Citat som blivit talesätt

Jag har nu lämnat Hávamál ett slag och för omväxlings skull givit mig i kast med Völundarkviða, som är en helt annan sorts text att översätta. Men jag känner ett behov av att säga något om ett problem som gäller just Hávamál och som berörts av flera personer jag varit i kontakt med: hur gör man med formuleringar som lanserats av tidigare översättare och som numera blivit talesätt i svenskan?  Det handlar alltså om uttryck som ”domen över död man”, ”bäst är eget bo” och (återigen!) ”man är mans gamman”.

    Samma problem finns vid nyöversättning av Bibeln. Många har ju ondgjort sig över att slagkraftiga och poetiskt gångbara formuleringar som ”dödsskuggans dal” försvunnit ur den senaste Bibelöversättningen, och många kommer säkert också att ondgöra sig om jag inte i viss mån respekterar vad tidigare översättare har åstadkommit vad gäller just den flitigt citerade Hávamál. Därför har jag också försökt att bibehålla denna typ av ofta citerade och talesättsliknande uttryck. Det skulle till exempel inte falla mig in att ändra på formuleringen ”domen över död man” (senast använd som titel på Jan Troells film om Torgny Segerstedt). Däremot menar jag att det bör vara mig tillåtet att ändra på gamla vedertagna formuleringar som ger upphov till missförstånd. Det gäller till exempel min ändring av ”Man är mans gamman” till ”Mänskan är mänskans glädje”. Det är inte – som några tror – av genuspolitiska skäl som jag gjort denna ändring (även om jag noterar att sådana skäl kanske skulle kunna åberopas av feminister) utan därför att det isländska originalets maðr i detta fall måste uppfattas som könsneutralt. Och när man (!) då ändå bör ändra från ”man” till ”människa”, är det lika bra att också ändra det numera svårbegripliga ”gamman” till ”glädje”. Att jag sedan dessutom av metriska skäl drar ihop ”människa” till ”mänska” är kanske diskutabelt ur konservativ stilsynpunkt (Frans G. Bengtsson skulle till exempel inte ha gillat det) men sanktioneras i modern poesi av poeter som Gunnar Ekelöf.

  Till slut: jag har kommit fram till att den här bloggen nog blir bäst om alla kommentatorer, inklusive jag själv, träder fram ur anonymiteten och presenterar sig. Jag själv heter alltså Lats Lönnroth, är professor emeritus i litteraturvetenskap från Göteborg, har under större delen av mitt arbetsliv sysslat med fornisländsk litteratur och har tidigare bland annat översatt Njals saga, isländska mytsagor och nyligen även Laxdalingarnas saga, som utkommer nästa år. Man behöver absolut inte vara professor eller filolog för att kritisera vad jag skriver – amatörer har ofta utmärkta synpunkter – men jag ser gärna att kritikerna i fortsättningen åtminstone uppger sina namn, gärna också sin bakgrund och nuvarande verksamhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s