Fafnesbanens framtid

Gripes spådom (Grípisspá)

Denna spådomsdikt, som i dramatisk form ger en sammanfattning av Sigurd Fafnesbanes liv, är ur språklig och versteknisk synpunkt ovanligt enkel och lättillgänglig. Den gör dock inte intryck av att vara förankrad i forngermansk eller fornnordisk tradition och anses därför allmänt vara mycket sent tillkommen, kanske först på 1200-talets Island i samband med hjältedikternas nedskrivning.

Gripe hette en son till Eylime, Hjördis bror. Han härskade över länder och var en mycket vis man som kunde se in i framtiden. Sigurd kom ensam ridande till Gripes hall, där man lätt kunde känna igen honom. Framför hallbyggnaden träffade han på en man som hette Geite. Sigurd slog sig i samspråk med honom och frågade:

1. ”Vem är det som bor
i denna borgen?
Vad kallar hans män
sin mäktige kung?”

Geite:
”Gripe heter
den som härskar här
med fast hand
över land och folk.”

Sigurd:
2. Ӏr han hemma.
den vise härskaren?
Kan jag få lov att
tala med kungen?
Om samtal ber
en okänd man
som vill fråga
om sin framtid.”

Geite:
3 ”Den glade kungen
kommer då att fråga
vem mannen är
som vill möta honom.”

Sigurd:
”Sigurd heter jag,
son till Sigmund,
men det är Hjördis
som är min mor.”

4. Då gick Geite
till Gripe och sade:
”Utanför står
en okänd man,
mycket ståtlig
ser han ut.
Han vill få lov att
träffa dig, herre.”

5. Ur salen går då
konung Gripe
och hälsar hjärtligt
på gästen som kommit:
”Välkommen, Sigurd,
skall du nu vara,
men du, Geite,
tar hand om Grane.”

6. Så börjar de tala
och språka om mycket
som bara rådkloka
män brukar göra.
”Säg mig, om du vet,
vise morbror,
hur blir din systerson
Sigurds liv?”

Gripe:
7. ”Du blir, Sigurd,
störst under solen,
främst av alla
furstar på jorden,
fri från all fruktan,
frikostig med guld,
vacker att skåda,
vis i ditt tal.”

Sigurd:
8. ”Säg mig då, kung,
så klok som du är,
om du kan skåda
Sigurds öde.
Vad händer först
till fördel för mig
när jag rider bort
ifrån din borg?”

Gripe:
9. ”Först skall du, furste,
hämnas din far
och lindra Eylimes
alla sorger.
Du slår Hundings
hårdföra söner.
Trots deras styrka
är segern din.”

Sigurd:
10. ”Säg mig då, ädle
anförvant,
kunnig som få
och klok i ditt tal:
kan du se Sigurds
kommande stordåd,
de som högst prisas
under himlafästet?”

Gripe:
11. ”Ensam dödar du
den glänsande draken
som vaktar guldet
på Gnitaheden.
Baneman blir du
till båda bröderna
Regin och Fafne,
om Gripe har rätt.”

Sigurd:
12. ”Rik nog blir jag
om jag reder mig väl
i kamp mot andra
som du gör klart.
Låt din tanke
flyga längre,
säg mig vad som
sedan händer!”

Gripe:
13. ”Strax du finner
Fafnes håla,
griper dig an
hans fagra guld,
lastar det raskt
på Granes rygg,
rider så till Gjuke,
den ryktbare kungen.”

Sigurd:
14. ”Säg mig mer,
du vise spåman,
om min framtids
ödeslott!
När jag har gästat
Gjukes borg,
vad väntar mig då
på livets väg?”

Gripe:
15. ”På fjället sover
en furstedotter,
bländvit i brynja
efter Helges bortgång……………Oklart vilken Helge som här avses.
Med ett vinande hugg
av ditt vassa svärd,
Fafnes bane,
öppnar du brynjan.”

Sigurd:
16. ”Bruten är brynjan,
bruden börjar tala,
sedan hon vaknat
ur sin långa sömn.
Vad säger den fagra
till Sigurd då
som kan ge lycka
i hans liv?”

Gripe:
17. ”Runor lär hon dig
i rikt mått, furste,
alla till nytta
för gammal och ung,
trollformler för varje
människas tunga,
liv, läkedom
och lycka på vägen.”

Sigurd:
18. ”Då jag har lärt mig
hela läxan
och har begett mig
bort därifrån,
kan du då se
vad sedan händer,
vad som väntar
på livets väg?”

Gripe:
19. ”Du hemsöker då
Heimes boning
och hälsas där glad
som härskarens gäst.
Men nu kan jag inte
berätta mera,
fråga mig inte
vad som sker längre fram.”

Sigurd:
20. ”Nu gör dina ord
mig ont i hjärtat,
jag fattar nog
att du ser längre fram.
Klart du skådar
Sigurds olycka
och vill därför inte
visa mig mer.”

Gripe:
21. ”Tydligt såg jag
dina tidiga bragder,
under de ljusa
ungdomsåren,
men skönjer blott svagt
ditt senare liv.
Visdom saknas mig,
jag vet inte mera.”

Sigurd:
22. ”Så framsynt som Gripe
finns ingen på jorden,
ingen vet mer
om mänskornas öden.
Dölj ingenting
av det som drabbar mig,
hur vedervärdigt
det än må vara.”

Gripe:
23. ”Aldrig med skam
skall du leva, Sigurd,
det kan du vara
viss om, ädling.
Så länge världen
består skall man vörda
ditt namn och minnas
dina manliga dåd.”

Sigurd:
24. ”Illa vore
att nu ta avsked
från dig, härskare,
efter halv spådom.
Visa mig nu
min levnads väg
som fastlagts av ödet,
vördade frände!”

Gripe:
25. ”Då skall jag säga
vad jag ser om Sigurd,
när du nu tvingar mig
att fortsätta tala.
Säkert förstår du
att jag talar sanning
om dagen som ödet
bestämt för din död.”

Sigurd:
26. ”Kungens vrede
vill jag inte väcka,
bara få Gripes
goda råd.
Nu vill jag veta
också det värsta
som väntar Sigurd
på livets väg.”

Gripe:
27. ”Hos Heime finns
en fager ungmö,
Brynhild kallas hon
i krigarskaran,
dotter till Budle,
men mäktige drotten
Heime fostrar
den hårdsinta flickan.”

Sigurd:
28. ”Vad angår det mig
om denna ungmö
är fager att se på
och fostras av Heime?
Jag ber dig, Gripe,
förklara dig bättre,
du som vet allas
öden i förväg.”

Gripe:
29. ”Hon skall stjäla
all din själsfrid
med sin fägring,
Heimes fosterbarn.
Sova kan du inte,
ej döma med sakskäl
eller bry dig om andra
om du inte ser henne.”

Sigurd:
30. ”Vad tröst får då Sigurd
att trygga sig vid?
Kan du se det
så säg det, Gripe!
Får jag köpa
den flickan till brud,
äkta den fagra
furstedottern?”

Gripe:
31. ”Ni två avlägger
trohetsed samman,
heliga löften
som inte håller.
Sen du varit gäst
hos Gjuke en natt
glömmer du den fagra
Heimes fosterdotter.”

Sigurd:
32. ”Säg mig då varför
jag sviker så grymt?
Ser du falskhet
i furstens sinne,
när jag kan bryta
mitt löfte till bruden
som jag hade älskat
av hela mitt hjärta?”

Gripe:
33. ”Själv blir du offer
för en annans svek.
när Grimhild får dig
att glömma Brynhild
och ger dig i stället
en ljushårig flicka,
sin egen dotter.
Då blir du lurad.”

Sigurd:
34. ”Blir jag då ingift
i Gunnars ätt
och får till maka
den fagra Gudrun?
Ett fint gifte
fick jag väl då,
om inte sveket
vållat mig sorg.”

Gripe:
35. ”Lätt blir du
av Grimhild lurad,
när hon sen ber dig
fria till Brynhild
för Gunnars räkning,
goternas kung.
Raskt lovar du modern
att resa på brudfärd.”

Sigurd:
36. ”Olycka kommer
av detta, anar jag,
och det som följer
är Sigurds fall,
om jag skall fria
till den fagra kvinnan,
som jag älskat själv,
för andras räkning.”

Gripe:
37. ”Trohetseder
svär ni alla,
Gunnar och Högne
och du, hövding.
På väg till Brynhild
byter ni skepnad,
Gunnar och du;
sant säger Gripe.”

Sigurd:
38. ”Vad är nu detta?
Varför på vägen
byta skepnad
och skifta hamn?
Av sådant kan bara
olyckor följa
och mäktig ondska;
säg mera, Gripe!”

Gripe:
39: ”Gunnars skick
och skepnad har du
men egen talekonst
och tankekraft.
Så fäster du dig
Heimes fosterdotter,
den högsinta kvinnan,
utan hinder.”

Sigurd:
40.”Ont är detta
och illa blir mitt rykte
bland hederligt folk
efter sådan handling.
Aldrig vill jag
med falskhet vinna
den främsta av alla
ädla furstinnor.”

Gripe:
41. ”Vila skall du,
vise härförare,
vid sidan av mön
som vore hon mor din.
Vördat skall därför
ditt namn vara,
du store furste,
så länge jorden finns.”

Sigurd:
42. ”Säg mig, Gripe,
kan den stolte Gunnar
äkta Brynhild
och ta till brud,
fast hon tre nätter
har legat trofast
invid min sida?
Sånt ser man sällan!”

Gripe:
43. ”Bröllop firar
ni båda tillsamman,
Sigurd och Gunnar
i Gjukes salar.
Ni skiftar hamn
när ni kommer hem,
men sinnet förblir
det samma som förr.”

Sigurd:
44. ”Kan svågerskapet
mellan Sigurd och Gunnar
bli till glädje
för båda två?
Kan Gunnars vänskap
med mig bevaras
när sådant händer?
Vad svarar Gripe?”

Gripe:
45. ”Trohetseden minns du
men väljer att tiga,
för du unnar Gudrun
ett gott äktenskap.
Men Brynhild tycker sig
uselt bortgift,
i hemlighet gör hon
planer att hämnas.”

Sigurd:
46. ”Vad får Brynhild
som bot av oss
för att vi handlar
skamligt mot henne?
Jag svär henne trohet
men sviker sedan,
föga glädje
får hon av mig.”

Gripe:
47. ”Brynhild går
till Gunnar och säger
att du har svikit
den ed du svurit
att inte kränka
hans bruds ära,
trots att han litat
helt på ditt löfte.”

Sigurd:
48. ”Hur kan nu detta
komma sig, Gripe?
Är det då sant
som hon säger om mig?
Eller far hon med lögn,
den lovordade ungmön,
om mig och sig själv?
Säg mera, Gripe!”

Gripe:
49. ”Besviken och vred
vill den stolta bruden
göra dig illa
för det onda hon lidit.
Hennes ära
kränker du aldrig,
dock är hon sårad
av ditt svek mot henne.”

Sigurd:
50. ”Skall hon kanske hetsa
den kloke Gunnar,
Guttorm och Högne
att gå henne tillhanda?
Kommer Gjukes söner
att bloda sina svärd
på sin egen svåger?
Säg mig det, Gripe!”

Gripe:
51. ”Grym är smärtan
i Gudruns hjärta
när hennes bröder
blir din bane.
All hennes lycka
blir till intet,
hennes glädje förgår,
och skulden är Grimhilds.”

Sigurd:
52. ”Nu skiljas vi åt,………..I handskriften står de två sista stroferna i omvänd ordning
ingen undgår sitt öde.
Berättat har du, Gripe,
som jag bad dig göra.
Jag vet att du gett mig
en vackrare spådom
om det liv som är mitt
om det stått i din makt.”

Gripe:
53. ”Trösta dig dock,
du dristige hjälte,
stort är ditt öde
om än sorgligt.
Ingen ädlare man
än du är, Sigurd,
skall någonsin finnas
under himlens fäste.”

Annonser

One thought on “Fafnesbanens framtid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s