för allt i världen

väntar jag, dvärg, att du vet –

vad heter det öl

som mänskor dricker

här och i varje värld.”

 

Allvis:

34. ”Öl kallas det bland mänskor,

bjor bland asar,

vishetsvätska bland vaner,

horndryck bland jättar,

mjöd i Hels salar

men festskum bland Suttungs söner.              Suttungs söner = jättar

 

Tor:

35. ”Aldrig jag mött

i mannaminne

mera kunskap och klokhet!

Men ändå med list

har du nu blivit lurad:

dagen har nått dig, dvärg,

och solen skiner i salen.”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvädet om Hymer (Hymiskviða)

Dikten, som bevarats både i Codex Regius och A-handskriften, innehåller flera myter om Tor, ej nödvändigtvis sammanhängande från början. Den övergripande berättelsen handlar om hur Tor i sällskap med Tyr hämtar den stora kittel som ägs av jätten Hymer och sedan används för att brygga ölet vid gudarnas återkommande gästabud i havsguden (eller jätten) Ägirs hall. Ett sådant gästabud skildras i Lokasenna, den efterföljande dikten i Codex Regius och av redaktören tydligen betraktad som ett slags fortsättning på Hymiskviða.

En annan myt handlar om hur Tor i Hymers sällskap far på fisketur och därvid fiskar upp Midgårdsormen – det ondsinta sjöodjur som slingrar sig runt hela jorden – ur havsdjupet. Den historien berättas också på prosa och med något annorlunda detaljer i Snorre Sturlusons Edda, där dock ingenting sägs om Tors hämtande av ölkitteln. Att fiskefärdsmyten är mycket gammal framgår av att den finns illustrerad på ett flertal bildstenar från vikingatiden, återfunna på flera ställen i Nordeuropa, från England i väster till Gotland i öster. Det anspelas också på den myten i åtskilliga fornisländska skaldedikter daterade till samma tidsperiod.

En tredje myt handlar om hur Tor far med sina bockar på gästning till jätten Egil och därifrån får med sig Egils båda barn, Tjalve och Röskva, som ersättning för att en av bockarna där (genom Lokes försorg) blivit skadad, så att den inte förmår dra Tors vagn. Den historien finns mer utförligt återgiven på ett annat ställe i Snorres Edda, där det berättas om Tors färd till jätten Utgårdaloke, en resa där Tor av jättarna utsätts för ett flertal utmaningar som han får svårt att klara av. Sådana utmaningar förekommer också på flera ställen i Hymiskviða, men här blir Tor varje gång framgångsrik.

Hymiskviðas stil är på flera sätt olik alla andra Eddadikter. För det första används en lång rad bisarra kenningar som annars bara förekommer i skaldedikter, t.ex. ”kinders skog” = skägg eller ”hårets fjälltopp = huvud. För det andra är syntaxen och versstrukturen mer komplicerad och oförutsägbar än vad som är vanligt i muntlig diktning. För det tredje växlar berättande och direkt tal inom stroferna på ett sätt som inte annars förekommer i Codex Regius. En möjlig förklaring är – som flera forskare hävdat – att dikten tillkommit som en ”skrivbordsprodukt” i sen tid (1200-talet?), trots att själva myterna, åtminstone den som handlar om Tors fiskafänge, har rötter långt tillbaka i tiden.

Vid översättningen har jag funnit det väl förenligt med textens egenart att blanda skriftspråksformer med talspråk.

 

1. Från jakt en gång

kom stridens gudar

och ville ha fest

fast ölkrus fattades.

Med spådomskonst

fick de kunskap om

att hos Ägir sådana

fanns i överflöd.

 

2. Glad som ett barn

satt bergbon Ägir,

såg ut som han var

av Mäskblandarns ätt,             ”Mäskblandare” är här möjligen =”bryggare”

Strängt såg Dundrarn                  Dundrarn = Tor

honom rätt upp i synen:

”Du ska bli gudarnas

dryckesvärd!”

 

3. Av så barska ord

blev jätten bestört

men hoppades ändå

hämnas på guden.

Han bad Sivs make                      Sivs make = Tor

skaffa en kittel

”för ölbryggning stor nog

till er allesamman”.

 

4. Var sådan kittel fanns

visste gudarna inte,

ingen av alla

de heliga asarna

utom den trofaste

Tyr som förtroligt

upplyste Tor

i enrum om detta:

 

5. ”Borta i öster

om Elivågor

bor vid himlens ände

den hundvise Hymer.         Endast här sägs Hymer vara Tyrs far

Far min rår om

en rymlig kittel,

jag tror den mäter

en mil i botten.”

 

6. ”Tror du han låter oss

låna kokkärlet?”

”Det gör han, min bror,

om vi brukar list.”

 

7. Lång blev färden,

de for hela dagen

bort från Asgård

till Egils hus.                               Egils hus: se förordet!

Han tog hand om

de hornfagra bockarna,

sen gick de till hallen

som Hymer ägde.

 

8. Tyr fann där

sin fula farmor,

nio hundra

huven hade hon.                          Tyrs farmor tycks vara av jätteätt

Hans ljushyllta mor                    medan däremot modern är av gudaätt

mötte upp guldprydd

och bjöd sin son

en välkomstbägare.

 

9. ”Jättars ättling!                        Modern talar

Bäst jag gömmer er,

båda kämparna,

under kitteln,

för min man

är många gånger

grym mot gäster

och gör dem illa.”

 

10. Sent på kvällen

kom den fruktade

Hymer hårdsinnad

hem från jakten,

klev in i salen.

Istappar klirrade

kallt i hans kylslagna

kinders skog.                              Kinders skog = skägg

 

11. ”Var hälsad, Hymer!            Modern talar

Här har kommit

vår son tillbaka

hem till din sal,

han som vi väntat

långvägs ifrån.

I följe har han

bergbornas fiende,                       Bergbornas fiende = Tor

mänskors vän                               Mänskors vän = Tor

och Midgårds väktare.                 Midgårds väktare = Tor (jfr Völuspá 54)

 

12. Ser du var de sitter

vid salens gavel

undanstuckna

bakom en stolpe?”

När jätten stirrade

gick stolpen sönder,

bjälken som bar den

brast i två bitar.

 

13. Åtta kittlar föll

men bara en enda

var nog hård

att hålla för fallet.

Fram kom gudarna,

följda av den gamle

jättens frostigt

fientliga blick.

 

14. Han anade säkert

ugglor i mossen

då han där skådade

trollkvinnors dråpare.                   Trollkvinnors dråpare = Tor

Tre stycken tjurar

skulle nu tas ut

för att genast kokas

till kvällsmat, sa jätten.

 

15. Tjurarna höggs

ett huvud kortare

och bars till en kokgrop

för att bli till mat.

Sivs make åt                               Sivs make = Tor

innan han somnade

ensam två

av Hymers oxar.

 

16. Hrungnes åldrade                   Hrungnes artfrände = Hymer

artfrände tyckte

att Glufsarns måltid                     Glufsarn = Tor

var alltför mäktig.

”Skall vi få mat

i morgon kväll

får vi allt ge oss ut

på sjön efter fisk.”

 

17. ”Jag ror gärna”,

sade Jätteplågarn                         Jätteplågarn, = Tor

men bad att bergtrollet                 Bergtrollet = Hymer

skulle ge honom bete.

”Har du, ditt matvrak,                  Hymer talar

mod i bröstet

kan du hämta ditt bete

bland min boskap.

 

18. Du klarar nog lätt

att agna din krok

med något djur

ur min hjord av oxar.”

Snabbt stack kämpen                   Kämpen = Tor

då till skogs

och fann där en stut

svart som sot.

 

19. Rimtursars bane                    Rimtursars bane = Tor

rev då från oxen

båda hornens

höga fäste.                                  Hornens fäste = oxhuvudet

”Vad du nu gjorde                      Hymer talar

är vida värre

för skutans styrman                    Skutans styrman = Hymer

än om du satt still.”

 

20. Bockarnas ägare                    Bockarnas ägare = Tor

bad apättlingen                            Apättlingen = Hymer

styra böljehästen                         Böljehästen = båten

bort från land.

Men jätten sade

sig föga sinnad

att ro sin farkost

mot fjärran trakter.

 

21. I hetsigt mod

drog Hymer upp

två stora valar

på samma krok.

Men i aktern satt

Odens son                                  Odens son = Tor

och agnade med list

sin långa rev.

 

22. Mänskors värn,                     Mänskors värn = Tor

Midgårdsväktarn,                        Midgårdsväktarn = Tor

agnade på kroken

oxens huvud.

Mot agnet gapade

gudarnas fiende,                          Gudarnas fiende = Midgårdsormen

han som ringlar sig

runt hela jorden.

 

23. Dristigt drog

dådstarke Tor

ormen eldsprutande

upp ur havet.

Han slog med hammarn

hårets fjälltopp                            hårets fjälltopp = huvudet

på Fenrisulvens

fula broder.                                Fenrisulvens broder = Midgårdsormen

 

24. Odjur skriade

och bergen skalv,

hela den vida

världen föll samman

medan han sjönk

i sjön, den fisken.                        Fisken = Midgårdsormen

 

25. När de for hemåt

var Hymer dyster,

yttrade inte

ett endaste ord

men styrde sin båt

bort från havsdjupen.

 

26. ”Vill du så delar vi                Hymer talar

dessa bördor.

Bär du valarna

bort till gården

eller släpar hellre

på havets häst?”                           Havets häst = båten

 

27. Tor steg fram,

tog tag i stäven,

lyfte sjöhingsten                          Sjöhingsten = båten

lätt i land,

bar den ensam

med åror och läckvatten

bort till gården,

jättens böljegalt,                          Jättens böljegalt = båten

bar den ledigt

genom ett bergpass.

 

28. Trotsigt jätten

ville tävla med Tor

och strida om vem

som var starkast,

sade att rodd

inte räckte som prov,

man måste ha kraft

att krossa hans bägare.

 

29. Då greppade

Dundrarn genast

stopet och slängde det

mot en stolpe som brast,

sittande slog han det

mot starka stenstolpar

men var gång bägarn

bars oskadd tillbaka.

 

30. Tills att den fagra

frillan gav honom                        Frillan = Tyrs mor

ett vänligt råd

som bara hon visste:

”Kasta mot Hymers

matstinna huvud,

starkare är det

än alla stop.”

 

31. Upp for då

bockarnas furste,                     Bockarnas furste = Tor

uppfylld var han

av asakraft.

Jättens huvud

höll för hans kast

men dryckesstopet

gick i stycken.

 

32. ”Mäkta stor                             Hymer talar

är den skatt jag mist,

nu när min bägare

är borta för alltid”,

klagade jätten.

”Aldrig mer kan jag

lovsjunga ölet,

hur utmärkt än det är.

 

33. Ölskeppet må bli                    Ölskeppet = kitteln

er egendom

om ni kan släpa

det ut ur min sal.”

Tyr försökte

två gånger lyfta det.

Men det flyttades

inte ur fläcken.

 

34. Modes far                             Modes far = Tor

fick fatt i kanten

och sjönk med ett brak

genom salens bräder,

lyfte ölkaret

upp på huvet,

fast kittelringarna

risslade kring benen.

 

35. De for inte långt

förr’n det hände

att Odens son                             Odens son = Tor

skådade bakåt.

Han såg hur från öster

Hymer kom klampande

följd av en mängd

månghövdade jättar.

 

36. Från axlarna lyfte

Tor ölkaret,

svingade Mjölner

mot mordvargarna,                      Mordvargar = jättar

tog sen kål på

samtliga klipptroll.                       Klipptroll = jättar

 

37. De for inte långt

förrn det hände

att en av bockarna

brådstörtade halvdöd,

vanför i benet

var vagndragarn,                         Vagndragarn = bocken

det hade den lömske

Loke vållat.                                 Se härom förordet!

 

38. Ni tör nog veta –

för det gör envar

som hört något alls

om gudarnas öden –

hur Tor fick böter

av bergbon för detta:                   Bergbon = Egil (se strof 7)

båda sina barn

måste han ge bort.

 

39. Segerrik kom Tor

till gudatinget.

med kitteln hämtad

från Hymers hall.

Sen dess var höst

dricker alla asar

sitt öl ur kitteln

i Ägirs salar.