Fafnesmål (Fafnismál)
Liksom första avsnittet i detta prosimetrum om Sigurds ungdom, är Fafnismál både en berättande dikt och en visdomsdikt. Berättelsen handlar om hur Sigurd först överlistar och dräper draken Fafne, därefter överlistar och dräper även Regin, sedan några talande nötväckor gjort honom uppmärksam på att Regin har planer på att döda honom själv. Slutligen berättas hur han finner Fafnes skatt med fåglarnas hjälp och råds av dem att gå vidare till det berg där valkyrian Segerdriva vilar. Men vid varje moment i denna berättelse – som i bildform finns framställd på den sörmländska Sigurdsristningen från 1000-talet (se figur X) – undervisas Sigurd av dem han möter, inte bara om hur han bör uppträda i den situation han befinner sig utan också om mycket annat som hör till en ung hjältes uppfostran, häribland mytologisk kunskap. Med viss rätt kan man därför beskriva hela avsnittet som fortsättningen på en initiationsritual som inleds av Oden själv, förklädd till Nikar, i Reginsmál och avslutas av valkyrian Segerdriva i den efterföljande dikten, Sigrdrífumál.
***
Sigurd och Regin for upp på Gnitaheden och fann där Fafnes spår där han brukade kravla till vattnet. Där gjorde Sigurd en stor grop på vägen och gick ner i den. När Fafne så gled ner från guldet blåste han etter och röt ovanför Sigurds huvud. Men då han sedan kravlade över gropen stötte Sigurd sitt svärd i hans hjärta. Fafne skakade på sig och slog med huvudet och svansen. Sigurd sprang upp ur gropen och de såg då varandra. Fafne sade:
1. ”Gosse, gosse,
vem gav dig livet, gosse?
Säg vilka fäder som fostrat dig
att färja ditt svärd
med Fafnes blod
så att det gick mig till hjärtat!”
Sigurd hemlighöll sitt namn, eftersom man i forna tider trodde att en dödsmärkts ord hade stor makt om han förbannade sin fiende och samtidigt namngav honom. Han svarade:
2. Ӏdeldjur kallas jag
och alltid har jag levat
som en moderlös man.
Ingen far äger jag
som andra mänskor,
ensam jag vandrar min väg.”
Fafne:
3. ”Om du inte har far
som annat folk,
vilket fabeldjur fostrade dig?”
Sigurd:
4. ”Min ätt är säkert
okänd för dig
och ännu mera för mig:
Sigurd heter jag,
Sigmund var min far,
med vapen vann jag mot dig.”
Fafne:
5. ”Vem hetsade dig
och varför beslöt du
att inte låta mig leva?”
Vassögde furste,…………………. Vassa ögon – jämför Helge Hundingsbane 2:2
du brås på din far
och blev väl som barn lika hård.”……….Sista raden är svårtolkad i originalet
Sigurd:
6. ”Min håg hetsade,
handen utförde
och mitt skarpa svärd.
Ingen blir tapper
på ålderdomen
om man som barn är blödig.”
Fafne:
7. ”Om du vuxit upp
vid vänners bröst
vore du oövervinnerlig,
men nu är du fångad
i fiendens läger
och fångar är alltid fega.”
Sigurd:
8. ”Du förebrår mig, Fafne,
att jag lever fjärran
från mitt fädernesarv,
men fångad blir jag aldrig
i fiendens läger,
du fann att jag rör mig fritt.”
Fafne:
9. ”Nu tror du allt
jag vill göra dig ont
men det är sant som jag säger:
den glittrande skatten
av rödaste guld
blir till slut din bane.”
Sigurd:
10. ”Vår egendom
äger vi bara
till den dagen vi dör,
ty en gång måste
vi alla resa
härifrån jorden till Hel.”
Fafne:
11. ”Nornornas dom
drabbar lika lätt
fånar och klokt folk.
I det lugnaste väder
kan du drunkna i vattnet
om ödet till döden dig dömt.”
Sigurd:
12. ”Säg mig, du Fafne,
som framhålls som vis
och lär veta mångt och mycket:
Vilka är de nornor
som i nödens stund
hjälper födande kvinnor?”
Fafne:
13. ”Från olika släkter
sägs nornorna stamma,
av samma ätt är de inte:
vissa är av asasläkt,
andra av alvsläkt,
några är Dvalins döttrar.”……….. Dvalins döttrar = dvärgar
Sigurd:
14. ”Säg mig, du Fafne,
som framhålls som vis
och lär veta mångt och mycket:
vad heter holmen
där heliga asar
blandar sitt blod med Surt?”……………. Surt =eldjätte; jfr Vsp 42, Vm 18
Fafne:
15. ”Oskopne heter den,………………. Det handlar här om Ragnarök
alla gudar där
strider sin sista strid.
Bilröst brister……………………………….Bilröst eller Bifröst = bro mellan Midgård och Asgård
när de rider på bron
och hästarna hamnar i havet.
16. Skräckhjälm jag burit
för människors barn
medan jag ruvade Rhenguldet.
Starkare än andra
stod jag emot
alla de män jag mötte.”
Sigurd:
17. ”Skräckens hjälm
är inte till hjälp
när krigarna samlas till kamp.
Det märker man snart
när många kämpar
att ingen är starkast ensam.”
Fafne:
18. ”Etter fnös jag
när jag låg på arvet,
det rika jag fick från min far.”
Sigurd:
19. ”Förfärliga orm,
du fnös fasligt
och fick ett stenhårt sinne.
Värre ändå
blir vreden hos män
som har sådan hjälm på sitt huvud.”
Fafne:
20. ”Jag råder dig, Sigurd,
ett råd du bör följa:
rid strax hem härifrån.
Den kostbara skatten
av klingande guld,
den blir din säkra död.”
Sigurd:
21. ”Råd har du gett mig,
men jag vill rida
till guldet som glänser i ljungen.
Ligg du där
i dödskamp så länge
tills du hamnar hos Hel.”
Fafne:
22. ”Mig svek Regin,
dig sviker han också.
Han blir bådas vår bane.
Fafnes livsdag
är nu förlupen,
du hade störst styrka.”
Regin hade försvunnit medan Sigurd dödade Fafne, men han kom tillbaka när Sigurd torkade bort blodet från svärdet. Regin sade:
23. ”Var hälsad, Sigurd,
nu har du segrat
och Fafne har du förgjort.
Av alla de män
som finns ovan jord
tror jag att du är tapprast.”
Sigurd:
24. ”Ovisst är att veta
när vi alla samlas,
segergudarnas söner,
vem som tycks vara tapprast;
många har mod
fast de aldrig stöter
svärdet i andras bröst.”
Regin:
25. ”Glad är du nu, Sigurd,
och stolt över segern,
när du torkar Gram på gräset.
Min broder har du
bragt om livet,
fast du gjorde det hjälpt av mig.”
Sigurd:
26. ”Du rådde mig
att jag skulle rida
hit över heliga fjäll.
Den glänsande ormen
ännu haft guld och liv
om du inte hetsat till handling.”
Då gick Regin fram till Fafne, skar hjärtat ur kroppen på honom med ett svärd som kallas Ridil och drack sedan hans blod ur såret.
Regin:
27. ”Sitt här, Sigurd,
medan jag går att sova,
håller du hjärtat över eld.
När det är välstekt
vill jag äta det
efter den dyra drycken.”
Sigurd:
28. ”Du flydde undan
när jag stack Fafne
med mitt vassa vapen.
All min kraft
gick åt att dräpa ormen
mens du låg i ljungen och latade dig.”
Regin:
29. ”Länge hade ormen
fått lata sig i ljungen
om jag inte gett dig ett verktyg:
det svärd som jag själv
hade smitt åt dig
till ett mäkta vasst vapen.”
Sigurd:
30. ”Mod är bättre
än vapnets makt.
när det stundar till strid,
ty en tapper man
tror jag kan vinna
med slött svärd seger.
31. Framgång får den djärve
men inte den fege
under kamp och krig;
den glade lyckas bättre
än den som är livstrött,
vad honom än må hända.”
Sigurd tog Fafnes hjärta och stekte på ett spett. När han trodde det var färdigstekt och blodet skummade ur hjärtat, doppade han fingret i det för att se om det var färdigt. Då brände han sig och stoppade fingret i munnen, men när Fafnes hjärteblod kom på hans tunga kunde han förstå vad fåglarna sade. Han hörde då nötväckor som kvittrade i snåret. En av nötväckorna sade:
32 ”Där sitter Sigurd
blodig av sårsvett,…………………sårsvett = kenning för blod
han steker Fafnes
hjärta på spett;
men mera vettigt
vore om hjälten
själv åt upp
odjurets livsmuskel.”……………..lisvsmuskel = kenning för hjärta
En annan sade:
33. ” Där ligger Regin
och rådgör med sig själv,
vill lura sin fosterson
som litat på honom;
han sätter av ilska
onda ord samman;
hatets smed…………………………………hatets smed = kenning för Regin
vill hämnas sin bror.”
En tredje:
34. ”Han borde hugga
huvet av gubben,
så att han hamnar i Hel;
allt guldet
fick han då ensam,
rikedomen som Fafne ruvat.
En fjärde:
35. ”Klok vore han allt,
om han kunde följa
vänskapsråd från er,
mina visa systrar,
tänkte sig för
och tog livet av smeden,
ty jag anar varg
där jag ser honom vila.”
En femte:
36. ”Inte är han så klok,
detta kampens träd……………………….Kampens träd = kenning för Sigurd
som jag hade hoppats
av härföraren,
om han låter ena
brodern löpa,
sen andre brodern
fått banehugg.”
En sjätte:
37. ”Ovis är han mycket
om han ännu skonar
den lömske fiende
som ligger där borta:
den svekfulle Regin
som han lätt rår på.”
En sjunde:
38. ”Han borde halshugga
iskalle jätten
och sedan ta skatten med sig;
då får han glädje
av Fafnes guld
och äger det sedan enväldigt.”
Sigurd:
39. ”Så råder inte ödet
att Regin skulle kunna
bli min baneman nu,
ty båda dessa bröder
skall nu brådstörtat
skickas till Hel härifrån.”
Sigurd högg huvudet av Regin, åt Fafnes hjärta och drack blod från både Regin och Fafne. Sedan hörde han hur nötväckorna sade:
40. ”Bind samman de röda
ringarna, Sigurd,
att klaga mera
är inte kungligt;
Jag vet en ungmö,
vackrast av alla,
hon väntar guldprydd,
om du vill ha henne.
41. Till Giukes hus
går gröna stigar,
ödet visar framåt
för vandringsmannen;
den mäktige drotten
har fostrat en dotter
som du kan få
med Fafnes guld.
42. En sal står på höga
Hindarfjället,
omvärvd är den
av flammande eld,
visa män
var det som byggde den
av den lysande
flodens låga………………………………..Flodens låga = kenning för guld
43. På fjället sover
en stridens kvinna,…………………….Stridens kvinna = valkyria
elden lågar
över hennes kropp.
Oden stack henne
med sömntörne
för att hon till Valhall fört
en annan än han ville.
44. Kan du se henne,
den hjälmprydda kvinnan,
hon som från valplatsen
red på Vindskorne?………………Vindskorne = valkyrians häst
Ödet har skickat,
du Sköldungars ättling, ………………….Sköldungar = mytisk konungaätt
att Segerdriva
är fångad i sömnen.”
Sigurd red efter Fafnes spår till hans lya och fann att det var öppet. Dörrarna och dörrposterna var av järn. Av järn var också alla stockarna i huset men nedgrävda i jorden. Där fann Sigurd en väldig mängd guld och fyllde upp två kistor. Han tog här också en skräckhjälm, en guldbrynja, svärdet Rotte och många andra kostbarheter som han lastade på Grane, men hästen ville inte gå framåt förrän Sigurd satte sig på hans rygg.
eddablog 