Helge Hjörvardsson (Helgakviða Hjörvarðssonar)

Om Hjörvard och Sigrlin

Den text som följer efter ovanstående rubrik i Codex Regius kan knappast betraktas som en enda sammanhängande dikt. Snarare ger den intryck av att vara ett starkt förkortat sammandrag av en fornaldarsaga på prosa med inslag av flera dikter i dialogform. Berättelsen är bitvis svår att följa med tvära övergångar, sannolikt för att viktiga handlingsmoment har utelämnats. Förhållandet mellan de omtalade huvudpersonerna – kung Hjörvard, hans söner Helge och Hedin, valkyrian Svava och jarlssonen Atle – framstår ej sällan som gåtfullt, möjligen av samma skäl. Oklart är också hur det hela slutar: går Svava i brudsäng med Hedin efter Helges död eller gör hon det inte? Oklarheterna bidrar dock i detta fall till att göra texten mer fascinerande.

Hjörvard hette en kung som hade fyra hustrur. En hette Alfhild, hans son med henne hette Heden; andra hustrun hette Säred, deras son hette Humlung; tredje hustrun hette Sinrjod, och deras son hette Hymling.
Kung Hjörvard hade avlagt ett löfte att han skulle äkta den kvinna som han visste var den skönaste. Han fick veta att kung Svafne hade den allra fagraste dotter som hette Sigrlin.
Idmund hette Hjörvards jarl. Hans son var Atle som for att fria till Sigrlin för kungens räkning. Han stannade över vintern hos kung Svafne. Där fanns en jarl som hette Franmar och var Sigrlins fosterfar; hans dotter hette Alof. Jarlen bestämde att flickan inte skulle få gifta sig, så Atle for hem.
En dag stod Atle jarlsson i en lund. Där satt en fågel på en gren ovanför honom, och den hade hört att hans män ansåg kung Hjörvards hustrur vara de vackraste av alla. Fågeln kvittrade och Atle lyssnade på vad den sade.

Fågeln sade:

1. ”Har du sett Sigrlin,
Svafnes dotter,
vackraste kvinnan
i hela vår värld?
Här tror man visst
att Hjörvards hustrur
är goda nog
i Glasislunden.

Atle sade:

2. ”Vill du berätta,
visa fågel,
mer för Atle,
Idmunds son?”

Fågeln sade:

3. ”Berätta kan jag
om du vill blota
och ge mig vad helst
jag vill ha av kungen.”

Atle sade:

4. ”Inte får du Hjörvard
eller hans söner
eller furstens
fagra makor,
ingen kvinna
som kungen äger,
men vi kan ändå
ingå ett avtal.”

Fågeln sade:

5. ”Då tar jag i stället
dyrbara tempel,
kor med guldhorn
från kungens ägor,
om han får Sigrlin
att sova på sin arm
och följa honom
av fri vilja.”

Detta hände innan Atle for iväg. När han kom tillbaka och kungen frågade hur det hade gått, svarade han:

6. ”Ingen lön fick vi
för all vår möda,
hästarna stöp
i de höga bergen,
sedan måste vi
vada över Sämorn,………………. Sämorn = svåröverstiglig flod
inte fick vi Sigrlin,
Svafnes dotter,
den ringprydda flicka
vi for för att hämta.”

Kungen bestämde att de skulle resa en gång till, och han for själv med. Men när de kom upp på fjället och skådade ut över Svavalandet såg de bränder och moln av damm från ryttare. Kungen red ner från fjället fram över landet och tog nattkvarter vid en å. Atle höll vakt och begav sig över ån. Där fann han ett hus. En fågel satt vakt på huset och hade somnat. Atle slungade sitt spjut mot fågeln så den dog. I huset fann han kungadottern Sigrlin och jarlsdottern Alof; dem tog han båda med sig därifrån. Franmar jarl hade tagit på sig örnhamn och gått före hären med trolldom.
Rodmar hette en kung som hade friat till Sigrlin. Han hade dräpt Svavakungen samt rånat och bränt i landet.
Kung Hjörvard fick Sigrlin och Atle fick Alof.
Hjörvard och Sigrlin fick en storväxt och vacker son. Han talade föga och inget namn fäste sig på honom. Han satt på en hög och såg nio valkyrior rida förbi. En av dem, den ståtligaste, sade:

7. ”Fast du är hårdför
och främst i striden
sent skall du, Helge,
starka kampträd,………………..Kampträd = krigare
råda över ringar
och Röduls vallar,
om du alltid tiger:
tidigt skriker örnen.”

Helge sade:

8. ”Vad ger du mig nu
mer än Helges namn,
du fagra mö
med makt att råda?
Tänk dig för
när du fattar beslut,
för jag vill ha inget
utom dig själv.”

Valkyrian sade:

9. ”Det ligger svärd
på Sigarsholmen,
fyra färre
än femti finns där;
ett av dem
är bättre än andra,
skönt guldprydd
är sköldklyvaren…………………. Sköldklyvaren = svärdet

10. På fästet finns en ring,
på spetsen fasa,
mod därimellan
för mannen som får den;
längs eggen ringlar
en blodstänkt orm
ut från handtaget
ned i udden.”

Eylime hette en kung. Hans dotter hette Svava och var en valkyria som red genom luft över hav. Det var hon som givit Helge namn, och hon skyddade honom ofta sedan. Helge sade:

11. ”Far, du må vara
en frejdad konung,
men ont har du vållat
och stor olycka;
med eld har du härjat
furstars hem,
där ingen skada
eller skam du lidit.

12. Men Rodmar låter du
behålla de ringar
som en gång ägdes
av vår egen ätt;
han fruktar inte
längre hämnd,
tror nog att alla
arvingar är döda.”

Hjörvard svarade att han skulle utrusta en härstyrka åt Helge om han ville hämnas sin morfar. Då letade Helge rätt på det svärd som Svava hade anvisat åt honom. Sedan for han och Atle iväg, fällde Rodmar och uträttade många stordåd. Han dräpte jätten Hate när han satt på ett berg. Helge och Atle lade sina skepp i Hatefjorden. Atle höll vakt under första delen av natten. Hates dotter Rimgerd sade:

13. ”Vad är det för härmän……….Här börjar Hrímgerðarmál, en grovkornig
i Hatafjorden?…………………………..  senna-dialog i ljóðaháttr
Skeppen är prydda med sköldar.
Frejdigt rör ni er
och utan fruktan;
säg vad ni kallar er kung!”

Atle sade:

14. ”Helge heter han,
här kan du inte
vålla vår furste förtret;
skyddade med järn
är våra skepp,
trollpackor kan inte ta oss.”

15. ”Vad heter du då
– sade Rimgerd –
mäktige herre?
Vad kallar krigarna dig?
Kungen tycks lita
på dig när han låter dig
stånda så starkt i stäven?”

16. ”Atle heter jag,
ond mot dig blir jag,
trollpack är det värsta jag vet;
i vågstänkt stäv
har jag ofta stått
och haft ihjäl häxor.

17. Vad heter du själv,
liksugna häxa?
Vem är far din, fuling?
Iväg med dig nio mil
nedanför jordytan,
må barrträn växa på bröstet!”

18. ”Rimgerd heter jag,
Hate hette far min,
den störste och starkaste jätten:
många brudar
rövade han bort
innan han höggs av Helge.”

19. ”Försåt lade du
för skeppen, din häxa,
och lurade lömskt i fjorden;
du hade skickat
våra sjömän till Ran………………………….. Ran = havsgudinnan
om du inte fått spjut i späcket.”

20. ”Dumt pratar du, Atle,
du drömmer nog, tror jag,
knappt håller du ögonen öppna;
min mor låg på lur
för era långskepp
och Lodvars söner blev sänkta………………..Lodvars söner är okända

21. Gnägga skulle du snart,
om du inte var snöpt,
när Rimgerd reser upp svansen;
jag tror att i röven
har du hjärtat, Atle,
fast du härmar en hingst med rösten.”

22. ”Min hingst red du nog,
om du kunde, Rimgerd,
och jag ville lägga i land;
mörbultad blev du då
till ett ynkligt mos
med svag och sladdrig svans.”

23. ”Kom du i land, Atle,
om du är karl nog,
så ses vi i Varins vik;
dina revben kramar jag
tills de rättas ut
om du kommer i mina klor.”

24. ”Inte går jag i land
förrän alla vaknar
som kan hålla vakt om vår kung;
annars kunde hända
att en häxa dyker
upp under skeppet vårt.”

25. ”Vakna upp, Helge,……………………Rimgerd ropar
och ge ärlig bot
för att du lät hugga Hati;
kan jag bara en natt
få sova hos kungen
skall jag nog vara nöjd.”

26. ”Hos Lodin får du ligga,……………….Helge svarar
ditt leda stycke,
han är trollet i Tollö,
en hundslug jätte
hemsk att skåda
men rätt man för Rimgerd.”

27. ”Hellre vill du, Helge, ha
henne som fann hamnen………………….”Henne” = Svava
när du for hit förra natten;
den havsgyllne mön
hade mer makt än jag.
Här steg hon i land
och säkrade er flotta;
hon ensam gjorde
så jag inte kunde
ta död på dina mannar.”

28. ”Hör nu, Rimgerd,
om du får böter för Hate,
säg mig i så fall det sanna;
Var hon ensam, den sköna
som räddade skeppen
eller for hon med flera i följe?”

29. ”Tre gånger nio kom,
anförda av en kvinna
med ljus hy och hjälm;
när hästarna riste
på huvudet föll
dagg i djupa dalar,
hagel i höga skogar;
sådant gör grödan god,
men för mig var det sorgligt att se.”

30. ”Se nu åt öster, Rimgerd, …………Oklart om Helge eller Atle uttalar strof 30-31
slagen är du till slut
av Helge med Hels runor;
till havs och till lands
har hans flotta bärgats
och även alla hans män.

31. Dagen gryr, Rimgerd,……………..Jämför Alvismål str. 35 (troll blir sten vid solens uppgång)
du har dröjt för länge,
Atle har avgjort ditt öde;
som ett löjligt sjömärke
lämnar vi dig nu
där du ståndar i sten vid hamnen.” ………….Här slutar Hrímgerðarmál

Kung Helge var en stor härförare. Han begav sig till kung Eylime och friade till hans dotter Svava. Helge och Svava gav trohetslöften och älskade mycket varandra. Svava stannade hemma hos sin far medan Helge var ute på härfärd. Hon förblev valkyria liksom tidigare.
Hedin var hemma hos sin far, kung Hjörvard, i Norge. På julafton for han ensam hem från skogen och mötte då en trollpacka som red på en varg och hade ormar som tömmar. Hon ville slå följe med Hedin men han sade nej.
Hon sade: ”Detta skall du få umgälla vid bragebägaren.”
På kvällen skulle man avge bragelöften. Man ledde fram offergalten och männen lade sina händer på den och svor sina eder vid bragebägaren. Då avgav Hedin det löftet att han skulle vinna Svava Eylimadotter, hans bror Helges käresta, men han ångrade detta så mycket att han gav sig ut på villovägar söderut i landet. Där träffade han sin bror Helge som sade:

32. ”Väl mött, Hedin,
vad har du att berätta?
Vad nytt har hänt
i Norges land?
Varför, furste,
flydde du hemmet
och kommer nu ensam
att uppsöka oss?”

33. ”Den värsta olycka
har jag vållat,
svurit att få
din fursteättade
brud till hustru
vid bragebägarn.”

34. ”Sörj inte, Hedin,
för det som vi svurit
kan ännu hållas
av oss båda;
själv har jag kallats
till kamp mot en furste,
på ett ensligt näs
om tre nätter
men tvivlar nu på
att jag kommer tillbaka;
då blir det för dig
bättre än du tror.”

35. ”Du har sagt, Helge,
att Hedin vore
värd allt gott
och stora gåvor;
rättare vore dock
att rödfärga svärdet
än bjuda fred
till dina fiender.”

Helge svarade som han gjorde för att han anade att han var dödsdömd av ödet och att det var hans fylgjor som visat sig för Hedin när han såg trollpackan som red på vargen.
Alf hette en kung, son till Rodmar. Det var han som hade utmanat Helge till envig på Sigarsvallen med tre nätters frist. Helge sade då:

36. ”Kvinnan som red
i kvällens skymning
på en varg
och ville slå följe
visste väl
att döden väntade
Sigrlins son
på Sigarsvallen.”

Det blev en hård strid, och där fick Helge ett dödligt sår.

37. Helge sände
Sigar till häst……………………….Sigar = Helges tjänare
efter Eylimes
enda dotter,
med bud att hon genast
måste ge sig iväg
om hon vill finna
sin fästman i livet.

38. ”Helge har skickat ……………….Sigar talar
mig hit till Svava,
själv vill han se dig
en sista gång,
tala med dig
önskar den tappre
innan han lämnar
detta livet.”

39. ”Vad har hänt…………………….Svava svarar
med Helge, säg mig?
Svårt drabbar mig
sorgebudet.
Togs han av havet
eller härmäns vapen?
Han som är skyldig
skall nås av min hämnd.”

40. ”Här föll i morse…………………Sigar talar
vid Frekastenen
den furste som var
den främste på jorden.
Alf har vunnit
en orättvis seger,
som aldrig behövt
att någonsin hända.”

41.”Välkommen, Svava,…………….Helge talar
stilla din sorg,
du ser mig här
för sista gången,
bort rinner livet
med blodet ur såren,
djupt har svärdet
trängt intill hjärtat.

42. Jag ber dig, Svava,
gråt inte, min brud,
hör i stället
min sista önskan:
att du bäddar
åt Hedin din brudsäng
och mottager honom
med kärlek som make.”

43. ”Sagt har jag, Helge, …………..Svavas svar
och säkert lovat
den gången du gav mig
dina ringar,
att aldrig skulle jag,
om du dog,
lägga mina armar
kring en okänd furste.”

44. ”Kyss mig, Svava,.……………Hedin talar
aldrig mer ser du mig
komma till Rogheim
eller Rödulsfjällen
förrän jag hämnats
Helges död,
han som av furstar
var främst under solen.”

Det berättas att Helge och Svava blev återfödda.

Helge Hundingsbane I (Helgakviða Hundingsbana I)

Här börjar kvädet om Helge som blev Hundings och Hödbrodds baneman: Völsungakvadet

Med ovanstående överskrift och en stor initial markeras övergången från gudadikter till hjältedikter i Codex Regius. Främst i denna senare avdelning av handskriften står de tre så kallade Helgedikterna som handlar om Helge Hundingsbane och Helge Hjörvardsson, två gestalter som ingår i den isländska Völsungasagan och påstås vara nära släkt med Sigurd Fafnesbane. Till skillnad från Sigurd, vars hjältedåd tycks ha varit kända över en stor del av det germanska språkområdet, är dock Helgedikternas hjältar okända utanför Norden. Den första av de tre, Helgakviða Hundingsbana I, är en berättande dikt i fornyrðislag, som använder sig av ett ålderdomligt skaldespråk med många krigiska kenningar. Texten anses inte desto mindre vara ganska sent tillkommen (1100-talet?)

***

1. I fjärran urtid
när örnar skriade………………Jämför Völuspá 57
föll heligt vatten
från himlafjällen;
då kom den hugstore
Helge till världen,
född av Borghild
i Brålunden.

2. I byn var det natt
när nornorna kom
för att fastställa
barnets framtid;
de sade att fursten
skulle bli frejdad,
härligast av alla
jordens härskare.

3. De tvinnade starka
ödestrådar,
kring borgar som föll
i Brålunden;
trådar av guld
grep de och fäste
samman i mitten
under månens sal………………… Månens sal = himlen

4. Ändarna gömde de
i öster och väster,
mellan dem lade de
furstens land;
Neres syster……………………… Neres syster = en av nornorna
drog en tråd norrut,
befallde den hålla
hårt för evigt.

5. En sak ängslade
Ylvingars ättling………………….Ylvingars ättling = Sigmund, Helges far
och kvinnan som fött……………..Kvinnan = Borghild, Helges mor
den älskade fursten;
från höjden kraxade
korp till korp,
utsvultna var de:
”Ett vet jag förvisst!

6. Dagen är kommen,
där står i brynja
ett dygn gammal
Sigmunds ättling,
vass är hans blick,
han är vargars vän,
en krigisk furste,
han ger oss föda!”

7. Härmännen såg
i honom sin herre,
han tycktes ge dem
en gyllne tid;
kungen gick själv………………………..Kungen här = Sigmund
ur kampens dån,
gav ärans lilja……………………. Ärans lilja = svärd eller annan krigisk symbol
åt lillfursten.

8. Han gav Helge namn
och Hringstad som hemvist,
Solfjäll, Snöfjäll
och Sigarsvallar,
Hringstöd, Håtun
och Himmelsängar.
En smyckad blodorm……………. Blodorm = svärd
fick Sinfjotles bror………………. Sinfjotles bror = Helge

9. Så växte han upp
i vänners krets,
ett ädelt träd
i ärofull glans,
frikostigt gav han
guld till de sina,
sparade inte
på krigsbytets skatter.

10. Han dröjde inte
att dra ut i krig,
fursten var bara
femton år gammal
när han fällde
den fruktade Hunding,
som länge härskat
över länder och folk.

11. Hundings söner
krävde sedan
dryga skatter
från Sigmunds ättling
som bot för allt
de hade berövats:
fädernearvet
och faderns liv.

12. Inga böter
bjöd dock Helge
den fallne hövdingen
Hundings fränder
utom de gråa……………………….De grå spjutens oväder = krig
spjutens oväder,
väpnad kamp
och Odens vrede.

13. Krigarna for
till kampstämman…………………Kampstämman = slaget
som de förlagt
till Logafjället;
Frodefreden bröts…………………Frodefreden, se Grottesångens prosainledning
mellan fienderna;
Vidres hundar……………………. Vidres hundar = vargar
for över valplatsen.

14. Fursten fick vila
sedan han fällt
vid Örnens klippa
Alf och Eyolf,
Hjörvard och Håvard,
Hundings söner;
utplånat hade han
Spjut-Mimes ätt…………………. Spjut-Mime = Hunding

15. Då lyste det upp
i Logafjället,
ljuset bars fram
av blixtrande hjälmar;
valkyrior red
över himlens vidd
i glänsande brynjor
stänkta med blod;
från deras spjut
strålade gnistor.

16. Från vargens lya
frågade då
Helge om dessa
sydländska diser
ville komma hem
med krigarskaran
när vapnen förklingat
vid kvällens ankomst.

17. Men från hästen
Högnes dotter…………………… Högnes dotter = Sigrún, Helges käresta
talade sålunda
när vapnen tystnat:
”Odens sköldmö………………… Odens sköldmör = valkyrior
har annat att göra
än bälga öl
bland unga kämpar.

18. Sin enda dotter
har min egen far
lovat till Granmars
grymme ättling;
men själv har jag, Helge,
kallat Hödbrodd
mer lik en katt
än en ädel kung.

19. Om få dagar
kommer denne fästman,
om du inte utmanar
honom till envig
eller för mig bort
från fadershuset.”

20. ”Var inte rädd…………………Helge talar till Sigrun
för Isungs bane,……………………Isungs bane = Hödbrodd
här skall striden dåna
innan jag dör.”

21. Brått sände härskaren
iväg sina bud
över land och hav
för att hämta folk;
mera än nog
av Frodes mjöl…………………….Frodes mjöl = guld, jämför Grottesången
bjöds åt stridsmän
och stridsmäns söner.

22. ”Be dem skyndsamt
bege sig till skeppen
och vara beredda
att segla från Brandö.”
Där väntade kungen
tills dit hade kommit
härskaror i mängd
från Hedinsö. ……………………..Möjligen ön Hiddensee nära Rügen

23. Ut från stranden
vid Stafsnäset
guldsmyckade sköt
nu Helges skepp;
han vände sig då
till Hjörleif, sin vän:……………… Hjörleif är en för övrigt okänd kung och
”Har du nånsin skådat ………….. Helges bundsförvant
en tapprare skara?”

24. Den ene kungen
svarade den andre: ……………… Hjörleif talar till Helge
”Från Tranuöret
tar det tid att räkna
alla präktiga skepp
med sjömän ombord
som seglat in
genom Örvasund.

25. Tolvhundra
trofasta karlar
och dubbelt så många
mannar har kungen
borta i Håtun;
Här blir det strid!”
.
26. Sjökungen lät riva
skeppstälten
så att de kungliga
krigarna väcktes
till nya dåd
då dagen grydde.
Högt upp i masten
hissades genast
de vävda seglen
i Varinsfjorden.

27. Åror knakade,
vapen klingade,
sköld slog mot sköld
när sjömännen rodde;
framåt stormade
den furstliga flottan
under Helges ledning
långt ifrån land.

28. När Ägirs döttrar…………….. Ägirs döttrar = vågorna
drabbade samman
med långa kölar………………….. Långa kölar = långskepp
hördes ett larm
som om berg bräcktes
av bränningar.

29. Högre lät Helge
hissa seglen,
båtfolket skrämdes
inte av böljorna,
fastän havsgudens………………… Havsgudens ungmör = vågorna
fruktade ungmör
sökte få stagstyrda……………….. Stagstyrda hästar = skepp
hästar att stupa.

30. Skydd från ovan
fick deras skepp
av Sigrun den djärva,
stridens jungfru;…………………..Stridens jungfru = valkyrian
ur Rans händer…………………….Ran = havsgudinnan
räddade hon Helges
goda sjöhäst……………………….Sjöhäst = skepp
vid Gnipalunden.

31. Om aftonen låg
i Unavågen
de fagra skeppen
i Helges flotta,
men fienden såg
från Svarinshögen………………..Svarinshögen är Granmars boplats enligt
med harm i sinnet…………………det andra kvädet om Helge Hundingsbane
härens ankomst.

32. Gudmund den välborne……….Gudmund = Granmars son och Hödbrodds bror
ville då veta:
”Vem är fursten
som styr denna flotta
och sätter i land
denna skräckens här?”

33. Svar kom från Sinfjotle,
på rånocken slängde han
en röd sköld……………………… Röd sköld signalerar fientliga avsikter
med gyllene rand;
en väktare var han
som visste att svara
och byta ord
med ädla furstar:

34. ”Säg du i afton………………. Det replikskifte som följer är en typisk ”senna”,
när du matar svinen……………… en ordstrid med grovt ärekränkande beskyllningar
och häller upp hundslafs
till era hyndor,
att Ylfingar nu
har kommit från öster
stridslystna
till Gnipalunden.

35. Där kommer Hödbrodd
att möta Helge,
som aldrig flytt
från krigets fasor
men ofta givit
örnarna föda,……………………..Ge örnar föda = dräpa fiender
medan du pussade
pigornas trynen.”

36. ”Glömt har du, furste,…………Gudmund svarar
vad de gamle berättat,
när du ljuger så grovt
om ädla hjältar.
Själv åt du förr
ulvars blodmat,
och dina bröders
bane blev du,
sög med kall trut
deras blodiga sår,
kröp sedan undan
i en usel håla.”

37. ”Du var en völva………………Sinfjotles replik
på Varinsö,
en liderlig kärring
full av lögner;
ingen karl
ville du hellre äga,
sa du den gången,
än Sinfjotle brynjeklädd.

38. Hemsk var du,
en häxlik valkyria,
avskyvärd, omättlig
i Allfaderns tjänst;
Einhärjarna måste ………………..Einhärjarna = Odens krigare
alla kämpa,
ditt skamlösa stycke,
för din skull enbart.

39. På Såganäset
avlade vi samman
nio stycken ulvar;
jag var far till dem alla.”

40. ”Inte var du far ……………..,, Gudmund svarar
till Fenrisulven
som är mycket äldre,
såvitt jag minns.
Trollkonor grep dig
på Torsnäset
och snöpte dig grymt
vid Gnipalunden.

41. Som Siggeirs styvson
hemma i stacken
var du van att höra
vargtjut i skogen;
du drabbades av alla
möjliga olyckor
när dina bröders
bröst du skar upp;
namnkunnig blev du
av dina nidingsverk.”

42. ”Du var Granes brud………… Sinfjotle talar………..Grane = Sigurds häst
på Bråvallarna,
tyglad med guldbetsel
och tvingad att trava;
Många gånger
har jag ridit dig matt
i utförsbackar,
din utmärglade märr.

43. Som yngling
ansågs du skamlös
när du som jättens piga
mjölkade getter
och klädd i trasor
tafflade runt
som trollets dotter.
Törs du höra mer?”

44. ”Förr vill jag se……………..Gudmunds slutreplik
vid Frekastenen
korparna frossa
på din döda kropp
hyndorna slåss
om slamsorna
med grymtande grisar.
Må gudar straffa er!”

45. ”Värdigare, Sinfjotle,……….Helge blandar sig nu i samtalet
skulle det vara
att börja kriga
och mätta korpen……………….. mätta korpen = döda fienden
än att käbbla med ord
till ingen nytta,
när härskare leder
härmän i kamp.

46. Goda är inte
Granmars söner
men det anstår ej furstar
att ljuga om fienden;
mod har de visat
i Moinsheimar
och kraft att kämpa
med svärd i krig.”

47. De sporrade hårt
sina snabba hästar,
Svipud och Svegiod,
mot Solheimen
genom daggfyllda
mörka dalar,
havsdimman skalv
där skaran for fram.

48. På gårdstunet mötte
de motståndarkungen,
komna var de
i avsikt att kriga.
Ute stod Hödbrodd
med hjälm på sitt huvud,
han såg att släktens
hästar kom stormande:
”Varför är stridsmännen
nu så vreda?”

49. ”Hit till stranden…………………Gudmund svarar
styr nu skeppen,
havets ridhästar
med stora råsegel,
sköldar i mängd,
skrapade åror,
utvalda kungsmän,
glada Ylvingar.

50. Där går femton
flockar i land,
men ute i Sogn
samlas sjutusen;
vid Gnipalundens
grindar ligger
blåsvarta havsdjur………………… Havsdjur = skepp
bestrukna med guld,
och där finns massor
av mera manskap,
så Helge väntar inte
med vapentinget.”………………… Vapenting = strid

51. ”Må travarna löpa……………. Helge talar till sitt folk
till kungsvapnens tingsplats………Kungsvapnens tingsplats = slagfältet
sänd Sporvitne…………………… Sporvitne, Sparinsheden m.fl. = hästar
till Sparinsheden,
Melne och Mylne
till Mörkskogen;
låt ingen krigare
sitta kvar hemma,
om han kan svinga
ett svärd i strid.

52. Kalla in Högne
och Hrings söner,
Atle och Yngve,
Alf den gamle,
alla som kan
till kampen komma;
Möt var Volsung………………… Volsungar = Helge och hans släkt
med hårt motstånd!”

53. Det rasade en storm
av stålgråa spjut
när fienderna möttes
vid Frekastenen;
jämt var Helge
Hundingsbane
främst i flocken
när folket kämpade,
ivrig i kampen,
hetsig i anfallet,
tapper som få
var denne furste.

54. Ner från himlen
till Helges hjälp
kom valkyrior,
vapenlarmet steg,
trollpackans häst………………….Trollpackans häst = vargen
åt Hugins slaktmat,……………….Hugins slaktmat = korpens föda = mänskolik
sårdiser flög……………………… Sårdiser = valkyrior
och Sigrun ropade:

55. ”Må du få lycka
hela ditt liv
av männens trohet,
du Yngves telning,
när du nu fällt
den fruktade kåmpen,
som blev Isungs………………… Jämför strof 20
beryktade bane.

56. Furste, nu har du
förtjänat både
valkyrians gunst
och att vinna guld.
Må du få lycka
och länge njuta
Högnes dotter
och Hringstads härad
som segrare
sedan striden slutat.”

Segerdrivas lärdom (Sigrdrífumál)

Sigrdrífumál är det tredje och sista avsnittet i diktsviten om Sigurds ungdom. Liksom de båda tidigare avsnitten, Reginsmál och Fafnismál, är det undervisande dikter, huvudsakligen i versmåttet ljóðaháttr, där den unge hjälten förflyttar sig från plats till plats och hela tiden får goda råd från olika varelser hur han bör uppträda. Någon tydlig gräns mellan avsnitten finns inte i Codex Regius men det har ändå blivit vanligt att betrakta dem som separata enheter. Här är det valkyrian Segerdriva som uppträder som Sigurds rådgivare. Om hon är identisk med Brynhild, som är en av huvudpersonerna i de senare dikterna, är svårt att säga med säkerhet men mycket tyder på det, bland annat den kärleksfulla tonen mellan henne och Sigurd. I Völsungasagan sägs också att de två svor trohetseder till varandra efter sitt samtal, och i senare dikter – där namnet Segerdriva helt försvunnit – förutsätts att dessa eder har ingåtts mellan Sigurd och Brynhild. En stor svårighet när det gäller att lösa mysteriet är att huvudhandskriften, Codex Regius, har förlorat ett antal blad nära övergången från Sigrdrífumál till de senare dikterna. Lakunen börjar mitt i strof 30 och når fram till den endast fragmentariskt bevarade Sigurðarkviða, där handlingen har avancerat högst betydligt. Forskarna har ägnat mycken möda åt att försöka räkna ut vad som kan ha stått på de förlorade bladsidorna, men till några säkra resultat har man inte kommit, bortsett från ett fåtal strofer som citeras i Völsunga saga.
***

Sigurd red upp på Hindarfjället och styrde kosan söderut mot Frankland. På fjället såg han ett stort ljussken som av brinnande eld, och det lyste upp himlen. När han kom fram stod där en sköldborg* och ur den stack det upp ett stridmärke. Han gick in i sköldborgen och såg att där låg en människa och sov i full stridsrustning. Sigurd lyfte först av hjälmen och såg då att det var en kvinna. Brynjan satt som fastvuxen vid huden. Då skar han upp den med svärdet Gram från halslinningen ända ned och likaså genom båda ärmarna. Sedan tog han av henne brynjan. Då vaknade hon, satte sig upp, såg Sigurd och sade:

1. ”Vad skar i brynjan?
Varför bröts min sömn?
Vem fick fjättrarna
att falla från kroppen?”

Han svarade:

2. ”Sigmunds son
med Sigurds svärd
som kort tid innan
gav korpen föda.”…….Ge korpen föda = döda någon (i detta fall: Fafne och Regin)

3. ”Länge sov jag,
sövd låg jag länge,
länge får mänskor lida.
Oden har vållat
så jag inte kunde
bryta sömnens bojor.”

Sigurd satte sig ner och frågade vad hon hette. Hon tog då ett horn fullt med mjöd och gav honom en minnesdryck.

4. ”Jag hälsar dig, dag, ………….. Dag och natt betraktas här som gudomliga
hälsar dagens söner, ……………………… föremål för valkyrians tillbedjan, liksom asar,
liksom natten och dess syster!……. asynjor och jorden själv.
Med blida ögon
se på oss båda,
ge oss som sitter här seger!

5. Jag hälsar asarna,
hälsar asynjorna,
hälsar den givmilda jorden!
Ge åt oss två
visdom, talförmåga
och läkekonst medan vi lever!”

Hon sade att hon hette Segerdriva och var valkyria. Hon berättade att två kungar hade kämpat mot varandra. Den ene hette Hjälm-Gunnar – han var då en gammal man och en stor härförare, som Oden hade lovat seger.

Den andre hette Agnar, ……Oklart om dessa rader är avsedda som vers eller prosa
Audas broder.
Honom ville ingen
i världen hjälpa.

Segerdriva fällde Hjälm-Gunnar under slaget mellan dem, men Oden stack henne som straff för detta med en sömntagg, sade att hon aldrig mer skulle bestämma seger i strid och att hon skulle giftas bort. ”Men jag sade till honom att jag svor på att aldrig gifta mig med en man som kunde bli rädd.” Sigurd svarade då med att be henne lära honom vishet, om det var så att hon hade kunskap från andra världar. Segerdriva sade:

6. ”Öl skall jag ge dig,
du brynjetings apel,…..Brynjeting = slag, Brynjetings apel = krigare
öl med styrka
och stark trollkraft,
full med läkedom
och lust att sjunga,
goda galdrar
och glädjerunor.

7. Segerrunor skall du rista,
om du vill segra,
skurna i svärdets fäste,
några längs eggen,
andra vid fästet,
nämn så två gånger Tyr.

8. Ölrunor skall du kunna,
så inte andras kvinnor
trollar så du sviker din tro.
Rista dem på hornet
och baktill på handen,
märk en nagel med Nöd…………. Nöd här = namn på runan för N

9. Signa bägaren
mot trolldom och svek,
lägg så i drycken en lök.
Då vet jag för visst
att du har gott värn
mot ett förgiftat mjöd.

10. Förlossningsrunor
skall du lära dig
för att hjälpa kvinnor föda.
Rista på handflatan,
grip om handloven,……………..Handloven = det nyfödda barnets handlove
be sen om disernas bistånd.

11. Med bränningsrunor
kan du bärga ditt skepp
från att segla i sank.
Rista dem i stäven
liksom på styråran
och bränn in dem med eld.
Om än bränningar slår
och vågorna är svarta,
i hamn kommer du helskinnad.

12. Lär dig grenrunor
om du vill vara läkare
och se skillnad på sår.
Skär dem i bark
och i skogens trän,
där grenarna pekar mot öst.

13. Målrunor skall du kunna
så att ingen mänska
harmar dig med hatfulla ord.
Lär dig vända dem,
konstfullt väva dem,
sätta dem alla samman
på tingsmöten där
det dömas skall
om vad som är rätt och riktigt.

14. Tankerunor skall du lära
så att du tänker bättre
än de visa som vet mest.
Sådan runa tydde,
sådana ristade,
sådana skapade Oden
utav den saft
som sipprade ut
ur Heiddraupnes huvud…………………..Heiddraupne och Hoddrofne är okända
och Hoddrofnes horn.

15. På berget stod han …………….Han = Oden, som enligt Völuspá 45 hämtar råd
med blottat svärd………………………från Mims huvud.
och hade hjälm på sitt huvud.
Mims huvud framsade
då sitt första råd
av visdom till Valfadern:

16. ’På sköld’, sade han, ’skall ristas
runor för skinande guden,……….. Skinande guden = solen
på Årvakers öra……………………….. Årvaker och Allsvinn = solens hästar (Grímnismál 7)
och Allsvinns hov.
på hjulet som rullar
under Rungnes vagn………………Rungne = jätte
på Sleipners tänder………………..Sleipner = Odens häst
och slädens fjättrar,

17. på björnens tass
och Brages tunga,
på ulvens klor
och örnens näbb,
på blodiga vingar
och brons fäste,
på förlossande hand
och hjälparens fotspår,

18. på glas och på guld,
på gåvor som ger lycka,
i vin och i vört
och på vilsamt säte,
på Gungnes spets …………………Gungne = Odens spjut
och Granes bringa,………………..Grane = Sigurds häst
på nornans nagel
och ugglans näbb.’

19. Avskavda blev alla,
som hade ristats in,
vispat med heligt mjöd
och sänt på vida vägar;
de finns hos asar,
de finns hos alver,
några hos visa vaner,
några i mänsklig makt.

20. Det finns bokrunor
och bärgningsrunor,
alla slags ölrunor
och mäktiga kraftrunor.
Om de är rätta
och inte felskrivna
får du lycka av dem;
använd dem klokt
tills Ragnarök kommer.

21. Välj vad du vill veta,
när valet nu bjuds dig,
stridsman med vassa vapen:
tal eller tystnad,
tänk på det noga,
allt är fastställt av ödet.”

22. ”Jag flyr inte undan…………. Sigurd svarar i denna strof
fast du förutspår min död,
feg blev jag inte född.
Råd från dig, kära,
duger alltid för mig,
så länge jag lever här.”

23. ”Det råder jag först……Segerdriva tar ordet igen
att du mot dina fränder
alltid handlar ädelt.
Ju mindre du hämnas
deras onda handlingar,
dess mer blir du ärad som död.

24. Jag råder för det andra
att du aldrig svär eder
som inte är säkert sanna.
Eder som sviks
lämnar grymma spår,
svårt blir svikarens öde.

25. Jag råder för det tredje
att du aldrig på tinget
är i delo med dumt folk,
ty en oklok mänska
häver ofta ur sig
värre ord än han vet.

26. Dock är det illa
om du tiger till allt,
då tror man du är född feg
eller med rätta föraktad;
farligt är folks prat
om det inte är till din fördel.
Då måste du slå till
redan nästa dag,
så skall man löna lögner.

27. Jag råder för det fjärde
om det finns en trollkvinna
som bor vid den väg du vandrar:
bli inte hennes gäst
utan ge dig i väg,
även om natten nalkas.

28. Vakna ögon
behöver var man
som vill kämpa mot fienden.
Vid vägen sitter ofta
onda trollpackor
som dövar svärd och sinne.

29. Jag råder för det femte:
se upp med fagra kvinnor
som sitter på salens bänkar.
Låt inte deras skatter
locka dig till smek,
egga dem inte till kyssar!

30. Jag råder för det sjätte:
skärp sinnet när det dricks öl…………….Här följer den stora lakunen i Codex Regius;
och gräl ligger i luften; ………….. resten av dikten enligt sena pappershandskrifter
var inte så dum
att du slåss med män som druckit,
vin stjäl vettet från många.

31. Trätor vid ölet
har ofta ställt till det
för alltför många män;
för några gick lyckan förlorad,
andra dog i förtid,
mycket vållar sorg för mänskor.

32, Jag råder för det sjunde
om du råkar i strid
med starka och modiga män:
kämpa är bättre
än att bli bränd inne
i eget hus och hem.

33. Jag råder för det åttonde:
undvik allt ont,
låt inte lättsinne locka dig;
fresta inga flickor
eller andras fruar,
med förförelsens fröjder.

34. Jag råder för det nionde:
när du finner en döding,
tag väl vara på liket,
vare sig han drunknat
eller dött i sjukdom
eller stupat i väpnad strid.

35. Ett bad skall man göra
åt den som gått bort,
tvätta händer och huvud,
kamma och torka,
lägg så i kistan
och be honom sova säll.

36. Jag råder för det tionde:
tro inte på löften
från en fälld fiendes frände,
vare sig du är hans brors bane
eller har fällt hans far,
bor en varg i hans hjärta
även om du ger honom böter.

37. Tro aldrig att gammal
fiendskap glöms
eller forna oförrätter.
Med vett och vapen
måste man värja sig
om man är främst bland furstar.

38. Jag råder för det elfte:
se upp för allt ont
som väntar från vänner på vägen;
långt blir inte
ditt liv, tror jag,
hård blir kampen som kommer.”