Helge Hjörvardsson (Helgakviða Hjörvarðssonar)

Om Hjörvard och Sigrlin

Den text som följer efter ovanstående rubrik i Codex Regius kan knappast betraktas som en enda sammanhängande dikt. Snarare ger den intryck av att vara ett starkt förkortat sammandrag av en fornaldarsaga på prosa med inslag av flera dikter i dialogform. Berättelsen är bitvis svår att följa med tvära övergångar, sannolikt för att viktiga handlingsmoment har utelämnats. Förhållandet mellan de omtalade huvudpersonerna – kung Hjörvard, hans söner Helge och Hedin, valkyrian Svava och jarlssonen Atle – framstår ej sällan som gåtfullt, möjligen av samma skäl. Oklart är också hur det hela slutar: går Svava i brudsäng med Hedin efter Helges död eller gör hon det inte? Oklarheterna bidrar dock i detta fall till att göra texten mer fascinerande.

Hjörvard hette en kung som hade fyra hustrur. En hette Alfhild, hans son med henne hette Heden; andra hustrun hette Säred, deras son hette Humlung; tredje hustrun hette Sinrjod, och deras son hette Hymling.
Kung Hjörvard hade avlagt ett löfte att han skulle äkta den kvinna som han visste var den skönaste. Han fick veta att kung Svafne hade den allra fagraste dotter som hette Sigrlin.
Idmund hette Hjörvards jarl. Hans son var Atle som for att fria till Sigrlin för kungens räkning. Han stannade över vintern hos kung Svafne. Där fanns en jarl som hette Franmar och var Sigrlins fosterfar; hans dotter hette Alof. Jarlen bestämde att flickan inte skulle få gifta sig, så Atle for hem.
En dag stod Atle jarlsson i en lund. Där satt en fågel på en gren ovanför honom, och den hade hört att hans män ansåg kung Hjörvards hustrur vara de vackraste av alla. Fågeln kvittrade och Atle lyssnade på vad den sade.

Fågeln sade:

1. ”Har du sett Sigrlin,
Svafnes dotter,
vackraste kvinnan
i hela vår värld?
Här tror man visst
att Hjörvards hustrur
är goda nog
i Glasislunden.

Atle sade:

2. ”Vill du berätta,
visa fågel,
mer för Atle,
Idmunds son?”

Fågeln sade:

3. ”Berätta kan jag
om du vill blota
och ge mig vad helst
jag vill ha av kungen.”

Atle sade:

4. ”Inte får du Hjörvard
eller hans söner
eller furstens
fagra makor,
ingen kvinna
som kungen äger,
men vi kan ändå
ingå ett avtal.”

Fågeln sade:

5. ”Då tar jag i stället
dyrbara tempel,
kor med guldhorn
från kungens ägor,
om han får Sigrlin
att sova på sin arm
och följa honom
av fri vilja.”

Detta hände innan Atle for iväg. När han kom tillbaka och kungen frågade hur det hade gått, svarade han:

6. ”Ingen lön fick vi
för all vår möda,
hästarna stöp
i de höga bergen,
sedan måste vi
vada över Sämorn,………………. Sämorn = svåröverstiglig flod
inte fick vi Sigrlin,
Svafnes dotter,
den ringprydda flicka
vi for för att hämta.”

Kungen bestämde att de skulle resa en gång till, och han for själv med. Men när de kom upp på fjället och skådade ut över Svavalandet såg de bränder och moln av damm från ryttare. Kungen red ner från fjället fram över landet och tog nattkvarter vid en å. Atle höll vakt och begav sig över ån. Där fann han ett hus. En fågel satt vakt på huset och hade somnat. Atle slungade sitt spjut mot fågeln så den dog. I huset fann han kungadottern Sigrlin och jarlsdottern Alof; dem tog han båda med sig därifrån. Franmar jarl hade tagit på sig örnhamn och gått före hären med trolldom.
Rodmar hette en kung som hade friat till Sigrlin. Han hade dräpt Svavakungen samt rånat och bränt i landet.
Kung Hjörvard fick Sigrlin och Atle fick Alof.
Hjörvard och Sigrlin fick en storväxt och vacker son. Han talade föga och inget namn fäste sig på honom. Han satt på en hög och såg nio valkyrior rida förbi. En av dem, den ståtligaste, sade:

7. ”Fast du är hårdför
och främst i striden
sent skall du, Helge,
starka kampträd,………………..Kampträd = krigare
råda över ringar
och Röduls vallar,
om du alltid tiger:
tidigt skriker örnen.”

Helge sade:

8. ”Vad ger du mig nu
mer än Helges namn,
du fagra mö
med makt att råda?
Tänk dig för
när du fattar beslut,
för jag vill ha inget
utom dig själv.”

Valkyrian sade:

9. ”Det ligger svärd
på Sigarsholmen,
fyra färre
än femti finns där;
ett av dem
är bättre än andra,
skönt guldprydd
är sköldklyvaren…………………. Sköldklyvaren = svärdet

10. På fästet finns en ring,
på spetsen fasa,
mod därimellan
för mannen som får den;
längs eggen ringlar
en blodstänkt orm
ut från handtaget
ned i udden.”

Eylime hette en kung. Hans dotter hette Svava och var en valkyria som red genom luft över hav. Det var hon som givit Helge namn, och hon skyddade honom ofta sedan. Helge sade:

11. ”Far, du må vara
en frejdad konung,
men ont har du vållat
och stor olycka;
med eld har du härjat
furstars hem,
där ingen skada
eller skam du lidit.

12. Men Rodmar låter du
behålla de ringar
som en gång ägdes
av vår egen ätt;
han fruktar inte
längre hämnd,
tror nog att alla
arvingar är döda.”

Hjörvard svarade att han skulle utrusta en härstyrka åt Helge om han ville hämnas sin morfar. Då letade Helge rätt på det svärd som Svava hade anvisat åt honom. Sedan for han och Atle iväg, fällde Rodmar och uträttade många stordåd. Han dräpte jätten Hate när han satt på ett berg. Helge och Atle lade sina skepp i Hatefjorden. Atle höll vakt under första delen av natten. Hates dotter Rimgerd sade:

13. ”Vad är det för härmän……….Här börjar Hrímgerðarmál, en grovkornig
i Hatafjorden?…………………………..  senna-dialog i ljóðaháttr
Skeppen är prydda med sköldar.
Frejdigt rör ni er
och utan fruktan;
säg vad ni kallar er kung!”

Atle sade:

14. ”Helge heter han,
här kan du inte
vålla vår furste förtret;
skyddade med järn
är våra skepp,
trollpackor kan inte ta oss.”

15. ”Vad heter du då
– sade Rimgerd –
mäktige herre?
Vad kallar krigarna dig?
Kungen tycks lita
på dig när han låter dig
stånda så starkt i stäven?”

16. ”Atle heter jag,
ond mot dig blir jag,
trollpack är det värsta jag vet;
i vågstänkt stäv
har jag ofta stått
och haft ihjäl häxor.

17. Vad heter du själv,
liksugna häxa?
Vem är far din, fuling?
Iväg med dig nio mil
nedanför jordytan,
må barrträn växa på bröstet!”

18. ”Rimgerd heter jag,
Hate hette far min,
den störste och starkaste jätten:
många brudar
rövade han bort
innan han höggs av Helge.”

19. ”Försåt lade du
för skeppen, din häxa,
och lurade lömskt i fjorden;
du hade skickat
våra sjömän till Ran………………………….. Ran = havsgudinnan
om du inte fått spjut i späcket.”

20. ”Dumt pratar du, Atle,
du drömmer nog, tror jag,
knappt håller du ögonen öppna;
min mor låg på lur
för era långskepp
och Lodvars söner blev sänkta………………..Lodvars söner är okända

21. Gnägga skulle du snart,
om du inte var snöpt,
när Rimgerd reser upp svansen;
jag tror att i röven
har du hjärtat, Atle,
fast du härmar en hingst med rösten.”

22. ”Min hingst red du nog,
om du kunde, Rimgerd,
och jag ville lägga i land;
mörbultad blev du då
till ett ynkligt mos
med svag och sladdrig svans.”

23. ”Kom du i land, Atle,
om du är karl nog,
så ses vi i Varins vik;
dina revben kramar jag
tills de rättas ut
om du kommer i mina klor.”

24. ”Inte går jag i land
förrän alla vaknar
som kan hålla vakt om vår kung;
annars kunde hända
att en häxa dyker
upp under skeppet vårt.”

25. ”Vakna upp, Helge,……………………Rimgerd ropar
och ge ärlig bot
för att du lät hugga Hati;
kan jag bara en natt
få sova hos kungen
skall jag nog vara nöjd.”

26. ”Hos Lodin får du ligga,……………….Helge svarar
ditt leda stycke,
han är trollet i Tollö,
en hundslug jätte
hemsk att skåda
men rätt man för Rimgerd.”

27. ”Hellre vill du, Helge, ha
henne som fann hamnen………………….”Henne” = Svava
när du for hit förra natten;
den havsgyllne mön
hade mer makt än jag.
Här steg hon i land
och säkrade er flotta;
hon ensam gjorde
så jag inte kunde
ta död på dina mannar.”

28. ”Hör nu, Rimgerd,
om du får böter för Hate,
säg mig i så fall det sanna;
Var hon ensam, den sköna
som räddade skeppen
eller for hon med flera i följe?”

29. ”Tre gånger nio kom,
anförda av en kvinna
med ljus hy och hjälm;
när hästarna riste
på huvudet föll
dagg i djupa dalar,
hagel i höga skogar;
sådant gör grödan god,
men för mig var det sorgligt att se.”

30. ”Se nu åt öster, Rimgerd, …………Oklart om Helge eller Atle uttalar strof 30-31
slagen är du till slut
av Helge med Hels runor;
till havs och till lands
har hans flotta bärgats
och även alla hans män.

31. Dagen gryr, Rimgerd,……………..Jämför Alvismål str. 35 (troll blir sten vid solens uppgång)
du har dröjt för länge,
Atle har avgjort ditt öde;
som ett löjligt sjömärke
lämnar vi dig nu
där du ståndar i sten vid hamnen.” ………….Här slutar Hrímgerðarmál

Kung Helge var en stor härförare. Han begav sig till kung Eylime och friade till hans dotter Svava. Helge och Svava gav trohetslöften och älskade mycket varandra. Svava stannade hemma hos sin far medan Helge var ute på härfärd. Hon förblev valkyria liksom tidigare.
Hedin var hemma hos sin far, kung Hjörvard, i Norge. På julafton for han ensam hem från skogen och mötte då en trollpacka som red på en varg och hade ormar som tömmar. Hon ville slå följe med Hedin men han sade nej.
Hon sade: ”Detta skall du få umgälla vid bragebägaren.”
På kvällen skulle man avge bragelöften. Man ledde fram offergalten och männen lade sina händer på den och svor sina eder vid bragebägaren. Då avgav Hedin det löftet att han skulle vinna Svava Eylimadotter, hans bror Helges käresta, men han ångrade detta så mycket att han gav sig ut på villovägar söderut i landet. Där träffade han sin bror Helge som sade:

32. ”Väl mött, Hedin,
vad har du att berätta?
Vad nytt har hänt
i Norges land?
Varför, furste,
flydde du hemmet
och kommer nu ensam
att uppsöka oss?”

33. ”Den värsta olycka
har jag vållat,
svurit att få
din fursteättade
brud till hustru
vid bragebägarn.”

34. ”Sörj inte, Hedin,
för det som vi svurit
kan ännu hållas
av oss båda;
själv har jag kallats
till kamp mot en furste,
på ett ensligt näs
om tre nätter
men tvivlar nu på
att jag kommer tillbaka;
då blir det för dig
bättre än du tror.”

35. ”Du har sagt, Helge,
att Hedin vore
värd allt gott
och stora gåvor;
rättare vore dock
att rödfärga svärdet
än bjuda fred
till dina fiender.”

Helge svarade som han gjorde för att han anade att han var dödsdömd av ödet och att det var hans fylgjor som visat sig för Hedin när han såg trollpackan som red på vargen.
Alf hette en kung, son till Rodmar. Det var han som hade utmanat Helge till envig på Sigarsvallen med tre nätters frist. Helge sade då:

36. ”Kvinnan som red
i kvällens skymning
på en varg
och ville slå följe
visste väl
att döden väntade
Sigrlins son
på Sigarsvallen.”

Det blev en hård strid, och där fick Helge ett dödligt sår.

37. Helge sände
Sigar till häst……………………….Sigar = Helges tjänare
efter Eylimes
enda dotter,
med bud att hon genast
måste ge sig iväg
om hon vill finna
sin fästman i livet.

38. ”Helge har skickat ……………….Sigar talar
mig hit till Svava,
själv vill han se dig
en sista gång,
tala med dig
önskar den tappre
innan han lämnar
detta livet.”

39. ”Vad har hänt…………………….Svava svarar
med Helge, säg mig?
Svårt drabbar mig
sorgebudet.
Togs han av havet
eller härmäns vapen?
Han som är skyldig
skall nås av min hämnd.”

40. ”Här föll i morse…………………Sigar talar
vid Frekastenen
den furste som var
den främste på jorden.
Alf har vunnit
en orättvis seger,
som aldrig behövt
att någonsin hända.”

41.”Välkommen, Svava,…………….Helge talar
stilla din sorg,
du ser mig här
för sista gången,
bort rinner livet
med blodet ur såren,
djupt har svärdet
trängt intill hjärtat.

42. Jag ber dig, Svava,
gråt inte, min brud,
hör i stället
min sista önskan:
att du bäddar
åt Hedin din brudsäng
och mottager honom
med kärlek som make.”

43. ”Sagt har jag, Helge, …………..Svavas svar
och säkert lovat
den gången du gav mig
dina ringar,
att aldrig skulle jag,
om du dog,
lägga mina armar
kring en okänd furste.”

44. ”Kyss mig, Svava,.……………Hedin talar
aldrig mer ser du mig
komma till Rogheim
eller Rödulsfjällen
förrän jag hämnats
Helges död,
han som av furstar
var främst under solen.”

Det berättas att Helge och Svava blev återfödda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s